Ungdomar frågar:

Skall vi göra slut?

”Vi har sällskapat sedan i juli och har talat om att gifta oss. Men jag är så osäker ...”

NÄR en romans har nått dithän att det börjar bli dags att bestämma sig, är det inte ovanligt att tvivel dyker upp. Äktenskapet är något som skall hållas i ära bland de kristna — inte något man kan ta lätt på. (Hebréerna 13:4) Och även om äktenskapet kan få ett par att känna ”glädje”, kan det också föra med sig ”smärta och sorg”. (Ordspråksboken 5:18; 1 Korintierna 7:28, The New English Bible) Det finns därför goda skäl att se allvarligt på äktenskapet.

Men ibland kan det vara fråga om något mer än vanlig osäkerhet. Din oro kanske bottnar i allvarliga brister i din tilltänktas personlighet eller i förhållandet som sådant. Om du själv är redo att axla de förpliktelser som äktenskapet för med sig, vad bör du då göra om du plågas av sådana tvivel?

”Vi grälar jämt”

Detta är ett vanligt problem bland ungdomar som har stadigt sällskap. Många anser emellertid att lite ”kärleksgnabb” inte är något att bekymra sig över. Och det är sant att även personer som älskar varandra kan ha meningsskiljaktigheter emellanåt — ibland ganska känslobetonade sådana. (Jämför 1 Moseboken 30:2; Apostlagärningarna 15:39.) Men om ni har delade meningar om nästan allting, om varje diskussion förvandlas till ett storgräl eller om ert förhållande är ett evigt kretslopp av fnurror och försoningar, var då på din vakt! Det kan tyda på att en av er eller båda två har allvarliga brister i den andliga eller känslomässiga mognaden. De kristna uppmanas att lägga bort ”vrede, förbittring ... och oanständigt tal”. — Kolosserna 3:8.

En enkät bland 400 läkare visade att ständiga gräl är ett tydligt tecken på att kontrahenterna ”inte är känslomässigt mogna för äktenskap” och att det rentav kan tyda på ”ohjälpliga konflikter makarna emellan”. Doktor Judson T. Landis säger också varnande: ”Gräl ... är definitivt en fingervisning om hur äktenskapet kommer att utveckla sig.”a

Sprickor i fasaden

Ett annat problem kan vara att du har upptäckt oroande personlighetsdrag hos personen i fråga. I början av sällskapandet är det helt naturligt att man försöker dölja sina egna brister och ge intryck av att vara vänlig och hänsynsfull. Men förr eller senare kommer ”hjärtats fördolda människa” i dagen. (1 Petrus 3:4) Du kanske börjar lägga märke till sådana oroväckande drag som själviskhet, bristande mognad, lynnighet, halsstarrighet — eller rentav våldsamhet.

Det du ser är kanske så allvarligt att du börjar undra om du vill leva resten av ditt liv tillsammans med den här personen. ”Jag är så osäker på honom på grund av hans [tvivelaktiga] förflutna och det som har hänt sedan vi började vara tillsammans”, sade en ung kvinna om sin pojkvän. ”Under hela den tid som vi har varit tillsammans har han inte visat någon självbehärskning.” Hur tryggt skulle det vara att gifta sig med en man som inte visar ”någon självbehärskning”?

Många är emellertid fast beslutna att till varje pris fortsätta förhållandet och försöker därför överse med eller rättfärdiga de mest uppenbara brister.

Att blunda för felen

Varför väljer så många att blunda för sin älskades fel och brister? Eftersom sällskapande och uppvaktning är en allvarlig sak bland sanna kristna — och det med all rätt — känner sig somliga tvungna att gifta sig med den som de sällskapar med. De kanske är rädda för en konfrontation som skulle kunna såra den person som de har sällskapat med. Andra fruktar att de inte kommer att kunna finna någon annan att gifta sig med.

Ingen av dessa faktorer ger emellertid i sig själv tillräcklig anledning att fortsätta ett problemfyllt förhållande. Först och främst är det ju så att även om man bör respektera andra människors åsikter och känslor, är det du som måste leva med de konsekvenser som ditt val av äktenskapspartner kan föra med sig. Sällskapandets syfte är att undersöka möjligheten av att gifta sig med en viss person — det är inte detsamma som att gifta sig med personen i fråga. Om en kristen börjar sällskapa med någon i god tro, är han eller hon inte förpliktad att fortsätta förhållandet ifall det visar sig att det inte fungerar. Det är inte heller förståndigt eller kärleksfullt att du hemlighåller dina betänkligheter för den du funderar på att gifta dig med.

Tänk också på att detta inte är den enda äktenskapspartner som finns att tillgå inom den kristna församlingen. Eftersom bibeln rekommenderar att vi ”inte med personligt intresse håller ett öga bara på ... [våra] egna angelägenheter”, skulle det då inte vara orätt och själviskt att fortsätta ett instabilt förhållande under förevändningen att ”jag kanske inte hittar någon annan”? (Filipperna 2:4) Det är därför viktigt att ni ser klart på — och inte blundar för — de problem som kan finnas er emellan.

Vikten av att ha ”ögon i sitt huvud”

Salomo sade: ”Den vise har ögon i sitt huvud, men dåren vandrar i mörker.” (Predikaren 2:14) Att blunda för uppenbara brister i ett förhållande är detsamma som att vandra ”i mörker”. Men den vise har ”ögon i sitt huvud” och kan se klart och objektivt på saker och ting. En sådan person tänker på i vilken utsträckning hans eller hennes tillkommande motsvarar bibelns normer.

Finns det till exempel skäl att tro att din flickvän är en kvinna som kommer att bli en undergiven och duglig hustru? (Ordspråksboken 31:10—31) Finns det skäl att tro att din pojkvän är en man som kommer att visa självuppoffrande kärlek och vara en god försörjare? (Efesierna 5:28, 29; 1 Timoteus 5:8) En person kan påstå sig vara en nitisk Guds tjänare, men vittnar hans gärningar om att hans tro är sådan som han vill göra gällande? (Jakob 2:17, 18) ”De tio senaste åren har varit ... rent bedrövliga”, säger en ung kvinna som gifte sig med en man som saknade sådana gärningar. ”Jag fann snart att jag hade gift mig med någon ... som inte älskade Jehova som jag gjorde.”

Att du studerar ämnet äktenskap lite närmare med hjälp av bibliska publikationer kan hjälpa dig att tillägna dig Guds syn på saken. Dina föräldrar kan också hjälpa dig att betrakta en eventuell äktenskapspartner med andra ögon. ”Jag bjöd hem en flicka”, berättar en ung man, ”och min mamma sade: ’Vet du, jag kan inte säga att jag inte tycker om flickan, men jag förstår mig inte på henne. Det verkar precis som om hon hade något att dölja.’” Den unge mannen avfärdade mammans kommentarer. Men längre fram fann han till sin bestörtning att flickan verkligen hade någonting att dölja — omoraliskt uppförande. ”Min mamma är faktiskt mycket klarsynt”, erkände han senare.

Hur du kan skingra dina tvivel

Att du ser nyktert på de problem som finns er emellan är bara en början. Om du har lagt ner mycket tid och känslomässigt engagemang på ett förhållande, var då inte alltför snar att göra slut bara därför att du har upptäckt att han eller hon inte är fullkomlig. ”Vi felar alla många gånger”, påpekar bibeln. (Jakob 3:2) Du kommer därför aldrig att finna en fullkomlig äktenskapspartner. (Romarna 3:23) Om du ser objektivt på saken, kan du mycket väl komma till den slutsatsen att din partners brister inte är större än att du kan leva med dem.

Men hur är det då om du inte kan leva med dem? Att göra slut kan ändå vara ett överilat steg. Ägna er först åt lite ”förtroligt tal” och försök att skingra era tvivel. (Ordspråksboken 15:22, NW) Att resonera igenom saker och ting kommer inte att förstöra ert förhållande, utan kan tvärtom uppenbara att det har stora möjligheter att utvecklas i framtiden! Ett lyckligt äktenskap bygger på tillit. Skulle det då inte vara förståndigt att se om ni kan upprätta ett fritt och öppet tankeutbyte innan ni blir sammanfogade i ett äktenskap? Ett tecken på ett moget förhållande är förmågan att lösa de problem som uppstår.

Om ständiga gräl är ett problem, kan ni därför tillsammans försöka komma underfund med varför ni blir osams. Har ni helt olika åsikter eller mål i livet? Eller rör det sig om missförstånd? Skulle det helt enkelt kunna vara så att ni båda behöver lära er att ”lägga band på ... [er] ande” och resonera igenom saker och ting lite mer i lugn och ro? (Ordspråksboken 25:28, NW) Om problemet är att din partner har vissa personlighetsdrag som irriterar dig, erkänner då han eller hon ödmjukt sina fel och brister och är villig att bättra sig? Behöver du själv kanske lära dig att vara mindre känslig, mindre lättstött? (Predikaren 7:10) Att ha ”fördrag med varandra i kärlek” är själva livsnerven i ett lyckligt äktenskap. — Efesierna 4:2.

Om ert samtal bara leder till ytterligare besvikelser, ignorera då inte dessa tydliga tecken på en förestående katastrof. (Ordspråksboken 22:3) Situationen kommer sannolikt inte att bli bättre av att ni gifter er. Men om ni kan ta itu med problemen, kan detta mycket väl leda till att ni lägger grunden till ett rikt och bestående äktenskap.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 14]

Ständiga gräl tyder på ett dåligt förhållande

[Bild på sidan 13]

Somliga försöker överse med eller rättfärdiga uppenbara brister i personligheten