Ungdomar frågar:

Varför bör man låta bli att fuska?

”JAG förbereder mig för verkligheten. Affärsvärlden är omoralisk. Att fuska ... är helt enkelt en bra övning. På så sätt kommer jag att bättre kunna klara av det jag får möta när jag kommer ut i livet.” Med dessa ord försökte en ung pojke vid namn Jeremy rättfärdiga att han hade lämnat in en examensuppgift som någon annan hade skrivit.

Femtonåriga Karen kom också med förklaringar till sitt fusk: ”’Äsch, det var bara den här gången’ och: ’Varför skulle inte jag göra det, när alla andra gör det?’” Karen hade inte förberett sig ordentligt inför sitt examensprov. Det hjälpte emellertid inte att fuska, eftersom hennes lärare kom på henne.

Förstulna blickar på bänkkamratens skrivning, en öppen bok i knät eller till och med avancerad teknisk apparatur — fuskarnas metoder är många och varierande. Men oavsett vilka metoder de använder, finns det många som Karen och Jeremy. Undersökningar visar till exempel att mer än hälften av alla amerikanska elever fuskar, eller har fuskat, under sin skoltid. Men fusk är ett nära nog universellt problem, och förmodligen berörs även du av det, om du går i skolan. Men varför är fuskandet så vittutbrett? Och även om det är ett sätt att få högre betyg i skolan, är det verkligen värt det?

Varför fuskar man?

För att rättfärdiga denna vana gör somliga elever gällande att skolan är långtråkig och att de föredrar att ägna sin tid åt sådant som verkligen intresserar dem i stället för att studera. Andra säger att de praktiskt taget är tvungna att fuska. En 15-åring förklarar: ”Varenda lärare tror [att han är] den ende som ger läxor och skrivningar. ... Men som det nu är kan ingen människa läsa på till alla prov.”

Det är emellertid inte alla som tycker att de behöver komma med ursäkter, som en undersökning från Senegal visar. Många av de ungdomar som tillfrågades erkände att en av de främsta orsakerna till att de fuskade helt enkelt var lättja. Somliga av dem medgav att de inte fuskade när de hade gjort sina läxor. Om det verkligen förhåller sig så, bör var och en som känner sig frestad att fuska begrunda följande varning, som står nedtecknad i Ordspråksboken i bibeln: ”Fattig blir den som arbetar med lat hand.” — Ordspråksboken 10:4.

”Önskan att vinna framgång är en av anledningarna till att folk fuskar.” Med dessa ord berör tidskriften Journal of Business Education en annan faktor som elever ofta nämner. Sjuttonåriga Alison beskriver till exempel den situation som hon och hennes vänner ställs inför: ”För en del år sedan var höga betyg något önskvärt. I dag är de en nödvändighet, om en elev vill komma in vid universitetet.” Hon fortsätter: ”Fusk har börjat accepteras i vidare kretsar, allteftersom skolungdomarna försöker klara av det akademiska trycket.”

Unga människor har påverkats av detta tryck, vilket framgår av en undersökning som omfattade 160.000 amerikanska ungdomar. Sextio procent av dem sade att de studerade för att klara proven, och bara 40 procent sade att de studerade för att verkligen lära sig något. Randy Herbertson, ordförande för studentkåren vid Colorado University, hävdar sålunda att ”den mördande konkurrensen” tvingar studenterna till ”desperata åtgärder” som till exempel att fuska.

Det bästa sättet?

Det är sant att konkurrensen om betygen kan vara mycket hård. ”Så om jag nu kan få bättre betyg genom att fuska”, kanske du resonerar, ”varför då inte göra det?” Av flera skäl. Ett sådant är de risker som är inbegripna. Ja, om en elev får rykte om sig att ha fuskat, kan det verkligen få vittgående konsekvenser. Som chefen för ett universitetsorgan som sysslar med disciplinära frågor förklarar: ”Varje elev som begår en handling av akademisk oärlighet löper allvarlig risk att skada sina framtida utbildnings- och anställningsmöjligheter.” Linda fick erfara detta. Hon förklarar: ”Jag ertappades med avskrivning på vårterminen första året, och jag kunde helt enkelt inte få min engelsklärare att glömma det.” Som det senare visade sig, blev hon därför inte antagen vid en annan skola som hon ville komma in vid.

Men även om man inte blir upptäckt eller risken för att bli straffad är minimal, kan fusk få andra, långsiktiga konsekvenser. En annan ung flicka, till exempel, fuskade i matematik. Var det till hjälp för henne? Hon säger: ”Jag klarade ändå inte provet. Jag lärde mig ingenting av det.” Det kan hända att hennes misslyckande öppnade hennes ögon. Men skulle hon ha lärt sig mer om fusket hade haft avsedd verkan? Nej, fuskaren är alltid en förlorare i åtminstone ett avseende: möjligheten att lära medan man går i skolan. Den som handlar på detta sätt löper stor risk att få allvarliga problem senare i livet. Om han har fått sin examen genom att fuska, och denna examen senare ger honom ett arbetstillfälle, vad skall han då göra när hans förmågor sätts på prov?

Något annat som fuskaren glömmer är att skolåren inte bara kan tjäna till att bygga upp ens intellektuella förmågor, utan också till att utveckla goda egenskaper. I boken Teenagers Themselves anges ett skäl till att ungdomar ibland kan glömma denna sida av saken: ”Tonåringar ... är på det hela taget kortsiktiga i sitt sätt att tänka. ... Det ungdomliga sinnet byter gärna bort en framtida karaktärsdaning mot möjligheten att för stunden slippa ifrån straff.”

Detta kanske inte stämmer i ditt fall, men tycker du inte att det är tillämpligt på den som fuskar? Skulle det inte vara bättre för honom att lära sig att ta itu med problemen medan han fortfarande går i skolan? Ordspråksboken uttrycker detta mycket träffande: ”Den flitiges omtanke medför idel vinst, men allt hastande idel brist.” — Ordspråksboken 21:5, Åkeson.

Bibeln visar att ärlighet för med sig andra fördelar förutom en god personlighet. Till dessa hör ett gott samvete, sinnesfrid och i synnerhet möjligheten att ha ett gott förhållande till universums Skapare. Han är sanningens Gud, och han kräver att de som tillber honom också skall utveckla denna egenskap. — Psalm 31:6, NW; Johannes 4:24.

Fuska — eller stjäla?

Att fuska är också orättvist mot dem som inte fuskar. Som den tonårige Kelly förklarar: ”Andra kanske har gjort sitt bästa och lärt sig det de skulle kunna till provet i stället för att ha det skrivet på bänken.” Hur betraktar de som inte fuskar dem som gör det? En kvinnlig lärare vid namn Lesser, som undervisar i engelska i en skola i staden New York, svarar: ”Högpresterande elever känner sig kränkta, när de ser hur andra går förbi dem med oärliga metoder.” Ja, vad skulle du tycka om du efter allt ditt hårda arbete fick se hur en som fuskat fick bättre betyg eller fick tillträda ett arbete som du hade sökt?

Är det inte också så att du vill bli respekterad? Men kommer dina vänner att respektera dig, om de märker att du har fuskat och att de kanske har fått lida på grund av det? Med all sannolikhet skulle det bli svårt för dig att återvinna deras respekt. Är inte denna hotande förlust något man bör tänka på innan man fuskar?

Tro alltså inte att fusk är något oskyldigt. För om du kan fuska, då kan andra göra det också. Tänk dig att du en dag gifter dig och får barn. Så insjuknar ett av barnen, och du kontaktar en läkare. Hur skulle du känna det om du fick veta att den där läkaren egentligen inte var behörig — att han hade fuskat sig till sin examen? Skulle du kunna kritisera läkaren, om du själv hade gjort något liknande?

Att stjäla betyder att ta något som inte tillhör en. Fusk är således en form av stöld, eftersom fuskaren därigenom tillskansar sig ett betyg eller en examen som han inte gjort sig förtjänt av, eller rentav en plats som borde ha tillkommit någon annan. Bibelns råd till den som stjäl är därför lika tillämpligt på den som fuskar: ”Må den som stjäl [eller den som fuskar] inte stjäla mer utan hellre arbeta strängt och med sina händer utföra gott arbete.” — Efesierna 4:28.

Den som arbetar strängt med sina studier har tillfredsställelsen att veta att han verkligen förtjänar sina betyg. Även om han senare i livet inte kommer att använda varje detalj som han lärt sig i skolan, lämnar han ändå skolan med kunskaper eller färdigheter som han kan ha nytta av resten av livet. Dessutom har han vidgat sin horisont och har fått god övning i att utveckla sin karaktärsstyrka.

Och den som fuskar? Han upptäcker snart att den enda han egentligen har lurat är sig själv.

[Bild på sidan 11]

Den som fuskar skadar både sig själv och andra