Ungdomar frågar:
Varför bör jag visa tacksamhet?
”VÄRLDEN är skyldig att försörja mig.” Så sjöng en av figurerna i Walt Disneys version av Pinocchio. Och det tycks vara den livsfilosofi som många ungdomar i dag har anammat. De känner ingen speciell tacksamhetsskuld mot någon — varken mot föräldrarna eller samhället eller mot Gud.
En undersökning som gjordes bland ungdomar i åldrarna 16 till 22 år i Frankrike visade att merparten av dem satte friheten att få leva sitt liv som man behagar långt framför ”större respekt för familjen, landet eller religionen”. Vad anser du om detta?
Din bakgrund och dina framtidsutsikter kanske inte ger dig några uppenbara orsaker att känna tacksamhet för din lott i livet. Du kanske hör till de miljontals ungdomar som har växt upp i ett hem med bara en förälder, eller rentav utan någon av föräldrarna. I skolan blev du kanske undervisad av likgiltiga lärare. När du slutade skolan kanske du började din karriär inom förvärvslivet med att vara arbetslös. Det är inte att undra på att många ungdomar i dagens kalla och ogästvänliga värld känner sig oönskade, oälskade, obildade och onyttiga. Man kan förstå att de kanske frågar sig: Vad har jag att vara tacksam för?
Otacksamhet mot föräldrar
Otacksamhet mot föräldrar är ingenting nytt. På 1600-talet lät Shakespeare kung Lear utropa: ”Otacksamhet ... mer hemsk än havsvidundret när man möter dig hos sina barn!”
I rättvisans namn måste det dock, även om många ungdomar i dag är otacksamma, erkännas att det ofta är föräldrarna som är skuld till det hela. En vis man skrev för länge sedan: ”Om man klemar bort sin tjänare alltifrån hans ungdom, kommer han senare i livet rentav att bli en som är otacksam.” — Ordspråksboken 29:21, NW.
Så har det varit med många bortklemade barn. De har växt upp till tonåringar och unga vuxna som menar att världen är skyldig att försörja dem, men att de själva inte är skyldiga någon någonting.
Varför bör man vara tacksam mot sina föräldrar?
Lyckligtvis klemar inte alla föräldrar bort sina barn, och inte alla barn blir otacksamma när de växer upp. Om du har växt upp med bägge dina föräldrar bör du vara tacksam. Det finns förstås inga föräldrar som är fullkomliga. Men det är ändå ingen orsak att inte visa tacksamhet för det som de har gjort för dig. Det som du har kostat dem i fråga om tid och pengar sedan du föddes går inte att beräkna. Du kanske svarar att du inte har bett om att bli född. Det är sant, men nu finns du i alla fall till, och någon har fått lov att ta hand om dig i många år. Det finns tusentals barn som överges av sina föräldrar, och alla blir inte adopterade. Dina föräldrar tog kärleksfullt hand om dig och gjorde sitt bästa för att uppfostra dig. Borde du då inte vara tacksam mot dem?
Även om du har växt upp hos fosterföräldrar, bör du vara tacksam mot dem, i all synnerhet som de inte är ansvariga för att du kommit till. De kanske har betalat en stor summa pengar för att få rätten att uppfostra dig. Eller också kanske staten, beroende på var du bor, har betalat dem för att få dig uppfostrad. Hur som helst bör du visa dem tacksamhet, eftersom kärlek och omtanke inte kan köpas för pengar.
Det kan ju också hända att du har växt upp i ett hem med bara en förälder. En ung kvinna, som nu bor i Italien, tänker tillbaka på den omogna attityd hon hade mot sin mor som var ensam om att uppfostra henne. Hon skriver: ”Ungdomar tycks ha uppfattningen att deras föräldrar bör vara fullkomliga. Jag måste erkänna att det var så med mig när jag var yngre. Det var inte förrän långt senare som jag insåg att det inte fanns någon ursäkt för att inte visa min mor tillbörlig respekt. Det var till stor hjälp för mig när jag frågade mig själv: Är mamma en ond människa? Nej, jag var övertygad om att hon verkligen var en god människa. Hon gjorde alltid sitt bästa i enlighet med sin uppfattning. Men hon är ofullkomlig precis som jag är ofullkomlig. Jag kände mig därför mycket ledsen över mitt tidigare tanklösa handlingssätt sedan jag fått detta klart för mig.”
Andra som gör sig förtjänta av tacksamhet
Tänk så många ungdomar som, vid en kritisk tidpunkt i livet, har fått hjälp och vägledning av någon som inte alls var skyldig dem någon hjälp. Det kan ha varit en vän till familjen, en skollärare eller någon inom den kristna församlingen.
Det är sant som ett forntida ordspråk lyder: ”Ja, ett ord i rättan tid, det är gott.” (Ordspråksboken 15:23) Goda råd som ges i rättan tid kan förhindra katastrofala följder. (1 Samuelsboken 25:33) Bibeln visar att förståndiga och erfarna kvinnor kan ge värdefull vägledning åt yngre kvinnor. (Titus 2:3—5) I synnerhet de äldste inom den kristna församlingen kan hjälpa ungdomar att undvika fallgropar och sträva efter att uppnå värdefulla mål i livet. (Se 2 Timoteus 2:20—22.) Ja, ett vägledande ord kan utgöra en vändpunkt i en ung människas liv. Kan du påminna dig ett sådant råd i rättan tid som du har haft nytta av? Har du i så fall kommit ihåg att visa tacksamhet för det?
Lydie, en ung kristen kvinna i Frankrike, minns en kris som hon upplevde när hon var 16 år gammal. Efter sitt dop som ett Jehovas vittne blev hon så engagerad i skolarbete att hennes intresse för den kristna verksamheten och mötena svalnade. En dag meddelade hon helt kort att hon inte längre önskade delta i vittnenas möten och predikoarbete. Hennes föräldrar talade vänligt men bestämt med henne. Sedan bad tre äldste i församlingen att få tala med henne. Hon förväntade att de skulle dränka henne i skriftställen för att påvisa att hon borde gå ut och predika. Men i stället lyssnade de på hennes klagomål, visade vänlig förståelse och erbjöd henne broderlig hjälp. Hon skriver: ”Vilken överraskning! Jag var överväldigad av deras vänliga attityd. Tack vare deras kärleksfulla hjälp tog jag mitt förnuft till fånga.” Lydie tjänar nu i den kristna heltidstjänsten.
Tacksam mot Gud
Den utan tvivel värsta formen av otacksamhet som många ungdomar i dag visar är bristande tacksamhet mot Gud. De flesta sätter materiella intressen framför Gud.
Lyckligtvis finns det över hela världen många ungdomar som inser hur mycket de har att tacka Gud för. Den unge Michel bor tillsammans med sin mor, som är ett vittne, i en liten och isolerad stad på den franska ön Korsika. När han av Vakna!:s korrespondent ombads skriva upp alla orsaker till tacksamhet mot Gud som han kunde komma på, fick han ihop 24 stycken. Han började med livets gåva och de saker vi behöver för att kunna uppehålla livet och glädja oss åt det. Efter en stunds funderande antecknade han de andliga välsignelser han upplever — hans troende mor och andliga bröder som är villiga att färdas långa sträckor för att hjälpa dem båda.
Liksom Michel känner många ungdomar tacksamhet mot ”den levande Guden” som ”åt alla ger liv och andedräkt och allt”. (Apostlagärningarna 14:15—17; 17:24—28) De betraktar den otacksamhet som många av deras jämnåriga visar som ett av många bevis på att vi nu lever i ”de sista dagarna” av den nuvarande onda tingens ordning. Aposteln Paulus skrev: ”Det skall du veta, att i de sista dagarna blir tiden svår. Då kommer människorna att tänka bara på sig själva och på pengar; de blir skrytsamma, högmodiga, fräcka, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma.” — 2 Timoteus 3:1, 2, 1981.
Hundratusentals unga Jehovas vittnen har en strålande framtid att se fram emot på en rättfärdig ”ny jord” som nu är nära. (2 Petrus 3:9, 13) Under tiden visar många av dem sin tacksamhet genom att använda så mycket tid de kan till att berätta för andra om detta storslagna hopp. Och även om deras bokstavliga familj inte delar deras tro, upplever de den varma gemenskapen i en världsvid andlig familj av bröder. — Markus 10:29, 30.
Så oavsett om du tänker på dina föräldrar, lärare, erfarna vänner som har gett dig råd eller, framför allt, Jehova, ”den Gud som inger hopp”, bör du begrunda de många orsaker du har att visa tacksamhet mot dem. — Romarna 15:13; Kolosserna 3:15.
[Infälld text på sidan 20]
”Det var till stor hjälp för mig när jag frågade mig själv: Är mamma en ond människa? Nej, jag var övertygad om att hon verkligen var en god människa”
[Bild på sidan 21]
Även barn kan visa tacksamhet på ett enkelt sätt