Grekland – två tusen år senare

Sommaren 1985 strålade stora grupper av Jehovas vittnen från hela världen samman i Grekland för att vara med vid en serie internationella sammankomster och även för att besöka platser av särskild betydelse för kristendomens historia. Denna artikel, som skrivits av ett vittne som reste till Japan som missionär år 1966 och som har bott där hela tiden sedan dess, beskriver några av dessa besökares erfarenheter.

GREKLAND — ett land med en rik historia och med stark dragningskraft på kristna! När vi anlände på vår tur till detta bibliska land, vällde frågor upp inom oss. Skulle två tusen år smälta bort, så att vi kunde få en bild av hur saker och ting tedde sig där under det första århundradet? Vad skulle vi kunna få veta om aposteln Paulus, som organiserade de första kristna församlingarna där i landet? Kom och se vad vi såg i fem städer här.

Filippi

Vi såg var Paulus började sitt kristna predikande i Europa och var han blev förföljd för det. Bland ruinerna efter en mycket stor kyrka från 500-talet blev vi förvånade över att träffa på en dopbassäng mycket lik dem som Jehovas vittnen bygger nu för tiden. Vi blev överraskade av att dessa greker hade följt det bibliska dopsättet så länge. Eftersom det inte finns någon stad Filippi i våra dagar, finns det inte någon församling av våra bröder med det namnet. — Apostlagärningarna 16:12—40.

Tessalonika

Här fällde vi tårar för våra bröders skull. Vi såg nutida, trogna systrar vittna på gatorna och bli omringade av hånfulla ungdomar. När vi närmade oss, började de som gick förbi att vredgat skrika mot oss såväl som mot vittnena på platsen. Ibland kom en präst från den grekisk-ortodoxa kyrkan likt en självutnämnd polis för att kontrollera vad som hände.

Vi påminde oss det motstånd som Paulus och Silas mötte i Tessalonika under det första århundradet. Judar, som borde ha känt Jehova, ”blev svartsjuka, tog i sitt sällskap upp vissa onda män av dagdrivarna på torget och fick till stånd en pöbelhop”. Vilka klagomål kom de med? ”De här männen som har omvälvt den bebodda jorden, de har nu också kommit hit.” — Apostlagärningarna 17:5, 6.

Nu på 1900-talet har grekisk-ortodoxa kyrkan bibeln och påstår sig känna Gud. Men kyrkoledarna var särskilt vreda på oss. Vilka klagomål hade de? Jo, fastän det finns 42 församlingar av Jehovas vittnen i staden, har prästerna hetsigt påstått att detta inte är något mer än en lokal grupp. Och nu hade denna ”lokala grupp” organiserat en internationell sammankomst i deras stad! De opponerade sig mot att Jehovas vittnen från alla delar av världen nu ”också kommit hit”.

Hur stolta var vi inte över att bära våra grekiska sammankomstmärken, som identifierade oss som Jehovas vittnen och visade lokalbefolkningen att vi i andra länder fast och stadigt stöder de grekiska vittnena. Vår sammankomst var mycket lyckad.

Berea

Den judiska synagogan här är ungefär lika stor som många Rikets salar. Det var hänförande att se tetragrammaton över podiet och även att tänka att aposteln Paulus besökte en synagoga i Berea. När vår grupp kom ut ur synagogan, konstaterade ett japanskt vittne: ”Det måste ha sett ut just så här under det första århundradet, när mötena slutade.”

I den bibliska redogörelsen visas det att judarna i Berea var ”ädlare till sinnes”, när de hörde Paulus predika, ”för de tog emot ordet med allra största villighet och rannsakade dagligen Skrifterna för att veta om det förhöll sig så med dessa ting”. I denna lilla stad finns det nu en församling av kristna, som visar samma ädla sinnelag. — Apostlagärningarna 17:10—14.

Aten

Denna stad blev uppkallad efter gudinnan Athena och domineras av Parthenon, ett tempel som helgades åt henne för mer än 2.500 år sedan. När Paulus kom på besök hit, ”kom hans ande i honom att bli uppbragt då han iakttog att staden var full av avgudabilder”. (Apostlagärningarna 17:16) När de lokala guiderna talade utan uppehåll om de forntida mytiska gudarna, delade vi Paulus’ irritation. Tänk om dessa ståtliga byggnadsverk hade blivit brukade till främjande av den sanna gudsdyrkan!

När vi blickade ner från Akropolis, såg vi den gamla torgplatsens område och Areskullen. För något mer än 1.900 år sedan befann sig Paulus där nere i denna stad med hedniska gudsdyrkare. Men hans kärlek till Jehova styrkte honom till att tala frimodigt till dem som församlade sig på det torget. Nu finns det 10.000 vittnen i Aten, som frimodigt talar med atenarna liksom Paulus gjorde. — Apostlagärningarna 17:16—34.

Korint

Korints ruiner är bland de mest intressanta i Grekland, eftersom de är jämförelsevis väl bevarade och lätta att förstå. Vi gick uppför trapporna till vad som anses ha varit domarsätet, inför vilket aposteln Paulus framträdde. (Apostlagärningarna 18:12) Vi släntrade över torget med dess gamla butiker, besökte teatern och såg vatten flöda i de gamla akvedukterna. (1 Korintierna 10:25) I närheten finns havet, som förde med sig främmande inflytanden, både goda och onda, till Korint. Framträdande är sju monolitiska kolonner, allt som är kvar av ett tempel åt guden Apollon. Men dessa kolonner har stått i 2.500 år, trots många jordbävningar. Hur vittnar inte detta tempel, och de många andra i Grekland, om vilken stor vördnad de forntida grekerna hade för sina mytiska gudar! Två församlingar av Jehovas vittnen efterliknar nu Paulus genom att uppmana nutida korintier att bygga ännu mera varaktigt i andligt avseende. — 1 Korintierna 3:10—17.

Varaktiga intryck

Det vackra Grekland med dess soliga, azurblå himmel har mycket som kan fängsla turister. Att vi insåg detta har ökat vår vördnad för Paulus, för han gjorde aldrig Grekland till sin semesterplats. Målmedvetet arbetade han hårt. Han besökte alla dessa fem städer på ett år (troligen år 50 v.t.). När man tänker på att Paulus möttes av våldsamt motstånd från många judar och att det inte fanns några kristna församlingar i Grekland före hans besök, förstår man att hans uppgift var svår. (Apostlagärningarna 16:19—18:17) Men sedan Paulus hade varit en kort tid i en stad, hade han effektivt hjälpt så många att förstå sanningen att han kunde bilda en församling och färdas vidare, i förtröstan på att Jehova skulle ha omsorg om den. De av oss som har begett sig som pionjärer till nya distrikt blev föranlåtna att begrunda sådant effektivt predikande.

Likt Paulus skall vi länge komma ihåg våra grekiska bröders och systrars överväldigande kärlek. Överallt arbetade de bokstavligen dag och natt för oss och hjälpte oss att förstå vad vi såg på de platser vi besökte. Fastän vi fällde tårar för dem på grund av det motstånd de möter, blev vi djupt rörda av deras förtröstan på Jehova och deras beslutsamhet att tjäna troget vad som än må hända. Det gjorde oss också glada att se att den grekiska regeringen och polisen skänker våra bröder allt det skydd de kan.

Vår grupp var med vid sammankomsten i Aten. Många hågkomster gör fortfarande att vi känner en klump i halsen. När vi hade språksvårigheter, var det ofta någon som plötsligt sade: ”Jehova!” Och vi kramade om varandra och gladdes över det enda ord vi alla förstod, det namn som identifierade oss som andliga bröder. På bussar och vid sammankomstplatserna sjöng grupper av oss från många länder Rikets sånger tillsammans. Särskilt minnesvärd var en scen där svarta, vita och orientaler förenade sina röster och sjöng på kanske tjugo språk orden i sången: ”Se, myriader av bröder / står vid min sida här, / envar ett troget vittne; / ostraffliga de är.” Vi reste därifrån och kände det som om våra hjärtan skulle brista av tacksamhet till Jehova för den kärlek och enhet vi åtnjuter.

Till sist, må vår grupp från Japan få representera de tusentals vittnen från Amerika, Europa, Afrika, Oceanien och Asien, som sammanstrålade i Grekland år 1985, och säga till våra kära grekiska bröder: ”Vi tackar alltid Gud när vi nämner er alla i våra böner, eftersom vi ständigt har i minnet ert trogna arbete och er kärleksfulla möda och er uthållighet.” — 1 Tessalonikerna 1:2, 3.

[Bild på sidan 18]

Ruiner i Filippi

[Bilder på sidan 19]

Synagogan i Berea

Akropolis, Aten

[Bild på sidan 20]

Parthenon, Aten