De hemlösa — Vad är orsakerna?
DET var en kall vinternatt. Louise och hennes familj väcktes bryskt av flera gälla skrik. En eldsvåda hade brutit ut i en grannes lägenhet. De isande vintervindarna piskade upp flammorna och drev dem upp genom sexvåningshuset. I den panik och förvirring som följde när de försökte ta sig ut från sin lägenhet på femte våningen ramlade Louises mor ner från brandstegen och slog ihjäl sig. Några ögonblick senare var hela byggnaden övertänd, och alla lägenheter blev förstörda.
Att på en enda natt förlora både sin mor och sitt hem var ett svårt slag för Louise. Lyckligtvis hade hon släktingar och vänner som kunde härbärgera henne tills hon hann ordna upp saker och ting. Detta är vad sociologerna kallar det sociala kontaktnätet, som i generationer har tjänat som en trygghetsfaktor i nödsituationer.
Varför har då alla storstäder sina uteliggare och sina härbärgen för hemlösa? Varför alla dessa nybyggarområden, slumsamhällen och kåkstäder? Ja, vad är orsaken till den dåliga bostadssituationen och hemlösheten?
När kontaktnätet bryter samman
Under normala förhållanden fungerar kontaktnätet av släktingar och vänner ganska bra när det gäller att ge den hjälp som behövs när någon råkar i personliga svårigheter. Detta nät är emellertid bräckligt. Hur går det om hjälpbehovet är så stort eller så kostnadskrävande att det är mer än kontaktnätet klarar av? Eller vad händer om stora sociala omvälvningar spränger sönder själva nätet? När kontaktnätet bryter samman, råkar människor i stora svårigheter.
Detta är vad som händer i många u-länder. I Indien, till exempel, har de årliga monsunregnen varit otillräckliga de senaste åren. Var tredje indier led brist på dricksvatten sommaren 1987. Bristen på vatten innebar också att skördarna slog fel och boskapen dog. Eftersom det inte blev några skördar, fick lantarbetarna inget arbete och kunde därför inte försörja sina familjer. De hade inget annat val än att lämna byarna och bege sig till städerna, där det kanske fortfarande fanns arbete.
Denna inflyttning har visat sig vara mycket betungande för städerna, som redan brottas med snabbt ökande befolkningssiffror. Utan pengar och utan arbete har dessa nyinflyttade inte ens råd att skaffa sig ett litet rum i ett slumområde. Och eftersom de har flyttat till en helt ny miljö, har de flesta av dem ingen att vända sig till. De måste därför sälla sig till otaliga andra uteliggare, och bostadsnöden blir allt värre.
Andra utvecklingsländer brottas med liknande problem. ”År 1950 fanns det bara en stad i Afrika som hade mer än en miljon invånare: Kairo”, sägs det i boken Africa in Crisis. ”År 1980 fanns det 19 städer med över en miljon invånare. År 2000 kommer det sannolikt att finnas mer än 60 sådana städer.” Landsbygdsbefolkningen strömmar till städerna i hopp om att finna en bättre utkomst. Men resultatet har blivit ett liv i slum och förnedring, som ofta är värre än det de lämnade.
Stigande kostnader och krympande resurser
I de rikare industriländerna kan hemlösheten ha helt andra orsaker. Talesmän för de hemlösa pekar i första hand på ekonomiska faktorer. I Canada, till exempel, har ”de ökade byggnadskostnaderna under de två senaste decennierna ... tvingat upp priserna på nya hus”, rapporterar den kanadensiska nyhetstidskriften Maclean’s. ”Samtidigt har familjer med dubbla inkomster mer och mer trätt in på bostadsmarknaden under senare år och drivit upp priserna ännu högre — ända upp till 50 procent enbart under förra året i vissa tätortsområden.”
En annan sak som har bidragit till de stigande boendekostnaderna i många städer är något som brukar kallas lyxsanering. Det händer allt oftare att äldre, billiga bostäder i stadskärnor renoveras eller byggs om till lyxvåningar med alla moderna bekvämligheter för nyrika personer eller unga akademiker som föredrar stadslivet framför att bo i förorterna. Detta driver inte bara upp kostnaderna, utan minskar också i hög grad tillgången på bostäder till överkomliga priser för låginkomst- och till och med medelinkomstfamiljer.
I centrala New York, till exempel, måste en familj tjäna 58.000 dollar (ca 350.000 kr.) om året för att ha råd med en vanlig lägenhet, enligt en färsk undersökning. En landsomfattande undersökning visar också att Manhattan ligger högst bland landets storstäder när det gäller hyror. En lägenhet på 130 kvadratmeter i ett trevligt område betingar i genomsnitt 2.555 dollar (omkring 15.000 kr.) i månaden, och en familj måste tjäna omkring 73.000 dollar (nästan 450.000 kr.) om året för att klara av hyran, förutsatt att de är villiga att lägga ner mer än 40 procent av sin inkomst enbart på bostaden.
I andra städer kan boendekostnaderna vara lägre, men det är också arbetarnas löner. Eftersom boendekostnaderna äter upp en så stor bit av familjens inkomster, kan ekonomiska svårigheter lätt leda till katastrof. Så blev det för John, som tillsammans med sin hustru och sina fyra barn flyttade från Chicago till Houston i Texas för några år sedan för att söka arbete. Till en början kunde han försörja sin familj med hjälp av den provision han fick som husvagnsförsäljare. På grund av lågkonjunkturen kunde han emellertid inte sälja några vagnar på två månader. Då han inte kunde betala sin hyra på omkring 3.500 kronor i månaden, blev han och hans familj vräkta. De hade ingen att vända sig till och begav sig därför till ett härbärge för hemlösa familjer. Även om de nu hade tak över huvudet, undrade John hur han någonsin skulle kunna komma på fötter igen, eftersom de flesta arbetsgivare inte vill anställa en person utan permanent adress.
De flesta invånare i stora städer är kanske inte hemlösa, men deras bostäder lämnar mycket övrigt att önska. En undersökning visar att till och med i en så modern stad som New York utgörs 10 procent av bostadsbeståndet av gamla hyreshus som ansågs otjänliga redan vid sekelskiftet på grund av bristfälliga anordningar för ventilation, belysning och sanitet. Ytterligare 30 procent utgörs av lägenheter som är i något bättre skick men ansågs omoderna redan enligt 1929 års normer. Varje år tvingas så många som 30.000 personer lämna sina hem, då dessa fallfärdiga byggnader slutligen utdöms eller överges.
Psykiska problem en viktig faktor
Något som ytterligare komplicerar saken är att många experter anser att ekonomiska problem bara är en av orsakerna till hemlösheten. De menar att en stor del av de hemlösa har råkat så illa ut därför att de är psykiskt sjuka och inte längre kan ta hand om sig själva.
Sedan mitten av 1960-talet har många statliga institutioner för mentalsjuka börjat praktisera s. k. öppenvård i ett försök att nedbringa kostnaderna. De mentalsjuka behandlas med vissa nya psykofarmaka och skickas sedan hem. Tanken var att när man fått bukt med de svåraste symptomen med hjälp av medicinerna, skulle patienterna rehabiliteras genom att bo i samhället och få hjälp och stöd av det. I Canada, till exempel, har resultatet blivit att det totala antalet vårdplatser för mentalsjuka har sjunkit från 47.600 år 1960 till under 10.000 nu, och antalet personer som är intagna på mentalsjukhus i Förenta staterna är för närvarande mindre än en fjärdedel av 1955 års toppsiffra på 559.000.
”Men utskrivningen av mentalpatienter har i stor utsträckning underminerats av de lokala myndigheternas oförmåga att sörja för lämpliga sociala hjälpåtgärder och boendeformer för tidigare psykiatriska patienter”, rapporterar tidskriften Maclean’s. Många av dem är tvungna att bo i nerslitna härbärgen och uthyrningsrum. Andra som helt har tappat kontrollen över sina liv hamnar på ungkarlshotell eller på gatan. Socialarbetare i många kanadensiska städer beräknar att omkring en tredjedel av de hemlösa hade lidit av psykiska störningar av något slag. I en undersökning som utfördes av Ellen Bassuk vid Harvard Medical School fann man ”en 90-procentig förekomst av diagnostiserbar mentalsjukdom” bland de inneboende vid ett typiskt härbärge för hemlösa i Boston.
Situationen för de hemlösa familjer som genom det socialas försorg placeras på hotell och liknande är inte mycket bättre. Även om de flesta av dem inte lider av psykiska sjukdomar, leder ofta trångboddheten och de ohygieniska förhållandena plus en känsla av leda och hopplöshet till familjebråk och känslomässiga störningar, i synnerhet för barnen.
Ett tragiskt problem som ropar på sin lösning
Även om experterna inte kan komma överens om huruvida hemlösheten beror på ekonomisk depression, höga boendekostnader, psykiska problem eller något annat, har problemet många oroväckande aspekter. För det första går det inte att förneka att bostadsproblemet blir allt värre världen över. För det andra är det fler och fler människor, inte bara ensamstående, utan också familjer, som blir hemlösa. Och slutligen är de hemlösa yngre. Dessa tragiska fakta ropar på en lösning. Vad görs för närvarande för att lösa problemet? Hur effektiva är dessa åtgärder? Och kommer det någonsin att finnas tillräckligt med bostäder åt alla?
[Bild på sidan 9]
Bostadsskjul i närheten av lyxbostäder
Bildkälla]
Mark Edwards/UNCHS