Jag sökte ett enklare liv genom narkotika
JAG satt i den mörka cellen på en gammal smutsig skumgummidyna. Dagens händelser passerade revy för mig. Hur kunde vi ha varit så dumma att vi åkte fast!
Om vi bara hade hållit oss lugna och inte fått panik, så skulle polisen inte ha prejat vår bil. Om vi bara hade gjort oss av med de där marijuanafimparna och hunnit gömma haschpåsen innan polisen tittade i askkoppen! Hur hade jag hamnat i den här härvan? Jag började tänka tillbaka på åren som gått ...
Som tonåring var jag lång och gänglig och kände mig därför osäker och bortkommen. Jag var oerhört blyg och hade knappast några vänner. Men jag önskade inget hellre än att vara populär i skolan, att vara tuff. Så småningom började jag låta håret växa, bära urblekta jeans och sitta längst bak i klassen med de andra tuffa grabbarna.
Så en dag hände det. Jag stod ute i rökrutan tillsammans med några andra grabbar. Någon räckte mig en marijuanacigarrett. Jag ville inte vara sämre än de andra och tog därför emot den och rökte den. Snart hade jag fått nya kompisar. Äntligen hade jag lyckats tillvinna mig en viss popularitet och hade många vänner.
Längre fram började jag använda tyngre narkotika. Allt var så spännande och äventyrligt, att smyga sig undan för att bli hög och göra andra saker som var förbundna med en fri livsstil. Jag började intala mig själv att livet skulle vara mycket enklare om alla rökte hasch. Varför det? Därför att det hjälper en att uppskatta det vackra omkring en och att slappna av. Därför måste det vara bra, resonerade jag. Men nu, där jag satt i den smutsiga cellen, hade verkligheten träffat mig som ett slag rakt i ansiktet.
Mina föräldrar visste inte att jag hade börjat använda narkotika. Hur bedrövade skulle de inte bli när de fick reda på det! Efter vad som tycktes vara en evighet öppnades celldörren. En vaktkonstapel talade om för mig att min far hade kommit för att få mig frigiven mot borgen. Atmosfären var mycket spänd under hemfärden.
Min far anlitade en advokat för att hjälpa mig vid rättegångsförhandlingarna. Han var en vän till familjen och var mycket förvånad över att höra att jag hade råkat i svårigheter. Advokaten vädjade senare till de lokala polismyndigheterna för mitt bästa. Jag inväntade otåligt utgången.
Till slut beslöt man att jag skulle gå fri, eftersom jag aldrig tidigare hade varit i klammeri med rättvisan. Advokaten gav mig det vänliga rådet att intressera mig för andra sysselsättningar i stället för narkotika. Jag svarade att jag verkligen skulle försöka göra det. Men det var lättare sagt än gjort.
Depression och självmordsförsök
Jag fortsatte att umgås med mina gamla kompisar. På grund av trycket från dem fortsatte jag därför att använda narkotika. Efter en tid var spänningen borta. Men jag klarade mig inte utan knark. Jag behövde en kick för att komma ifrån mina problem och hjälpa mig igenom vardagen. Kompisarna och jag kunde inte ha roligt utan knark. Även om vi var ute på sjön en solig dag och åkte vattenskidor, så suckade vi och sade: ”Å, om vi bara hade lite hasch!”
Så småningom började jag uppleva perioder av djup depression. Livet hade inte längre någon mening. Jag hade ingenting att se fram emot, förutom att bli hög. Jag började fundera på att begå självmord. En dag svalde jag nästan alla tabletter i mormors medicinskåp i ett försök att ta livet av mig. Men till min stora förtrytelse vaknade jag igen följande morgon.
En kväll när jag inte hade tagit narkotika klättrade jag upp på taket till vårt hus. Jag upptäckte plötsligt hur vacker kvällen var. Det var fullmåne, tunga grå moln svepte fram över himlen, och de höga tallarna vajade för vinden. ”Står någon bakom denna rofyllda skönhet och ordning som finns i naturen?” undrade jag. ”Finns det något högre syfte med livet än att bara leva som ett djur och försöka tillfredsställa sina fysiska begär?” Jag började bli medveten om mitt andliga behov.
Jag började läsa böcker om reinkarnation. Jag undersökte zenbuddismen. Jag letade också fram en gammal bibel, dammade av den och började läsa ”Nya testamentet”. Där fann jag en del tankar som jag tyckte om, till exempel Jesu ord: ”Allt vad I viljen, att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem.” — Matteus 7:12, 1917.
”Men vem i all världen tillämpade sådana läror?” undrade jag. ”Vem kan förklara bibeln för mig?” Jag beslöt mig för att gå runt till olika kyrkosamfund och ta reda på svaren på dessa frågor. Men på grund av min blyghet kunde jag inte förmå mig till att besöka ett enda av dem.
Jag finner svaret i en begagnad bok
En kväll försökte jag be till Gud. ”Gode Gud, hjälp mig att finna dem som verkligen tillämpar bibelns principer”, bad jag. En vecka senare gick jag omkring och tittade i en affär där man sålde begagnade varor. Bland några gamla böcker fick jag syn på en liten blå bok med titeln Sanningen som leder till evigt liv. Jag köpte den och läste igenom den. Den förklarade bibelns grundläror och understödde alla uttalanden med bibelcitat. Jag beslöt mig för att följa rådet på sidan 137 om att besöka mötena i en av Jehovas vittnens Rikets salar.
Jag hade aldrig talat med något vittne förut. Men jag kom ihåg att min mor en gång hade berättat för mig att en man som hade utfört en del tapetserararbeten åt henne var ett vittne. Hon hade uppmanat mig att aldrig tala med honom om religion, för då skulle han prata ihjäl mig. Jag slog upp hans namn i telefonkatalogen, ringde upp honom och frågade var Rikets sal låg.
Tapetseraren mötte mig på trappan till Rikets sal och följde mig in. Han började presentera mig för alla vi mötte. Jag blev förvånad över att alla kände varandra och att det genljöd av glada samtal i lokalen i stället för att vara tyst, som jag trodde att det skulle vara i en kyrka. Jag måste ha sett udda ut i deras ögon, med jeans och T-shirt och med håret hängande långt ner på ryggen. Men ingen lät mig märka att jag var annorlunda. De välkomnade mig.
Efter mötet frågade tapetseraren, som hette Parciacepe, om jag skulle vilja studera bibeln. Jag tackade ja. Allteftersom studiet framskred märkte jag att jag behövde göra förändringar i mitt liv. Min klädsel och frisyr förändrades. Jag lyckades slita mig loss från mitt narkotikamissbruk. Jag ersatte mina forna kamrater med nya vänner bland Jehovas vittnen.
Advokaten och hans klient
År 1979, omkring ett år efter det att jag blivit döpt som ett Jehovas vittne, kunde jag träda in i heltidstjänsten. Under min första sommar som heltidsförkunnare hände något oväntat.
Ett vittne, som var advokat till yrket och äldste i församlingen, beslöt sig för att besöka några av advokaterna i staden för att tala med dem om våra trosuppfattningar. Han bad mig följa med. En av de advokater vi skulle besöka visade sig vara han som hade hjälpt mig för flera år sedan när jag blev arresterad för narkotikainnehav.
Min följeslagare förklarade syftet med vårt besök och presenterade sedan mig. När vi skakade hand spred sig ett uttryck av förvåning och tvivel över hans ansikte, och sedan utbrast han med ett brett leende: ”Ladd Stansel! Jag skulle aldrig ha känt igen dig! Du har verkligen förändrats!”
När han hade hämtat sig efter den första chocken, visade jag honom ett exemplar av den bok som jag först hade läst och sade: ”Den här boken har verkligen hjälpt mig att förstå bibelns principer och att inse hur viktigt det är att göra dessa förändringar. Jag skulle vilja ge dig ett exemplar av den.” Han tog emot boken och tackade mig hjärtligt. När vi körde därifrån, undrade vi vilken verkan detta hade haft på honom.
Några dagar senare fick vi veta det. Min mor och mitt medvittne som var advokat fick var sitt gripande brev från min forne försvarsadvokat. Han skrev att han hade bevittnat ett mirakel — förvandlingen från en osäker knarkande tonåring till en fin ung man som nu var en tillgång i samhället.
De sju senaste åren har varit till stor hjälp i min mognadsprocess. År 1981 blev jag antagen som frivillig arbetare vid Betel, Jehovas vittnens världshögkvarter i New York. Mitt liv blev ännu mer berikat när jag förra året gifte mig med Sue, som nu tjänar tillsammans med mig vid Betel.
Narkotikan förenklade alltså inte mitt liv — tvärtom! Det var genom att sky droger av alla slag och tjäna min Skapare, Jehova Gud, som mitt liv blev okomplicerat och präglat av förnöjsamhet och glädje. (Matteus 6:22) — Berättat av Ladd Stansel.
[Bild på sidan 23]
Ladd och Sue Stansel i dag