Glaukom — ett smygande hot mot din syn!

HON är en gladlynt, aktiv kvinna på lite mer än 60 år. Hon har arbetat med liv och lust i sitt kök i mer än 20 år och känner det utan och innan.

Men i dag, när hon står där vid arbetsbänken, vänder hon sig om och slår huvudet i en öppen skåpdörr. Hon muttrar för sig själv om vådan av att vara tankspridd. Några minuter senare snubblar hon över ett par skor som står utanför köksdörren.

Men detta beror varken på tankspriddhet eller på plötsliga koordinationsrubbningar. Det är en lömsk tjuv — glaukom eller grön starr — som långsamt håller på att stjäla denna kvinnas syn. Om hon inte kommer under behandling, kommer hon att bli helt blind. Men sjukdomen kan hejdas och till och med förebyggas. Hur då?

Dina fantastiska ögon

För att förstå detta behöver du först veta något om ögats konstruktion. Ögat är ett klot av fibrös vävnad, fyllt med en genomskinlig vätska. Den mjölkvita delen av detta klot är senhinnan. Genom den genomskinliga delen, hornhinnan, kan man se de fina vävnader som ger ögat dess färg — iris eller regnbågshinnan. Ljuset kommer in i ögat genom pupillen, den mörka öppningen i mitten av regnbågshinnan.

Strax bakom pupillen finns en genomskinlig lins. Den omges av små muskler som kan ändra dess form så att det man ser fokuseras på en ”bildskärm” av ljuskänsliga celler i ögats bakre del — näthinnan. För att fungera måste ögat vara ogrumlat inuti och ha ett visst inre tryck för att bibehålla sin runda form.

Våra ögon är därför inte tomma. Skaparen har fyllt dem med klara substanser som ständigt ersätts. Större delen av ögongloben — den bakre delen bakom linsen — är fylld med en klar, geléartad vätska som kallas glaskroppen. Den främre delen av ögat, den som ligger mellan glaskroppen och hornhinnan, innehåller kammarvatten — en vattenliknande vätska, som framgår av namnet. Regnbågshinnan avdelar denna vätskefyllda del av ögat i två delar: främre ögonkammaren och bakre ögonkammaren.

Bakom iris ligger strålkroppen, som avsöndrar kammarvatten i en jämn ström. Detta ger upphov åt ett visst övertryck, som varierar något med de normala svängningarna i kroppens funktioner. Kammarvattnet flödar i en jämn ström genom pupillen till den främre ögonkammaren och därifrån till kanten av regnbågshinnan. Därifrån strömmar den genom ett nätverk av fina bindvävslameller och ut i en dräneringskanal.

Men vad händer om någonting blockerar pupillen, nätverket eller kanalen? Om tillflödet blir större än avflödet, börjar trycket öka. Kammarvattnet pressas mot glaskroppen, och glaskroppen, i sin tur, pressar med allt starkare kraft på näthinnans blodkärl och receptorceller.

Nervtrådarna från dessa celler sammanstrålar i bakre delen av ögat till synnerven och bildar där en frambuktande skiva som brukar kallas synnervspapillen. Eftersom papillen saknar ljuskänsliga celler, kallas den också för blinda fläcken. När trycket ökar, hämmas blodflödet. Den släta, rosafärgade papillen blir blek och oregelbunden. Inbuktningen i papillens centrum ökar så att en skålliknande fördjupning bildas. När blodgenomströmningen minskar, förlorar receptorcellerna sin ljuskänslighet och dör. Den blinda fläcken växer, och synfältet krymper. Dessa obotliga skador uppstår så sakteliga under en följd av år.

En vanlig men ofta obemärkt sjukdom

Öppenvinklat glaukom, eller glaukom med vid kammarvinkel, som beror på bristande avrinning av kammarvatten, svarar för 70 till 95 procent av alla glaukomfall. Patienten kan fortfarande se och läsa ganska bra, eftersom cellerna i mitten av ögat är de som angrips sist. Vanligtvis förekommer inga symptom alls i sjukdomens tidigare stadier.

Medan denna form av glaukom lömskt framskrider, kan somliga patienter komma med vaga klagomål om trötta eller tårfyllda ögon eller tycka att de behöver nya glasögon. Längre fram kan de se regnbågsfärgade ringar kring ljuskällor och känna lätta smärtor i och omkring ögat. Men i många fall förekommer det inga varningssignaler alls, förrän det försämrade synfältet ger upphov åt en oförklarlig ”klumpighet”. Till slut blir också det mittersta synfältet märkbart sämre. Vid det laget har sjukdomen stulit det mesta av patientens syn.

Akut glaukom, eller glaukom med trång kammarvinkel, svarar för omkring 10 procent av alla kända fall i Förenta staterna. Detta är en sjukdom som främst angriper äldre människor, eftersom linsen ofta blir större med åren, i synnerhet hos personer med grå starr. I ett öga där den främre kammaren är trång och kammarvinkeln, dvs. vinkeln mellan hornhinnan och iris, är snäv faller den förstorade linsen så småningom framåt och blockerar kammarvattnets flöde genom pupillen. Detta gör att trycket bakom regnbågshinnan stiger. Denna buktar då framåt och täpper till trabekelverket, det fina nätverk som ligger i kammarvinkeln och mynnar i dräneringskanalen.

Vid glaukom med trång kammarvinkel är tryckförhöjningen i ögat inte permanent, utan akut. Trycket byggs inte upp långsamt, utan patienten får plötsligt starka smärtor i ögat, ibland åtföljda av dimsyn, illamående och kräkningar. Nu är det verkligt bråttom! Om trycket inte nedbringas inom 48 till 72 timmar, kan trabekelverket drabbas av bestående skador, och detta i sin tur leder till obotliga skador på synnerven.

Vid andra typer av glaukom kan trabekelverket blockeras genom inflammationer, sjukliga förändringar eller löst pigment från iris. Skador, till exempel slag mot ögat, kan utlösa glaukom. Vissa spädbarn föds med glaukom och måste få behandling från späd ålder. Eftersom sådana barn inte kan se eller läsa lika bra som andra, kan de rentav med orätt anses ha inlärningssvårigheter.

Det viktigaste av allt — en tidig diagnos

Det positiva med glaukom är att de flesta fall kan behandlas om de upptäcks i tid. Det är mycket viktigt att regelbundet låta kontrollera sin syn, i synnerhet för personer över 40 år.

Ett sätt att mäta trycket i ögat är att läkaren bedövar ögat med droppar och sedan försiktigt pressar en s. k. tonometer mot hornhinnan. Tonometern mäter trycket i ögat genom att applicera ett lätt tryck mot hornhinnan. Detta är den undersökning som rutinmässigt görs för att avgöra om en person har glaukom. Men det är inte alltid tillräckligt för en säker diagnos.

”Jag trodde att jag hade fått något i ögat”, sade en medelålders kvinna. ”Jag plockade bort ögonhår, för jag trodde att det var de som irriterade mina ögon. Sedan började jag få en pirrande känsla i hårbotten, och ögonen började värka.” Hon undersöktes av familjens husläkare, av en ögonläkare som kontrollerade trycket i ögat och av en neurolog. De menade att symptomen berodde på nervösa besvär.

Hon och hennes man konsulterade då en annan ögonläkare, som lät henne genomgå en lång rad undersökningar. En av dessa — där hon i ett svep fick dricka en liter vatten — tvingade upp trycket i ögat tillräckligt mycket för att symptomen skulle återkomma. Det konstaterades att hon hade glaukom med trång kammarvinkel. Hennes syn räddades.

Varför kunde inte den förste ögonläkaren ställa rätt diagnos? För det första kan trycket i ögat variera under dagens och månadens lopp. För det andra kan vissa personer lida av glaukom även då trycket är normalt. Det krävs en lång rad undersökningar för att med bestämdhet avgöra att patienten inte lider av glaukom.

”Det är speciellt tre faktorer som bör beaktas vid diagnostisering av glaukom”, säger en ögonkirurg. ”Det är trycket i ögat, synnervens utseende och synfältet. Om alla dessa tre uppvisar abnormiteter, då börjar vi fråga oss: ’Vilken typ av glaukom rör det sig om?’”

Om det konstateras att en person lider av glaukom, kan ögonläkaren undersöka kanten av iris och mäta djupet på främre ögonkammaren. Han ställer också frågor om patientens allmänna hälsa, som i hög grad påverkar ögonen. Högt blodtryck är ett exempel på detta. ”Alla som har glaukom i släkten bör låta kontrollera sina ögon innan de behandlas för att sänka blodtrycket”, säger en läkare. Högt blodtryck förorsakar nämligen också tryckförhöjningar i ögat. Irritationen i ögat oroar patienten, och blodtrycket och ögontrycket höjs i en ond cirkel.

”Jag känner till ett fall där en kvinna lades in på sjukhus med höggradig hypertoni [högt blodtryck]”, fortsätter läkaren. ”Hon hade smärtor i ögonen, och man tillkallade därför en ögonläkare. Han behandlade genast hennes glaukom med laserkirurgi. Trycket i ögat sjönk omedelbart — och det gjorde också blodtrycket.” Om läkarna hade tagit ner blodtrycket först, kanske hon hade blivit blind. Det höga vätsketrycket i hennes ögon kunde ha förhindrat blodtillförseln till synnerven, när blodtrycket sjönk.

Förbättrade behandlingsmetoder

All behandling av glaukom syftar till att nedbringa tryckstegringen i ögat för att hejda skadegörelsen på synnerven. Stora landvinningar har gjorts inom detta område de senaste åren. När det gäller glaukom med vid kammarvinkel, består behandlingen ofta av ett dagligt bruk av ögondroppar. Ibland ordinerar läkaren också mediciner som minskar bildandet av kammarvätska eller ökar avflödet. Ibland är det nödvändigt med operation. En viss typ av laserbehandling, som kan användas polikliniskt, åstadkommer drastiska förbättringar i avflödet och reducerar i de flesta fall trycket med ända upp till 25 procent.

När det gäller glaukom med trång kammarvinkel, skänker medicinska preparat endast tillfällig hjälp. Tryckstegringen kan i regel nedbringas permanent genom ett ingrepp som kallas iridotomi — insnitt i iris. I dag kan dessa ingrepp utföras på några få minuter. Kirurgen lokalbedövar ögat och gör sedan små men fullt synliga snitt i iris med en laser. Ofta kan kirurgen se hur vätska tränger ut genom den första öppningen han gör.

Speciella operationsmetoder har utvecklats för att behandla mer sällsynta typer av glaukom. Vid neovaskulär glaukom blockeras trabekelverket av en onormal ansamling av blodkärl. Ögonkirurgen kan då med hjälp av en laser förstöra en del av den vätskeproducerande vävnaden, eller också kan han operera in små rör som underlättar avflödet genom trabekelverket. Han kan också med hjälp av ultraljud, kryokirurgi (frysning) eller laser reta kanten av näthinnan. Blodflödet till detta område kommer då att öka, så att de blockerande blodkärlen krymper ihop. Det är bara en liten del av alla glaukomfall som inte går att behandla.

Hur du kan skydda din syn

Förebyggande åtgärder är av stor betydelse. Låt undersöka dina ögon vartannat år. Om du är över 40 och vissa riskfaktorer föreligger, till exempel diabetes, grå starr, ögoninflammationer, extrem närsynthet, kranskärlssjukdom eller glaukom i släkten, gå då till ögonläkaren minst en gång om året.

Bagatellisera inte symptomen. Kontakta en ögonläkare omedelbart.

Låt en annan läkare ge sitt utlåtande, om du är osäker. Fråga dina vänner om de känner till några ögonläkare och om dessa läkare har tillgång till modern utrustning. Var de noggranna i sina undersökningar?

Har det konstaterats att du lider av glaukom? Följ då noga din läkares rekommendationer. En läkartidskrift framhåller att bristande samarbetsvilja från patientens sida är den vanligaste orsaken till att behandlingen misslyckas.

Missa aldrig en tid hos ögonläkaren. De flesta ögonläkare vill kontrollera sina glaukompatienter var tredje till sjätte månad, eftersom ögonen kan genomgå stora förändringar på den tiden. De flesta patienter utvecklar också en viss tolerans mot sina ögondroppar efter ett år eller så och måste ofta ordineras ett nytt preparat.

Var noga med att ta din medicin. Använd inte ett preparat efter det datum som anges på förpackningen. Försäkra dig om att andra läkare som behandlar dig vet vilka mediciner du använder, i synnerhet om du har hjärtbesvär. Bär alltid med dig ett kort som klargör att du har glaukom och som anger din läkares namn, vilka mediciner du tar och föreskriven dosering.

Kom ihåg: Glaukom är en sjukdom som nästan alltid kan besegras — om vi vet vad vi skall göra åt den och vidtar förebyggande åtgärder.

[Diagram på sidan 15]

(För formaterad text, se publikationen)

glaskroppen

kammarvattnet

pupillen

hornhinnan

regnbågshinnan

linsen

strålkroppen

synnervspapillen

näthinnan

senhinnan

[Bild på sidan 17]

En ögonläkare gör en glaukomundersökning