Ständigt bråttom – utan att komma någon vart
FÖRAREN rattade lugnt sin bil i vad han tyckte var lagom fart: 130 kilometer i timmen! Hans passagerare, som var vana vid fastställda hastighetsbegränsningar, var emellertid nästan i upplösningstillstånd på grund av den snabba trafiken på de västtyska motorvägarna. Där finns det nämligen inga hastighetsbegränsningar, utom på vissa speciella sträckor. Trots att de höll 130 kilometer i timmen, var det faktiskt många bilar och motorcyklar som susade förbi! Till sist kunde en av passagerarna inte behärska sig längre, utan sade: ”Varför har alla så bråttom? Vart är alla människor på väg?”
”Förmodligen ingenstans”, sade hennes värd leende, tydligen på skämt, för det var uppenbart att alla var på väg någonstans — och ganska snabbt, dessutom!
Men varför har egentligen alla människor så bråttom? Har de glömt att halva nöjet med att resa är att ta sig tid till att njuta av omgivningarna? Var det verkligen meningen att livet skulle vara ett nervkittlande sprinterlopp?
Snabba bilar, snabbmatskedjor och överljudsplan är kännetecknande för en tidsålder som präglas av ständigt ökade krav: Fortare! Snabbare! Effektivare! Det är sant att de flesta av oss inte skulle vilja återvända till häst och vagn-tiden. Och de flesta människor håller säkert med om att ett visst mått av brådska kan vara på sin plats. Om du till exempel kallar på en läkare eller på polisen, förväntar du ju faktiskt inte att de skall gå och dra benen efter sig.
Men är då all denna brådska nödvändig eller nyttig? Somliga anser att den inte är det. Så här säger en skribent för Los Angeles Times: ”Härjade, jagade och jäktade rusar [många människor] genom livet som slavar under klockan i denna brådskans tidsålder.”
Det höga tempot i våra dagar har också bidragit till något som The Toronto Star kallade ”en epidemi som börjar bli omöjlig att bemästra” — stress! Stress tycks påverka människor som ett gift. Den har fått skulden för en lång rad sjukdomar, från mjäll och sköra naglar till högt blodtryck och hjärtattacker. Mänskliga relationer blir också lidande på grund av tidspressen.
Men hur kommer det sig då att vår tid har blivit en ”brådskans tidsålder”? Om du känner dig sliten och jäktad nu, hur kommer då ditt liv att vara om några år? Finns det något du kan göra för att få bättre kontroll över ditt liv — och klara av våra dagars hektiska livsrytm?