Abort — Kunskap medför ansvar

STÅR du alltid upp för det som du vet är rätt? Det är bra att göra detta, i synnerhet när andras välfärd står på spel. Efter att ha läst en artikel om ämnet abort i ett tidigare nummer av denna tidskrift skrev en mor i England följande brev:

”Jag har just läst artikeln ’Ett brev från ett ofött barns mor’ i Vakna! för 22 juli [1986], och den fick nästan mitt hjärta att brista.

Jag har själv aldrig gått igenom någon abort, men när jag var i fjärde månaden med mitt första barn, väntade min svägerska sitt tredje barn och var i andra månaden. Hennes två små flickor hade just börjat i skolan, och själv hade hon fått ett välavlönat arbete. Det var mycket hon ville skaffa sig: möbler, video, en ny bil, växter till trädgården. Men ett barn skulle ha satt en käpp i hjulet för hennes arbete och därmed också för de inkomster som hon behövde för att köpa alla dessa saker. Hon beslöt därför att söka abort.

När dagen för aborten närmade sig, kände hon sig glad och upprymd. Men jag kände mig sämre och sämre till mods när jag tänkte på den. Jag hade just då börjat känna hur barnet sparkade inom mig, och jag brukade tänka på hur barnet som min svägerska väntade också växte.

Dagen för ingreppet kom, och jag hoppades hela tiden att min svägerska skulle ändra sig. Jag kunde för min inre syn se hur hennes baby låg där så varm och trygg i moderlivet och lyssnade till sin mammas lugna, rogivande hjärtslag. Jag ryggade tillbaka vid tanken på att detta lilla barn skulle slitas bort från sin trygga lilla värld och dödas. Jag grät i mitt hjärta när jag tänkte på det. Aborten utfördes. Min lilla dotter kommer aldrig att få lära känna sin jämnåriga kusin som hon skulle ha vuxit upp med.

Hur gick det då med min svägerska? Hon förlorade sitt arbete, men hon fick ett annat och har haft många sedan dess. Hon fick sin video, sin nya bil, sina växter, nya kläder och så vidare, men hon kom in i en depressionsperiod och lämnade sin man och sina barn, men kom sedan hem igen efter några dagar. Men hon är inte lycklig. När hon kommer på besök, leker hennes två små flickor med min dotter och min lille son på elva månader, och då säger de om min dotter: ’Är hon inte söt, mamma? Jag önskar att vi hade en liten syster eller bror.’ När de säger detta brukar jag kasta en blick på min svägerskas ansiktsuttryck. Jag känner att jag skulle vilja trösta henne, för vid den tidpunkt då hon gick igenom aborten insåg hon egentligen inte vad hon gjorde. Men min svägerska valde pengar framför sitt barns liv, och det är därför jag tror att hon nu ångrar sig.

Men allt detta gör att jag måste ställa mig själv en mycket allvarlig fråga. Jag betraktar nog mig själv som ett Jehovas vittne, även om jag inte är döpt ännu. Men jag inser att jag ännu har mycket att lära, för sanna vittnen efterliknar Jesus och visar kärlek och medkänsla mot alla, oavsett vad andra kan ha varit eller gjort. Jag längtar efter den dag då jag uppriktigt kan säga att jag har samma inställning gentemot andra människor som de har och kan bära Jehovas namn med heder. Om jag inte hade väntat så länge med att ta ställning kanske jag skulle ha haft mod att vittna för min svägerska, och det lilla barnet kanske skulle ha räddats.”

Utgivarna av denna tidskrift hoppas innerligt att den här artikelserien kan tjäna just detta syfte.