Kommer den verkligen tillbaka?

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Australien

MAURICE bor i Huonville på Tasmanien, en ö sydost om Australien. Han behärskar den sällsynta konsten att kasta en bumerang så att den återvänder till honom. En demonstration av denna konst fäller ibland det slutgiltiga avgörandet för ett köpeavtal i hans detaljhandel. De flesta av hans kunder är turister som besöker Hobart, Tasmaniens huvudstad, och många av dessa är japanska sjömän. När dessa sjömän för första gången får stifta bekantskap med en bumerang, är de vanligtvis skeptiska och frågar ofta: ”Kommer den verkligen tillbaka?”

”Jag anser att det bästa sättet att övervinna deras tvivel är att demonstrera den”, säger Maurice. ”Jag har ofta, för att tillfredsställa dessa skeptiker, kastat bumerangen från kajen och runt fören på deras fartyg. Bumerangen försvinner ur sikte, men dyker snart upp igen, där den kommer virvlande fram på baksidan av fartygets överbyggnad och sedan landar på kajen strax intill oss.”

De som ännu inte har låtit övertyga sig följer med Maurice till en närbelägen park eller idrottsplan för att själva prova bumerangen efter att ha fått några instruktioner. Kan du föreställa dig vad som händer sedan? ”I nästa stund börjar en grupp, normalt outgrundliga, japaner skratta och kila runt på planen som små barn; man hör klickanden från kameror som förevigar nöjet, och man kan se dem ge uttryck åt hänförelse och överraskning över sitt första kast — i synnerhet när de får bumerangen att komma tillbaka och landa i närheten av dem.”

Vad är en bumerang?

Ett uppslagsverk beskriver en bumerang helt enkelt som ”ett av hårt träslag bestående kastvapen som används av urinnevånarna i Australien, format som ett segment av en cirkel och balanserat på ett sådant sätt att det återvänder till kastaren när det slungas i väg en bit”.

I dag utövas bumerangkastning huvudsakligen som sport. Somliga som tar det mera på allvar har bildat klubbar. En av dessa klubbar är ”Mudgeeraba Creek Emu-Racing and Boomerang-Throwing Association” i Queensland i Australien. Men bumerangen har inte alltid enbart använts till idrott. Den utvecklades som ett jaktredskap och ett krigsvapen bland de australiska urinnevånarna.

Men tro inte att bumerangen uteslutande är ett australiskt vapen. Man har hittat bumeranger i forntida egyptiska gravar. En del av dem var överdragna med guld på ändarna, antagligen för att öka deras räckvidd. Vilken som var den forntida benämningen på dem finns inte upptecknat, men den nutida benämningen ”bumerang” kommer från uttrycket bou-mar-rang på det språk som talades av medlemmarna av turawalstammen som levde utmed stränderna av Georgesfloden, nära Sydney.

Kastträn eller kastkäppar som liknar bumeranger har hittats i Holland, Danmark, Tyskland, nordöstra Afrika, Indien (där de var tillverkade av stål eller elfenben) och bland hopiindianerna i Arizona i Förenta staterna. Medan bumerangen på de flesta håll ersattes av pil och båge, har detta forntida vapen fortsatt att vara i allmänt bruk bland de australiska urinnevånarna fram till vår tid.

Hur den används till jakt

Följ med oss och bevittna hur bumerangen används som ett jaktvapen. Lägg märke till att de jagande urinnevånarna omsorgsfullt har spänt upp nät mellan lämpliga träd. Fåglarna som de jagar har slagit sig ner på ett ställe rakt framför näten, och tanken är nu att tvinga fåglarna att flyga lågt och sedan få dem att trassla in sig i näten. Skulle de flyga i väg ovanför träden är allting förlorat.

Titta! Flera jägare rusar upp och slungar med säkra kast i väg bumerangerna mot bytet. De roterande projektilerna stiger snabbt upp i skyn, sveper fram över träden och cirklar runt rakt ovanför fåglarna. Dessa vinande blad låter faktiskt som hökar. Fåglarna håller sig kvar på låg nivå. Lägg märke till hur jägarna förstärker intrycket av hökar genom att låta som dessa gör. De panikslagna fåglarna flyger rakt in i det väntande nätet. Jakten har blivit mycket lyckosam.

Under tiden har de snurrande bumerangerna fullbordat sina cirkelrunda banor. Som på kommando har var och en av dem återvänt och antingen blivit infångad av kastaren eller landat framför hans fötter.

För att en bumerang skall kunna komma tillbaka till den som kastar måste den vara relativt liten och lätt. De flesta är därför omkring 75 centimeter långa. Detta gör dem alltför lätta för att kunna vålla någon allvarlig skada på större djur, till exempel kängurur. En sådan bumerang kan få en fågel i flykt att falla ner eller såra ett litet djur, om den som kastar är exceptionellt träffsäker. Men frånsett den typ av jakt som här har beskrivits har den återvändande bumerangen inte använts i många andra sammanhang än till kastövningar och som tidsfördriv.

En ”bumerang” som inte återvänder

Det redskap som huvudsakligen användes som ett vapen när man jagade, och i krig, kallades kylie, vilket betyder dödande trä. Det var format på samma sätt som en bumerang, fast mycket större — med en längd på upp till 1,2 meter och en vikt på omkring 0,7 kilogram. Kylien kom emellertid inte tillbaka när man kastade den. Den var ett betydligt mer dödsbringande vapen än den mindre bumerangen, och dess rotationskraft fick den att tillryggalägga en mycket längre sträcka. Man kunde uppnå större träffsäkerhet med en kylie än med ett spjut, och genom att kylien roterade i hela sin längd på 1,2 meter blev dess dödande kraft fördelad på en mycket större yta än vad som var fallet med ett spjut som bara träffade på en punkt. Upp till 200 meter långa precisionskast har gjorts, enligt vissa uppteckningar, och så nära kunde man ganska lätt komma en intet ont anande känguru in på livet.

Aerodynamisk utformning

Kastträet, bumerangen och kylien följer allesammans aerodynamiska principer i sin utformning, vilket får dem att stanna kvar längre uppe i luften än andra föremål som kastas. Utformningen av deras ”vingar” kan jämföras med vingarna hos ett flygplan eller en fågel i glidflykt. När bumerangen virvlar fram, pressas dess avrundade egg genom luften, ”klyver” den så att säga och får den att passera över och under ”vingen”. Luften på ”vingens” ovansida framkallar en lyftverkan när den strömmar över dess yta. Denna lyftverkan kan förstärkas genom att den som kastar gör en snärt med handleden i kastögonblicket.

En sak som är kännetecknande för bumerangen är att ”vingarna” är något vridna i förhållande till varandra. Det är förvånande att urinnevånarna insåg behovet av detta utan att ha fått någon utbildning i aerodynamik. En metod man använde var att värma upp bumerangen i het aska tills den var mjuk och böjlig. Ett annat sätt var att lägga den i blöt tills träet var tillräckligt mjukt för att kunna vridas till önskad form.

Hur den kastas och fås att återvända

De som är skickliga i att få bumerangen att återvända påstår att det inte är svårt, att det bara kräver tålamod och övning. Bumerangen skall hållas lodrätt och inte vågrätt när man kastar, och dess ”armbåge” skall riktas bakåt. (Se bilden.) I sin bok All About Boomerangs påstår Lorin och Mary Hawes att det inte spelar någon roll i vilken ände man håller bumerangen, så länge som den kastas på rätt sätt. Bumerangen kommer alltid att återvända om den kastas så att den roterar kraftigt. De förklarar:

”Att kasta en bumerang är inte så mycket en fråga om att öppna handen och låta bumerangen vrida sig lös, som det är att göra ett snärtigt kast med sluten hand — så att bumerangen, när den lämnar handen, lossnar med ett ryck, vrider sig runt det krökta pekfingret och därigenom kommer i kraftig rotation. ... Armens rörelse i samband med kastet är inte helt olik den som åstadkoms när man snärtar till med en piska. När kastet inleds befinner sig handen bakom skuldran, och det avslutas med en knyck en armlängd rakt framför skuldran. Styrkan i kastet åstadkoms till största delen genom att man böjer armbågen. Man bör inte medvetet dra tillbaka handen innan kastet har fullföljts, utan det bör fullföljas med en jämn rörelse.”

Om bumerangen kastas med höger hand kommer den att röra sig rakt framåt 25—30 meter, och sedan börjar den vrida sig åt vänster. Medan den vrider sig lägger den sig vågrätt, stiger högt upp i luften och rör sig i cirklar mellan ett och fem varv, innan den återvänder till kastaren. Efter ett väl genomfört kast kan bumerangen, när den återvänder, skickligt infångas av kastaren eller också landa framför fötterna på honom.

Några faror i samband med bumerangkastning

Bumerangkastning är förmodligen den enda sport där kastaren siktar på sig själv, eftersom han är sin egen måltavla. Men åskådare och folk som befinner sig i närheten är också i farozonen. Vindens inverkan måste dessutom tas med i beräkningen. Många erfarna kastare varnar faktiskt för att kasta över huvud taget, om det blåser mer än bara en lätt bris. Man kan avgöra vindstyrkan genom att släppa ner grässtrån eller löv och lägga märke till deras avdrift.

Oerfarna kastare bör vara ytterst försiktiga och bör bara kasta på stora öppna ytor. En olycka kan medföra allvarlig skada eller till och med döden. För att illustrera detta: En senator från Queensland, som tillhör urinnevånarna i Australien, är en erkänd bumerangkastare. Men en gång när han skulle demonstrera denna konst vid en skola som firade hundraårsjubileum, fick en plötslig vindstöt bumerangen att komma ur kurs och sedan att träffa en av eleverna. Såret som uppstod fick sys ihop med flera stygn.

Några framstående prestationer

Ben Ruhe vid Smithsonian Institution i USA är huvudman och samordnare för bumerangverksamheten i världen. Han har sammanställt några imponerande prestationer som har utförts av nutida bumerangkastare i olika delar av världen.

◼ Längsta kastet: 146,3 meter.

◼ Precision: Elva lyror i följd utan att ha flyttat på någon av fötterna.

◼ Djärvaste kastet: En kastare i Parramatta i Australien brukade med förbundna ögon kasta i väg en bumerang och, utan att röra sig, låta den träffa ett äpple på sitt huvud.

◼ Bästa dubbelkastet: I Balby i England rapporteras en kastare ha slungat i väg en höger- och en vänsterbumerang samtidigt och sedan låtit den ena landa ovanpå den andra mellan hans fötter.

Bumerangen håller snabbt på att bli lika populär som koalabjörnen och kängurun hos turisterna som besöker Australien. Men även om utsikterna för dig att få kasta en bumerang kanske är små, kan vi försäkra dig om att den verkligen kommer tillbaka, om den kastas på rätt sätt.

[Bild på sidan 23]

Icke återvändande kastträ

Icke återvändande bumerang

Återvändande bumeranger

[Bild/diagram på sidan 24]

(För formaterad text, se publikationen)

DELARNA HOS EN ÅTERVÄNDANDE BUMERANG

Vinge

Armbåge

Vingens framkant

Vinge

Vingens framkant

Rotationsriktning