Dessa fantastiska barnhjärnor!
DE ÄR fantastiska redan från början. Tre veckor efter befruktningen består de av 125.000 celler, och därefter växer de lavinartat med 250.000 celler i minuten. Den lilla hjärnan fortsätter sin explosionsartade tillväxt tills antalet celler vid födelsen är omkring 100.000.000.000 — lika många som det finns stjärnor i Vintergatan!
Men redan flera månader före denna tidpunkt, medan barnet ännu befinner sig i livmodern, har den lilla hjärnan börjat fungera. Den registrerar olika företeelser i sin våta omgivning. Barnet hör, känner smakförnimmelser, reagerar på ljus och beröring, lär och kommer ihåg. Moderns känslor kan påverka den lille. Vänliga ord eller dämpad musik lugnar barnet. Upphetsat tal eller rockmusik gör det oroligt. Moderns rytmiska hjärtslag tröstar det. Men om rädsla får hennes hjärta att skena i väg, börjar barnets hjärta snart att slå dubbelt så fort. En ängslig mor vidarebefordrar sin oro till det lilla barnet i hennes livmoder. En lugn mor får ett fridsamt barn. En lycklig mor kan få det lilla barnet att spritta till av glädje i livmodern. Allt detta och mer därtill håller barnets hjärna sysselsatt. Redan i livmodern är den fantastisk.
Bildas det ännu fler nervceller efter födelsen? De senaste vetenskapliga rönen svarar nej. Nervcellerna fortsätter emellertid obestridligen att växa till i storlek på ett dramatiskt sätt och skapar biljontals nya förbindelser med varandra. Vid födelsen är hjärnan bara en fjärdedel så stor som hos en vuxen, men den tredubblas i storlek under det första levnadsåret. Den når samma vikt som hos en fullvuxen, cirka 1,4 kilo, innan barnet kommer upp i tonåren. Detta innebär inte att den innehåller lika mycket kunskap som en vuxens hjärna besitter. En människas kunskap är inte beroende av hjärnans vikt eller antalet nervceller. Den tycks i stället stå i relation till antalet förbindelser, s. k. synapser, som bildas mellan de olika nervcellerna i hjärnan.
Och detta antal är verkligen häpnadsväckande! En svindlande summa av ett tusen biljoner sådana förbindelser kan så småningom komma att bildas — det är en etta åtföljd av 15 nollor! Men detta sker endast om hjärnan får riklig stimulans genom inmatning från de fem sinnena och andra sensoriska förnimmelser. Barnets miljö måste stimulera både den intellektuella och den emotionella aktiviteten, för det är detta som får det fina nätverket av dendriter att växa. Dendriterna är de fina, rotliknande trådar som växer ut från nervcellerna för att skapa förbindelser med andra nervceller.
I samband med frambringandet av dessa förbindelser är också en tidsfaktor inbegripen: De bildas mycket fortare hos unga människor än hos gamla. Talesättet ”Man kan inte lära gamla hundar sitta” stämmer inte. Men det är svårare att lära en gammal hund att sitta. Hos äldre personer bildas förbindelserna mellan nervcellerna långsammare och suddas ut snabbare. Förutsättningarna för att de skall bildas är samma som hos barnet — kontakt med en berikande, stimulerande miljö. Sinnet måste hela tiden vara aktivt! Inte resignerat gå i samma intellektuella hjulspår! Det finns ingen pensionsålder för sinnet!
Men det är i barnaåren som en förbluffande tillväxt av hjärnan äger rum. Små barn är som svampar som suger upp det som omger dem! Under de två första levnadsåren lär sig barnet ett komplicerat språk enbart genom att konfronteras med det. Om barnet får höra två språk, lär det sig båda. Om tre språk talas, lär det sig alla tre. En man lärde sina små barn fem språk samtidigt — japanska, italienska, tyska, franska och engelska. En kvinna lät sin lilla dotter konfronteras med många olika språk, och när flickan var fem år gammal, kunde hon tala åtta språk flytande. Att lära sig främmande språk är vanligtvis förenat med stora svårigheter för en vuxen, men för det lilla barnet faller det sig helt naturligt.
Språkinlärningen är bara ett exempel på förmågor som är genetiskt inprogrammerade i barnets hjärna. Musikaliska och konstnärliga talanger, muskelkoordinationen, behovet av mening och uppsåt i livet, ett samvete och moraliska värderingar, altruism och kärlek, tro och behovet att tillbe — allt beror på specialiserade system i hjärnan. (Se Apostlagärningarna 17:27.) Medfödda genetiska nätverk av nervceller är med andra ord speciellt förprogrammerade för utvecklingen av dessa och andra förmågor och anlag.
Vi bör emellertid hålla i minnet att dessa vid födelsen endast är anlag, slumrande förmågor eller möjligheter. För att de skall kunna utvecklas måste det ske en inmatning från omgivningen. De måste uppövas genom lämpliga erfarenheter, miljöer eller lärdomar för att börja fungera. För att bli så effektiv som möjligt måste denna programmering också ske vid rätt tidpunkt, i synnerhet när det gäller mindre barn.
Men när omgivningen och tidpunkten är den rätta, inträffar förbluffande ting. Till de funktioner som uppövas hör inte bara språkinlärningen, utan också förmågan att spela musikinstrument, utvecklingen av idrottsliga färdigheter, uppövandet av ett samvete, förmågan att ge och ta emot kärlek och en god grund för den sanna tillbedjan. Allt detta och mycket, mycket annat sker när det lilla barnets hjärna besås med god säd som vattnas av kärleksfulla föräldrar.