Det fascinerande i det ockulta
KUSLIGT, mystiskt, spöklikt — sådana ord används ofta för att beskriva det ockulta. Ordet ockult betyder ordagrant ”gömd”, ”övertäckt”, ”dold”. Illustrerad svensk ordbok ger följande definition av ordet ockult: ”Övernaturlig, hemlig, förborgad.”
Ockultism inbegriper således upplevelser och händelser som inte kan förklaras på naturligt sätt. En annan term som ofta används i samband med ockultism är ”paranormal”, som har definierats som något ”som ligger utom ramen för vad som kan förstås eller konstateras på vetenskaplig väg”.
På 1930-talet påbörjade dr Joseph Banks Rhine sina banbrytande undersökningar om ockultismens mysterier och introducerade då termen extrasensorisk perception (ESP). Han förutsade att ockultismen skulle försvinna ”vartefter den vetenskapliga forskningens ljus sprider sig till de mörka vrår där det mystiska ännu lurar”. ”Precis som den ockulta sedvänjan astrologi gav vika för vetenskaplig astronomi, den ockulta alkemin övergick i vetenskapsgrenen kemi, och magiska kurer ersattes av sund läkekonst”, sade han, ”så kommer också med tiden de återstående ockulta systemen att ersättas av en tillförlitligare grundval.”
Men trots att det bedrivits omfattande forskning kring ämnet ockultism är mysteriet fortfarande olöst. Och intresset för det ockulta ökar snarare än minskar.
Varför människor fascineras av det ockulta
Ett belysande exempel är fru Rosemary Brown. Som barn fick hon nästan ingen musikalisk utbildning. Hon var inte särskilt intresserad av musik. Men i vuxen ålder började hon skriva partitur som hon påstod att Beethoven, Brahms och Schubert hade dikterat för henne. En undersökning av hennes fall beskrivs på följande sätt i 1977 års upplaga av The New Encyclopædia Britannica (Macropædia):
”När dessa partitur visades för framstående experter, var de överens om att ifall partituren hade hittats i någon gammal övergiven vindsvåning, skulle de ha betraktats som äkta; vart och ett av dem var inte bara i rimlig grad pastischartat, utan var verkligen betecknande för vad man kände till om kompositörens känslor och personlighet. Uppenbarligen skulle inte ens högt utbildade musikexperter så lätt (om ens alls) ha kunnat åstadkomma verk av denna kaliber; hur en enkel arbetarkvinna med föga musikalisk utbildning skulle ha kunnat göra detta är obegripligt, i synnerhet som hon aldrig blivit undervisad i kompositionslära.”
Många människor finner sådana erfarenheter fascinerande. Hur är de möjliga? The New Encyclopædia Britannica medger: ”Att dessa tysktalande musikers ’andar’ skulle stå i kö för att diktera sina senaste kompositioner på engelska för denna kvinna är ingen tilltalande tanke.” Men ändå konstateras det fortsättningsvis i uppslagsverket: ”Det går inte att förneka fakta; det finns ingen naturlig förklaring. Härvidlag är detta fall typiskt för många andra.”
En annan rapport kommer från Flixborough i South Humberside i England. Klockan 16.53 den 1 juni 1974 inträffade en kraftig explosion vid en kemisk fabrik. En ung kvinna, som bodde omkring 40 kilometer därifrån, berättade att hon nästan fem timmar tidigare hade sett en extra nyhetssändning i TV som rapporterade om explosionen och om dödade och skadade fabriksarbetare. Före klockan två den eftermiddagen talade hon om detta med två andra personer som besökte henne. Därefter kom kvällsnyheterna i TV, där man rapporterade om händelsen och talade om att explosionen hade inträffat sent på eftermiddagen. Alla TV-bolag i området förnekade att de sänt något sådant nyhetsmeddelande tidigare.
Fascineras du, som så många andra, av sådana upplevelser?
Det finns också ett ”spel” som kan tyckas vara ett oskyldigt tidsfördriv. Det spelas med något som kallas ouijabord. Det finns olika varianter av detta bord, men i allmänhet består det av en rektangulär skiva, som är omkring 60 centimeter lång, 45 centimeter bred och omkring en halv centimeter tjock. På skivan finns alfabetets bokstäver, en rad siffror från 1 till 9 och 0 och orden ”Ja” och ”Nej”. Den viktigaste delen är en liten hjärtformad indikator, som pekar på den ena bokstaven efter den andra och stavar fram ett budskap.
Spelarna lägger bordet på knäna och låter fingertopparna helt lätt vila på den hjärtformade indikatorn. Därefter ställer de en fråga och väntar på svar. Fungerar det verkligen? Otaliga människor säger att det gör det. ”Ibland är svaren förbluffande exakta”, skrev kolumnisten George R. Plagenz. ”Det finns till och med exempel på att ouijabordet förutsagt händelser som senare ägt rum.”
Detta spel fascinerar miljoner människor. Faktum är att det för några år sedan sades vara ”det populäraste spelet i Förenta staterna — populärare än Monopol”.
Växande popularitet
”Det ockulta, det övernaturliga och det paranormala är en storindustri”, heter det i U.S.News & World Report, ”och människor i alla samhällsställningar betalar stora pengar för att få konsultera spåmän och spåkvinnor och andra självutnämnda visionärer.”
Bland sådana visionärer räknas astrologer, medier, spiritualister och andra. Det finns omkring 600.000 utövare av ockultism i Förenta staterna, och dessa tar ända upp till 300 dollar för sina råd. Miljontals dollar läggs också ut på tidskrifter, böcker, ljudband och filmer som handlar om ockultism.
Situationen är likartad i Storbritannien. Postorderföretag som tillhandahåller böcker och föremål som används vid ockulta sedvänjor upplever en högkonjunktur. En av Storbritanniens ledande leverantörer uppges effektuera ”hundratals beställningar varje vecka och har omkring 20.000 stadiga kunder till sina böcker”.
”För fem år sedan”, sades det i londontidningen Guardian för 6 mars 1985, ”trodde man att det fanns omkring 60.000 häxor i Storbritannien: i dag beräknar somliga häxor att antalet har stigit till 80.000.”
Ja, västvärlden upplever verkligen vad The World Book Encyclopedia kallar ”en omfattande renässans för ockultismen”.
Det är sant att många fascineras av det ockulta, men vad finner vi om vi granskar detta ämne lite närmare? Är det förknippat med några faror? Och i så fall, vilka?
[Bild på sidan 4]
Försäljningen av ockulta föremål ökar stadigt