Vilka drabbades av våndan av ”förintelsen”?

I JUNI i år sände American Jewish Congress ett öppet brev till påven Johannes Paulus II. Det publicerades i The New York Times för 26 juni. I det protesterade man emot att påven gett audiens åt Kurt Waldheim, Österrikes president, anklagad för att vara delaktig i nazisternas dödande av judar under andra världskriget. Waldheim anfördes som symbolen ”för de ansträngningar man nu gör för att förminska, förvränga och glömma förintelsen”.

Sedan man i brevet erkänt att den vånda som förintelsen gav upphov åt inte kunde utplånas sades det: ”Men vår generations heligaste befallning är sannerligen minnet: vi får inte glömma hur tystnad blev likgiltighet, likgiltighet blev delaktighet och slutligen blev en mardröm, ett slaktande av miljoner och åter miljoner människor.” Waldheim, hette det i brevet, ”vill påtvinga förintelsens offer den slutliga skymfen i form av glömska”. Påven kritiserades därefter skarpt därför att han ”åsidosatte moraliska principer” och tog emot Waldheim i Vatikanen. Brevet fortsatte:

”Är det möjligen så, Ers helighet, att det i Waldheims glömska [i fråga om förintelsen] finns ett eko, långt borta kanske, men likväl ett eko av kyrkans glömska? Har Ers helighet tagit upp likgiltigheten i de katolska kyrkorna i Europa för judarnas öde under andra världskriget? Inte ett ord om detta ämne har nämnts vid något av era påvliga besök i olika europeiska länder och i förintelselägren. Är det inte sant att de ledande kyrkorna, liksom en stor del av den övriga världen, i hög grad var tysta och övergav judarna i deras vånda, trots det utomordentliga hjältemod som så många enskilda katoliker visade? Och om kyrkan, som miljoner människor vänder sig till för att få moralisk vägledning, ännu inte kan acceptera sitt förflutna, om den inte kan ge gensvar på kraven på helgat minne, vilket hopp finns det då för andra?”

Försöket att utrota miljoner judar ropar naturligtvis efter att bli ihågkommet. Men tänk efter ett ögonblick. När förintelsen nämns i brevet, framställs den då inte som en förintelse av judar? Var det inte ”judarnas öde” enbart som de katolska kyrkorna anklagades för att vara likgiltiga för? Och var det inte enligt detta brev en stor del av den övriga världen och andra kyrkor som ”övergav judarna i deras vånda”? Bara judarna? Var det inte andra förutom judarna som drabbades?

I boken The Forgotten Holocaust (Den glömda förintelsen) visas det att det fanns tre miljoner icke- judar som drabbades av denna förintelse. I Nya tidens världshistoria nämns de miljoner andra människor som drabbades av den. När det gäller tyska Jehovas vittnen har det från andra källor än Jehovas vittnen också rapporterats att ”omkring 10.000 fängslades” och att ”mer än två tusen gick under i koncentrationslägren”.

Förintelsen skall därför inte betraktas som ett angrepp på enbart judar. Hitler var fast besluten att utrota alla grupper av människor som inte böjde sig för hans lära om den ariska rasens överlägsenhet. Jehovas vittnen hörde till dem, eftersom de trodde på och tillämpade den bibliska principen i Apostlagärningarna 17:26, 27.