Sambo eller gift?
”Det är bara byråkrati! Ett papper betyder ingenting! Det är kärleken som betyder något. Att sambo innebär ett mer romantiskt förhållande. Man måste vara mer rädda om och omtänksamma mot varandra när man inte är juridiskt bundna till varandra.” Så resonerade Sven och Lena när de började bo tillsammans.
TYDLIGEN anser vissa par att de, när de bor tillsammans utan juridiska band, är rädda för att förlora varandra och därför är mer rädda om varandra och om sitt förhållande. Ytligt sett kan det förefalla vara ett logiskt resonemang, men är sådana förhållanden vanligen stabilare än legaliserade äktenskap?
Sambo — finns det nackdelar?
I boken Unmarried Cohabitation (Samlevnad utan äktenskap) visar Jan Trost, efter att ha presenterat uppgifter som sammanställts från en undersökning, att ”andelen separationer bland ogifta sambor är omkring två gånger så stor som bland gifta par”.
Sven och Lena bodde tillsammans i tre år innan de gifte sig. Hur stabilt var deras första förhållande? ”Vi upptäckte att ett tillfälligt förhållande bara öppnade dörren för andra lösa förhållanden. Som sambo är du lättare tillgänglig för någon annan.”
Anders och Eva bodde också tillsammans i tre år innan de gifte sig. Anders säger: ”När det uppstod problem ville vi hellre gå ifrån varandra än sätta oss ner och lösa problemen, som vi försöker göra nu när vi är gifta.” Eva tillägger: ”Jag vet inte hur många gånger jag blev arg på Anders och sade till honom att jag skulle ta mina grejer och sticka. Det gör jag aldrig nu.”
”Mina grejer”, sade Eva. Det visar hur ogifta par kan betrakta sina tillhörigheter — uppdelade i ”mitt” och ”ditt”. Somliga är noga med att spara kvitton och graverar in eller skriver sitt namn på det de köper — för säkerhets skull. Låter det som en grund för ett stabilt, varaktigt förhållande?
Och vad händer om den tid kommer då paret bestämmer sig för att flytta isär? Uppdelningen av tillhörigheterna kan bli ett verkligt stort problem och leda till gräl och stora orättvisor. Om kvinnan har tagit hand om barnen och hushållet kan hon till exempel riskera att lämnas utan någonting, eftersom det var mannen som tjänade pengarna och köpte det mesta av deras saker. Hon kan ofta inte göra mycket på juridisk väg, eftersom de inte är gifta. Vad händer då med henne när de separerar?
Några par säger att de skall leva tillsammans en tid bara för att se om de passar för varandra. De anser att deras framtida äktenskap då blir mer stabilt. Är det så? Har till exempel skilsmässofrekvensen minskat i länder där det är vanligt att göra så?
Ta till exempel Sverige. Experter här i landet har beräknat att 99 procent av en grupp nygifta hade levt tillsammans innan de gifte sig. Om samboende utan giftermål leder till tryggare äktenskap, då borde man förvänta att skilsmässofrekvensen i vårt land sjunker. Men statistiken visar att medan antalet årligen ingångna äktenskap minskade från 50.785 till 36.210 under 25-årsperioden 1958—1983 ökade antalet skilsmässor från 8.657 till 20.618. Visar alltså fakta att samboende leder till stabilare äktenskap?
Hur andra påverkas
Sedan har vi den inverkan samboförhållandet kan ha på andra. Det finns fortfarande många som anser att det är fel och till och med omoraliskt att bo tillsammans på det sättet. Därför kan föräldrar och far- och morföräldrar känna sig olyckliga, förlägna och oroade när deras barn eller barnbarn blir sambo. Kontakten generationerna emellan kan allvarligt störas.
Lena påminner sig: ”Jag tror att mina föräldrar skämdes ganska mycket över att jag började bo ihop med Sven. Fram till dess hade jag alltid haft ett gott förhållande till dem. Men nu kände de sig förlägna så fort våra släktingar frågade om mig. Och de kände sig mycket besvärade i Svens sällskap. Snart slutade de att hälsa på oss helt och hållet. Jag tror att de led rätt mycket.”
Och hur är det med de barn som föds i ett sådant förhållande? När föräldrar ingår och bryter flera förhållanden kan det leda till hushåll där flera barn till olika föräldrapar sammanförs i samma hem. Barnen kan känna sig förvirrade och otrygga. En undersökning som en TV-reporter företog bland femtonåriga skolbarn visade att omkring en tredjedel av dem inte bodde tillsammans med sina båda biologiska föräldrar. I Stockholm var andelen så hög som 43 procent. Reportern gav följande kommentar: ”Vi har nu ett helt annorlunda samhälle. Många av 1980-talets barn har två hem. ... De tillbringar ena veckoslutet hos mamma och nästa hos pappa.”
Vid en undersökning av 5.500 tonåringar i Sverige fann biträdande professor Claes Sundelin att en pojke av tio hade allvarliga psykologiska problem. Han drog den slutsatsen att ”barnen får känna av att separationer blir allt vanligare” och att barnen ”investerar sig själva känslomässigt i sina närmaste vuxna personer, och det blir en stor besvikelse vid ett uppbrott”. En tolvårig flicka vars föräldrar separerade uttryckte vad många barn i den situationen känner då hon sade: ”När jag blir stor ska jag ha det bra. Jag ska gifta mig och vi ska aldrig skiljas.”
Eftersom ett samboförhållande är instabilare än ett äktenskap, innebär det att barn som föds till ogifta föräldrar löper större risk att få bo i ett hem med bara en förälder. I alla händelser blir barnen lidande av en sådan separation, och ofta säger de, precis som den tolvåriga flickan, att de vill ha ett stabilt, varaktigt förhållande när de blir vuxna — inom äktenskapets ram.
Att ogifta par bor tillsammans kan få andra långtgående konsekvenser. Eftersom sådana förhållanden inte registreras, kan inte myndigheterna ta tillbörlig hänsyn till dem och tillämpa lagar på dem. Vissa par beslutar sig för att inte gifta sig för att undvika ogynnsam beskattning och förlust av vissa pensioner och andra sociala förmåner. Det leder till en orättvis fördelning av skattebördan bland människor i samhället. Lagar om arv, testamenten, fördelning av egendom och vårdnad av barn kan inte heller tillämpas helt och fullt. En dansk jurist sade: ”Bortsett från den moraliska frågan är pappersfria äktenskap ur strikt juridisk synpunkt icke önskvärda. Det krävs mycket mer papper, dvs. mer juridiska dokument och procedurer, för att lösa frågor om egendom och vårdnadshavande än när det gäller lagligen registrerade äktenskap.”
Bortsett från de moraliska eller sociala komplikationerna finns det en annan ännu viktigare detalj att ta i beaktande.
Bibelns syn
Bibelns syn på den här frågan kanske inte har så stor betydelse för många av dem som är sambo, men för dem som vill tillämpa Guds bud är den av mycket stor vikt.
Enligt bibeln är ett legaliserat äktenskap den enda form för samboende mellan man och kvinna som människans Skapare har bemyndigat. Bibeln visar att Jehova Gud sammanförde det första människoparet i ett äktenskap. Varför det? Ett syfte var att de skulle hålla varandra sällskap. Den historiska skildringen i Första Moseboken säger: ”Det är inte gott att mannen är ensam. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som anstår honom.” (2:18) Ett annat syfte var människans fortplantning. ”Var fruktsamma och föröka er, och uppfyll jorden”, sade Gud till dem. (1:27, 28) Att det inte skulle vara någon anordning på prov framgår av 1 Moseboken 2:24, där det sägs: ”Därför skall en man överge sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.”
Även om varje man och kvinna i dag är ofullkomlig och många äktenskap slutar i skilsmässa, utgör det legaliserade äktenskapet fortfarande den tryggaste och mest etablerade formen av samlevnad man och kvinna emellan i dagens samhälle. Ingen annan form av samlevnad ger alla parter, barnen inbegripna, samma skydd och trygghet som ett legaliserat äktenskap.
Det är den slutsats som Sven och Lena kom fram till. Efter att ha levt tillsammans med Sven i flera år började Lena studera bibeln och vara med vid Jehovas vittnens möten. Inom kort ville hon följa bibelns krav angående äktenskap. En dag bad hon därför Sven att gifta sig med henne. Han hade lagt märke till hur glad och nöjd hon var varje gång hon kom hem från ett möte. Han insåg hur mycket det betydde för henne, och därför gifte de sig.
”Den religionen kanske är bra för mig också”, tänkte Sven. Han beslöt att själv undersöka saken. Snart drog också han slutsatsen att den bibliska synen på äktenskapet är den bästa. Sven och Lena är nu överlämnade vittnen för Jehova, och Lena tjänar som heltidsförkunnare. Vad anser de om äktenskapet jämfört med samboförhållandet? De svarar: ”Innan vi gifte oss bodde vi bara ihop. Men sedan vi hade gift oss började vi bygga upp ett mycket närmare, mer kärleksfullt och ansvarskännande förhållande, ett förhållande som inbegriper en tredje part — vår Skapare, Jehova Gud. I mer än tio år har vi nu levt i ett lyckligt äktenskap och gör det fortfarande!”
Men andra kan ha en annan inställning. De tycker att äktenskapet är en bra anordning, men att det inte är så nödvändigt med äktenskaplig trohet. De menar att ett utomäktenskapligt förhållande till och med kan ha en positiv och uppbyggande verkan på äktenskapet. Är det verkligen så?
[Infälld text på sidan 5]
”När det uppstod problem ville vi hellre gå ifrån varandra än sätta oss ner och lösa problemen, som vi försöker göra nu när vi är gifta”
[Infälld text på sidan 6]
Det legaliserade äktenskapet utgör fortfarande den tryggaste och mest fast grundade formen av samlevnad mellan en man och en kvinna i dagens samhälle
[Bild på sidan 5]
Barn påverkas känslomässigt när föräldrar separerar