Pengar — en grym herre
I ANNONSER används förslagna psykologiska knep för att sätta mera fart på konsumtionssamhället. Man får folk att ”köpa saker som de inte behöver för pengar som de egentligen inte har, ibland för att imponera på människor som de egentligen inte tycker om”.
Många lockas att försöka tjäna stora pengar i hopp om att uppnå trygghet. Men leder detta till det önskade resultatet?
Liz, som nämndes i föregående artikel, gifte sig så småningom med en ekonomiskt välbeställd man. Hon säger: ”När vi gifte oss, hade vi ett vackert hem och två bilar, och vår ekonomiska situation gav oss möjlighet att njuta av allting som världen hade att erbjuda i fråga om materiella ting, resor och rekreation. Men konstigt nog oroade jag mig fortfarande över pengar.” Hon förklarar varför: ”Vi hade så mycket att förlora. Det tycks vara så att ju mer man har, desto mindre trygg känner man sig. Våra pengar befriade oss inte från bekymmer eller oro.”
Jakten efter pengar är visserligen kännetecknande för vår tid, men verklig förnöjsamhet blir sällan resultatet. ”Att vara besatt av pengar kan förefalla naturligt under 1980-talet, materialismens tidevarv”, skriver David Sylvester i Detroit Free Press. ”Men jag ser denna materialism som blott och bart ett symptom på vår ängslan och oro.”
Kredit eller debet?
Även om din inkomst inte tillåter att du köper vissa lyxartiklar, försöker vårt materialistiska samhälle få dig att tro att du har rätt att skaffa dig sådant. Denna tonvikt på ägodelar har, tillsammans med inflationen, gjort kreditkort, eller ”plastpengar”, till en blomstrande marknad. Man resonerar som så att ”det är ingen idé att vänta med att köpa, eftersom priset säkert bara ökar om man gör det”.
Med sina 22,6 miljoner kredit- och kontokort har Storbritannien nu fler än något annat land i Europa och ställer därmed Frankrikes 6,9 miljoner i skuggan. Trots detta, hävdar man, är marknaden i Storbritannien ”ännu inte mättad”. Tiderna har verkligen förändrats! ”Förr i världen var skuldsättning något som skulle undvikas”, konstaterar tidskriften The Listener. ”I dag kallas det kredit, och det påtvingas konsumenterna från alla håll.”
Följden har blivit att den globala skuldbördan har skjutit i höjden så att den nu hotar världens rikaste nationer. Och på det personliga planet är skuldsättningen nu större än någonsin i förhållande till inkomsten. Denna situation är ingalunda begränsad till ett visst land eller ens en viss kontinent. ”Förr i tiden använde sig de svarta aldrig av kredit”, förklarar en svart man i Sydafrika. Men han tillägger: ”Det är deras krediter som hjälper många firmor, till exempel möbelaffärer, att överleva.”
”Vi är en skuldsatt generation”, skriver journalisten David Sylvester, ”som spenderar för mycket, investerar för litet, lever som om morgondagen aldrig skulle komma — och om den skulle göra det, får vi lita till socialbidrag.” Har då denna materialistiska livssyn gjort människor lyckliga?
Sorgliga konsekvenser
”Affärslejonen i City ’minskar spänningarna med hjälp av kokain’”, löd en rubrik i londontidningen The Daily Telegraph. Ja, fler och fler högavlönade unga affärsmän, som utsätts för en oerhörd press när de gör sina penningtransaktioner, faller offer för ett växande problem: narkotikamissbruk.
New Yorks finansdistrikt, som är koncentrerat kring Wall Street, har drabbats av samma epidemi. En representant för den federala narkotikaroteln uppges ha sagt: ”De inblandade är mycket diskreta. Det är ingen som snusar kokain öppet, men var så säker, 90 % av dem som arbetar i finansdistriktet anser det vara fullt acceptabelt. Dessa finansvalpar, som är nertyngda av alla sina problem, är livrädda att de inte kan göra en affärstransaktion om de inte är höga på någonting.”
Men den brottslighet som för närvarande befläckar finansvärlden är ingalunda begränsad till narkotikamissbruk. Det förekommer rapporter om omfattande bedrägerier och insideraffärer.
”Hur kan människor som tjänar mer än 1 miljon pund om året vara i så stort behov av pengar att de är beredda att bryta mot lagen för att få ännu mer?” undrar Wall Street-psykiatern Jay B. Rohrlich. Han besvarar sin egen fråga och fortsätter: ”Somliga människor blir i själva verket berusade och beroende av pengar på samma sätt som andra blir slavar under alkohol och kokain och andra droger.” För dem, förklarar han, ”blir pengar ett motgift mot en självupplevd känsla av otillräcklighet”.
I vår alltmer materialistiska värld är hopandet av rikedomar inte längre något man ser ner på. En undersökning som publicerades i den franska tidskriften Le Figaro visar att pengar inte längre ”luktar illa”. På frågan vad de trodde att pengar kan erbjuda svarade, intressant nog, 45 procent av den franska allmänheten: lycka. Men sorgligt nog är det precis tvärtom.
Finns det någonting som kan motverka detta omåttliga begär efter pengar som har lett till så mycket elände?
Behovet av självrannsakan
Du kanske inte tycker att du har begär efter pengar. Men tänk efter: Är pengar eller det man kan köpa för pengar ditt huvudsakliga samtalsämne? Lägger du stor tonvikt vid pengar? Försöker du rättfärdiga detta begär genom att resonera som så att du har samma syn på pengar som de flesta andra?
Det råder inget tvivel om saken; det ligger en stor fara i att råka i penningens våld, bli dess slav. En vis lärare som levde för 2.000 år sedan varnade för dess ”bedrägliga makt” och liknade tillfredsställelsen över att ha mycket pengar vid törnen som förkväver fruktbärande plantor i närheten. (Matteus 13:22) Bibeln säger också varnande att ”kärleken till pengar är ... en rot till alla slags skadliga ting” och att de som traktar efter pengar ”har genomborrat sig själva överallt med många kval”. — 1 Timoteus 6:10.
Ja, när penningen får dominera en människas liv, är den verkligen en grym herre. Men den fyller också en praktisk funktion i våra dagars värld — som tjänare.