Kinesiska muren – monument över en kejsares dröm

DET var oundvikligt att det en dag skulle ske. En man befallde att en mur skulle byggas runt hans hem. Mannen var kejsare. Och hans hem? Hela Kina! Men vem var denne monark? Och varför uppbådade han ett helt rike till att uppresa ett sådant bålverk?

För att kunna besvara dessa frågor måste vi gå tillbaka till den period i Kinas historia som kallas De stridande staterna (403—222 f.v.t.). Men kom ihåg att det ibland är svårt att skilja historiska fakta från legender. Kina var uppsplittrat i små riken eller feodalstater, och krig utbröt mellan dem ganska ofta. En sak som bidrog till detta kaos var de skräckinjagande nomadiska ”barbarerna” i norr, som ständigt sökte plundra det bördiga landet i söder på dess avkastning. För att skydda sig satte många av feodalstaterna i gång med att bygga befästningsvallar.

Det damm som rördes upp av dessa politiska strider undanskymde till en början uppkomsten av en liten kinesisk feodalstat som hette Qin. Men med tiden erövrade denna aggressiva feodalstat, som föraktades av de förfinade kineserna, alla utom sex av de stridande rikena.

År 246 f.v.t. blev den 13-årige prins Zheng härskare i Qin. Han närde visionen om ett kejsardöme enat under hans järnhand, och han försatt ingen tid när det gällde att slå till mot de andra rikena. År 221 f.v.t. föll den sista av de kinesiska feodalstaterna för Qins armé. Äntligen hade kungen av Qin lyckats med vad tidigare kinesiska kungar knappt hade vågat drömma om. Han var herre över Kina — hela Kina! Den triumferande Zheng tilldelade sig själv en ny titel: Qin Shi Huang Di, eller den förste suveräne kejsaren av Qins dynasti.

Qin Shi Huang Di var en man som drevs både av sin ärelystnad att ena sitt välde och av sin egocentriska besatthet av odödlighet. Å ena sidan hyllades han som ett politiskt geni. Han centraliserade sin regering, standardiserade det skrivna kinesiska språket, reformerade penningsystemet och byggde ett omfattande vägnät med sin huvudstad Xianyang som medelpunkt.

Å andra sidan målar historien upp en mörk sida av denne man. Qin Shi Huang Di var skräckslagen inför döden. Ett antal mordförsök fick hans fruktan att bli så intensiv att den blev hysterisk. Därför befallde han att tjogtals kejserliga residens skulle byggas. Slutligen nådde de ett antal av 270 stycken enbart runt huvudstaden, och de var förbundna med varandra genom täckta tunnlar, så att den plågade kejsaren kunde förflytta sig i hemlighet och sova på olika ställen varje natt.

En kejsares dröm och mardröm

Enligt officiell kinesisk historia hände det sig att Qin Shi Huang Di år 214 f.v.t. kom på tanken att bygga en mur längs hela den norra gränsen av sitt välde. Föreställ dig hur denne kejsare inför sina hovingenjörer ivrigt utmålade en storslagen bild, när det gällde hans senaste fantastiska påhitt. ”Vi skall bygga en mur!” lär han ha tillkännagett. Denna mur skulle vara drygt 7 meter hög på många ställen, och på krönet skulle den vara så bred att åtta soldater kunde marschera i bredd. Ansvaret för den otroliga uppgiften tillföll den outtröttlige Meng Tian, en av Qins mest bemärkta generaler. Han mobiliserade sin armé och satte massorna i arbete med att fullgöra sin herres dröm.

Eftersom muren uppenbarligen byggdes till försvar mot de fruktade angriparna i norr, behövdes det vakttorn till att övervaka fiendernas rörelser utmed dess sträckning. Meng Tian tog därför itu med att bygga dessa enorma vaktposter, som mätte drygt 12 meter i kvadrat vid basen och smalnade av till drygt 9 meter i kvadrat längst upp. De placerades på två bågskotts avstånd från varandra, så att bågskyttar skulle kunna försvara varje tum av muren från tornen. Totalt 25.000 torn uppfördes på bergstoppar och vid dalportar tvärs över landet.

Närhelst det var möjligt, utnyttjade Meng Tian de murar och torn som fanns kvar efter de tidigare feodalstaterna, och han inlemmade dem i denna mur, som kineserna kallade Wan Li Ch’ang Ch’eng, eller Den tio tusen li långa muren. (En kinesisk li är omkring en halv kilometer.) I själva verket var muren omkring 3.000 kilometer lång. Efterföljande generationer förlängde denna befästningsvall med bukter och nya sträckningar i många riktningar. Den senaste mätningen, som utförts av den kinesiska regeringen och som ”har spårat resterna av muren i avlägsna eller bergiga områden, har visat att den verkliga längden är omkring 10.000 kilometer”, rapporterar China Reconstructs.

Man tror att vissa delar av muren vilade på en grund av väldiga granitblock, 4,2 meter långa och 1,2 meter breda, och att den hade en stenbeklädnad som var 0,6 till 1,5 meter tjock, vilket liknar de konstruktionsmetoder som användes av Mingdynastins ingenjörer under 1500-talet. Utrymmet inuti fylldes med jord som tillpackades, och ovanpå lades en vägbeläggning av tegelstenar. När muren avancerade västerut, gick den rakt över en vidsträckt, bördig slätt, där det inte fanns så mycket sten. Murbyggarna var därför tvungna att använda det som fanns att tillgå — den fina, gula jord som kallas lössjord. Vissa partier byggdes genom att man fyllde fuktig lössjord i träformar. Andra partier byggdes helt enkelt genom att man forslade bort lössjorden på två sidor, och den kvarvarande jorden däremellan bildade en upphöjning som utgjorde muren. Av dessa partier är det föga mer än grushögar som återstår i dag.

Kinesiska muren, eller Stora muren som den också kallas, klättrade uppför Kinas skyhöga berg, stupade ner i de lägsta dalar och drog fram tvärs över brännheta ökenslätter. I öster plågades arbetarna av isande kalla vindar och förblindande snöstormar. Västerut försmäktade de under den obarmhärtiga ökensolen och pinades av sandstormar som stack som nålar i skinnet. Detta byggnadsverk vittnar om de strapatser som hundratusentals arbetare fick utstå, arbetare som slet och slavade nästan utöver gränsen för mänsklig förmåga. De som inte arbetade tillräckligt snabbt kastades levande i de diken som grävts ut för grunden tillsammans med andra som omkommit av hunger och umbäranden. Muren gjorde sig förtjänt av den ohyggliga utmärkelsen att bli benämnd som ”den längsta begravningsplatsen på jorden”, eftersom den lämnade omkring 400.000 döda efter sig, där den gick fram.

Bland dödsoffren fanns många av Kinas intellektuella, som brännmärktes som ett hot mot kejsarväldets politiska stabilitet. Deras feodala idéer och deras kritik av kejsarens genomgripande reformer ledde till den skändliga ”bokbränningen och likvideringen av lärda” år 213 f.v.t., vilket har svärtat ned Qin Shi Huang Dis namn i eftervärldens ögon. Ännu i denna dag finns det ballader som uttrycker sorg och veklagan över den förlust av liv som byggandet av muren medförde. I sanning en mardröm!

En dynastis förfall

Men en efterhängsen fråga återstår. Varför skulle en kejsare avsiktligen uttömma sitt imperiums krafter på ett sådant monumentalt företag? Ytligt sett kan det förefalla som om försvarsaspekten var anledningen. Och det är sant att nomaderna effektivt hölls borta, åtminstone till en tid. Men låt oss för ett ögonblick erinra oss Qins välde när det stod på sin höjdpunkt — en mäktig krigsmaskin, som firat triumfer vid erövringskampen mot alla som befann sig inom räckhåll. Var skulle det härnäst kanalisera sin energi? Kanske levde kejsaren i större fruktan för denna väldiga, rastlösa armé än för nomaderna.

Vad saken än gällde, så visade det sig emellertid att byggandet av muren blev ett förödande slag mot imperiet. Söder om muren började rebellarméer växa upp. Bonderevolter utbröt till följd av de förkrossande skattebördorna, som berodde på kejsarens extravaganta projekt. Den man som hade kämpat så förtvivlat för att uppnå odödlighet dog år 210 f.v.t. Den påföljande maktkampen medförde att imperiet föll i spillror. Den mäktiga Qindynastin hade bestått i endast 14 år, åren 221—207 f.v.t., men under denna korta maktperiod hade några av Kinas mest genomgripande händelser utspelat sig.

Den förste kejsaren av Qin var inte i stånd att undgå människans största fiende, döden, och det är inte heller mycket som återstår av hans ursprungliga mur som skulle kunna minna om de miljoner som slavade för att uppfylla en kejsares dröm. De imponerande partierna av muren som har bestått och som beskådas av turister i dag byggdes på 1500-talet av en kejsare i Mingdynastin, Wan Li.

[Ruta på sidan 27]

Hur stor är Kinesiska muren?

◻ Den ursprungliga muren skulle i hela sin längd ha nått från Stilla havet över Klippiga bergen till Mississippifloden eller från spetsen av Bretagne i Frankrike genom norra Europa till Moskva.

◻ Kinesiska muren innehöll så mycket material att man med det skulle ha kunnat bygga en drygt två meter hög och en meter bred mur runt hela jordklotet vid ekvatorn — en sträcka på 40.000 kilometer.

[Karta på sidan 26]

(För formaterad text, se publikationen)

MONGOLIET

KINA

Jiayuguanpasset

Lintao

Yanmenguan

Shanhaiguanpasset

KOREA

■ Kinesiska muren under Qin Shi Huang Dis välde

● Kinesiska muren från Mingdynastins tid