Föräldrar som tar sitt familjeansvar

FÖRÄLDRAR som tar sitt familjeansvar ger sina barn vad dessa verkligen behöver. Det är självskrivet att det då inte räcker med att bara betala räkningar. Goda föräldrar hjälper också sina barn att tillägna sig tillbörliga värderingar och mål i livet, och de ger dem frikostigt av sin tid och av kärleksfull omtanke.

”När barnen var yngre, kröp vi omkring på golvet tillsammans med dem, väsnades med burkar, använde kastrullock som hjälmar och fäktades med köksslevar i lekar som gick ut på att föreställa kända bibliska personer i historiska händelser”, förklarar Wayne, far till fyra barn. ”Barnen älskade det.”

När barnen blev äldre, anpassade Wayne och hans hustru, Joanne, sina undervisningsmetoder, men de fortsatte att stimulera sina barns fantasi och deras önskan att inhämta kunskap. De gjorde därmed bruk av några av de bästa principerna i fråga om undervisning. Julie M. Jensen, ordförande i National Council of Teachers of English (Amerikanska modersmålslärarnas förbund), tror att en bra lärare aldrig glömmer sin egen barnsliga förtjusning i samband med sin egen inlärning som barn och att han eller hon framkallar en liknande känsla hos sina elever.

Vikten av beröm

Wayne och Joanne har satt i system att hjälpa sina barn med skolarbetet. Det finns en korg för ”inkommande” i köket, där barnen lägger sina rättade skriftliga uppgifter, när de kommer hem från skolan. Joanne går igenom uppgifterna, medan barnen leker eller gör sina läxor, och vid kvällsmaten samtalar familjen ofta om dem. De bästa sätts upp på kylskåpet och på köksväggarna, som liknar ett gyttrigt konstgalleri.

”Det är vårt sätt att ge barnen beröm”, säger Joanne, ”och de utvecklas genom det.” I vardagsrummet har familjen en korg för ”utgående”, där de fullbordade hemuppgifterna hamnar före läggdags. ”På så sätt”, förklarar Joanne, ”behöver vi inte leta efter dem på morgonen, när barnen har bråttom i väg till skolan.”

Beatrice, mor till två flickor, pryder också sitt kök med sina barns skoluppgifter. Hon säger: ”Jag gör det därför att jag är stolt över mina barn, och jag vill att de skall veta det.”

Ett rektorsområde i Dallas i Texas i USA har insett värdet av beröm och uppmuntrar sina frivilliga lärare att vara frikostiga med uppmuntrande uttryck, till exempel: Fantastiskt! Mycket bättre. Fortsätt så där! Det där gjorde du bra. Det där var duktigt. Helt riktigt. Mycket kreativt. En utmärkt tanke. Ett ypperligt arbete. Nu är du på rätt väg. Jag uppskattar ditt sätt att försöka klara det här.

Om du är förälder, skulle du då kunna ge uppmuntran oftare?

Att ge stöd på andra sätt

Föräldrar som berömmer sina barns ansträngningar och som tar sitt familjeansvar uppodlar därmed också en hemmiljö som är befrämjande för studier. De får sina barn att intressera sig för att läsa och att inhämta kunskap om världen runt omkring dem.

”Mina föräldrar gav mig sitt stöd”, förklarade Julie, ”genom att ge mig fullständig ostördhet från omgivningen under läxläsningen. Jag hade en särskild plats i huset där jag kunde göra mina läxor, och jag fick inte störas av de övriga i familjen, förrän jag var färdig. Under läxläsningen behövde jag inte utföra något hushållsarbete. På så sätt undgick jag att bli störd i min koncentration.”

Mark berättar hur hans föräldrar gav stöd åt honom och hans systrar: ”De såg till att vi alltid hade en ordbok och andra böcker till hands vid våra studier. De uppmuntrade oss att skaffa oss ett eget personligt bibliotek genom att låta oss köpa böcker som vi var intresserade av utan att vi behövde betala för dem av våra fickpengar.”

”Vi började vårt läsprogram med barnen, när de var omkring tre månader gamla”, förklarar Althea, mor till fyra barn. ”Det var svårt att hålla fast vid det, därför att jag, i likhet med många kvinnor i våra dagar, var tvungen att arbeta. För att kunna få tid till det måste jag köpa tid från andra aktiviteter. Barnen hade över 300 böcker — barnkammarvisor, vetenskapliga böcker, ja, alla slags böcker. De brukade komma med sina favoritböcker till mig och ville att jag skulle läsa för dem. Ibland hoppade jag över vissa avsnitt för att försöka förkorta lässtunden, men det gick inte. Barnen kunde alltid den del som saknades och brukade påminna mig om den genom att fylla i den ur minnet!”

Johan, som är från Finland, säger att hans föräldrar brukade läsa 10 till 15 minuter för honom varje kväll före läggdags. ”Jag kunde återberätta handlingen”, förklarar Johan. ”Mamma brukade spela rollerna i handlingen. Min syster och jag blev så förtjusta i den anordningen att vi till och med själva brukade ta fram en bok och försöka på egen hand, när våra föräldrar inte hade tid. Det hjälpte oss att utveckla mycket goda läsvanor. Det har underlättat vårt skolarbete och vidgat vår värld.”

Ravindira från Sri Lanka älskade de stunder när hennes far skulle se till att hon kom i säng, därför att han läste på ett speciellt sätt. ”Min favorit bland godnattsagorna var ’Hur kamelen fick sin puckel’. Pappa brukade dunsa omkring, pusta, skratta och göra en mängd andra saker under läsningen. Det var avsett att få mig att somna, men det ledde bara till att jag höll mig klarvaken och väntade på mer. Han låtsades inte se det, men han visste precis vad han gjorde. När jag blev äldre, brukade han låta mig bära böckerna tillbaka till biblioteket. Det ingav mig en känsla av betydelse och uppmuntrade mig ännu mer att tycka om att läsa.”

Susan beskriver hur hennes far hjälpte henne, och hon säger: ”Pappa älskade utflykter. Han brukade ta mig med överallt — till museer, fågelreservat, bibliotek och på bärplockning i skogen. Ibland gick vi helt enkelt på upptäcktsfärd i okända skogsområden. Vi brukade komma hem helt sönderrivna, men det var skojigt. De här utflykterna gav mening åt mina skolstudier.”

Emilo från Puerto Rico berättar: ”Min mor ville att vi skulle inse att vi ständigt fick lära oss något nytt. När jag kom hem från skolan, brukade hon fråga: ’Nå, vad har du lärt dig i dag?’ Om jag sade: ’Tja, ingenting’, brukade hon frågvist säga: ’Vad menar du med ingenting? Du måste väl ha lärt dig någonting.’ Hon brukade hålla på med att fråga ut mig, tills jag hade redogjort för vad jag hade lärt mig. Hon gjorde på samma sätt med mina två bröder. Hon ville att vi skulle veta att vi betydde mycket för henne och att hon brydde sig om oss. Det gjorde oss till en sammansvetsad familj.”

Hur man stärker familjebanden

Framgångsrika familjer kommer alltid väl överens inbördes, men det krävs ansträngning. Föräldrar som tar sitt familjeansvar på allvar försöker därför uppodla en samarbetsinriktad familjeanda.

”Vi samtalar om familjeangelägenheter på ett uppriktigt sätt, och vi gör det nästan varje dag”, påpekar Carol, en ensamstående förälder med två tonårsdöttrar. ”Ibland håller flickorna sina problem för sig själva, eftersom de tycker att jag har nog med mina egna. Jag kan märka när de gör det, eftersom de börjar bråka om småsaker. Jag måste då påminna dem om att familjeanordningen fungerar bäst när vi uppriktigt talar ut med varandra om våra problem.”

Pengar är en källa till problem i många familjer, men Carol säger att om hon är öppenhjärtig inför sina flickor beträffande familjens ekonomiska situation, leder det till att hon får deras stöd. Hon förklarar: ”Jag uppmuntrar dem att skaffa arbete så att de själva kan förtjäna en slant till de extra saker de vill ha. Jag respekterar dem för de slantar de förtjänar, och jag låter dem förstå att det är deras pengar.”

En del föräldrar utnyttjar familjens ekonomiska situation till att lära sina barn budgetering, sparande och matematiska färdigheter. ”En annan sak som vi har kunnat lära dem genom den här anordningen”, påpekar Henry, far till tre pojkar och en flicka, ”är samarbetsvilja beträffande familjens aktiviteter, ett resultat av att de fått känna sig delaktiga i allt.”

Men hur skall föräldrar kunna få tid till sådant engagemang för familjen? Audrey, mor till två barn, säger att hon till följd av sitt pressade tidsschema låter barnen följa med henne, när hon uträttar sina ärenden. Hon passar då på att lägga in samtalstid vid dessa tillfällen.

Hur man löser problem

För att föräldrar skall kunna uppfylla sina familjeförpliktelser väl måste de lära sig att lyssna ordentligt på sina barn. Som ett bibliskt ordspråk lyder: ”Genom att höra ... förökar den vise sin lärdom.” (Ordspråksboken 1:5) Om man lyssnar uppmärksamt, skapar man förtroende, och det är avgörande för hur man lyckas lösa problem av olika slag.

Låt oss ta ett exempel. När Leon och Carolyn fick veta att deras äldsta dotter, Nikki, skolkade från skolan och att hon hade blivit underkänd i en del ämnen, var Carolyns första reaktion att lägga skulden på skolkamraternas dåliga inflytande. Men Leon förklarar: ”Jag föreslog att vi skulle vänta med att dra slutsatser, tills vi hade alla fakta.”

”Men trots att vi gjorde det”, framhåller Leon, ”tog det en vecka av tålmodigt och varsamt utforskande och lyssnande, innan vi nådde roten till Nikkis problem. Vilken chock det blev för oss! Nikki tyckte att vi inte brydde oss om henne, eftersom vi hade varit så upptagna med våra egna aktiviteter! Carolyn och jag gjorde förändringar, och Nikki visade sitt gensvar genom att bli mer vaken för sina förpliktelser i hemmet och i skolan.”

Dan och Dorothy har åtta barn. Dessa tillbringar en och en halv timme på skolbussar varje dag, och de allt sämre förhållandena på bussarna har blivit ett stort problem för dem. ”När våra äldre barn gick i skolan, var det lätt för dem att utnyttja tiden på bussen till att läsa läxor eller läsa sådant de inte hade hunnit med”, sade Dan. ”Men bara under de 12 senaste åren har allt det förändrats. Nu förekommer det många osunda, störande saker — oanständigt språk, högljudd rockmusik och rök från cigarretter och marijuana, vanligen längst bak i bussen.”

Dan förklarade att de kläckte många idéer om det här problemet tillsammans med barnen. ”Två idéer segrade över de andra”, sade han. ”Sitt så nära bussföraren som möjligt och förse varje barn med lätta hörlurar kopplade till egna kassettbandspelare med AM/FM-mottagare. Nu kan barnen isolera sig från bråket och lyssna på lättlyssnad musik, medan de läser eller gör enklare läxuppgifter. Lösningen förefaller vara ganska enkel, men den har fungerat!”

Att samarbeta med skolsystemet

Under ett skolår befinner sig eleverna omkring sex timmar om dagen under lärarnas direkta inflytande. Föräldrar som inser vad det innebär för barnen i fråga om möjligheter till kunskapsinhämtning kommer naturligtvis att se till att den tiden utnyttjas väl. En mor till tre barn förklarade hur hon och hennes man har försäkrat sig om att barnen utnyttjar skoltiden väl.

”När John och jag kände oss missnöjda med något av våra barns skolämnen”, berättar hon, ”brukade vi gå till skolan och utforma en lämplig studieanpassning tillsammans med kuratorn, läraren eller rektorn. Vi var hela tiden djupt engagerade i våra barns skolgång från början till slut. Nu när den är klar, känner vi oss tillfredsställda över att de fick ut det bästa av det som stod till buds för dem.”

Barn kan behöva hjälp med sitt skolarbete, och en del av en förälders förpliktelser bör bestå i att engagera sig. Men en förälder gör klokt i att samarbeta med skolsystemet. ”En sak som jag minns beträffande mina föräldrar”, säger Wesley, ”är att de aldrig lade sig i lärarnas uppläggning av undervisningen. De insåg att undervisningsmetoderna kan utformas på olika sätt.

När jag till exempel var osäker på vilken uträkningsmetod som skulle föra mig fram till svaret på en matematikuppgift, brukade pappa ge mig svaret och låta mig ge mig i kast med uträkningsmetoden, tills jag löste talet. Jag visste att jag hade lyckats, när mitt svar stämde överens med pappas.”

Inte någon lätt uppgift

Vilket barn som helst kan tala om för dig att en del läxuppgifter är svårare än andra. Men de förpliktelser som ni föräldrar har är mycket svårare än någon av de uppgifter ni någonsin har haft i skolan. Att uppfostra barn på ett framgångsrikt sätt är en komplicerad uppgift som sträcker sig över lång tid. En del har sagt att den uppgiften är ett 20-årsprojekt.

För att kunna finna nyckeln till framgång måste man också vara en uppmärksam, vänlig och förstående förälder, som känner barnen väl och behandlar dem som individer. Kom ihåg att det dina barn verkligen behöver är personlig uppmärksamhet, som du kan ge bevis för genom kärleksfull omtanke om deras välfärd. Stimulera dem till att törsta efter att inhämta kunskap och hjälp dem att göra kunskapsinhämtandet till en erfarenhet som skänker nöje.

Det är värt all möda

Ni föräldrar som tar era familjeförpliktelser på allvar är självuppoffrande, inte eftergivna mot er själva. Ni är redo att vara anpassbara. Ni inser att ni måste ”finnas till hands” för att kunna bistå era barn och att ni måste ge ut av er själva genom att vara frikostiga med den tid, kärlek och omtanke som era barn så väl behöver.

När ni tar ert föräldraansvar på allvar, kan resultaten jämföras med den skörd som en jordbrukare får, när han bearbetar marken och sedan sår och därefter ser till sin gröda och bevattnar den. Ni kan bli belönade med en ljuvlig skörd. Det är som bibeln säger: ”Uppfostra en pojke enligt vägen för honom; inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den.” — Ordspråksboken 22:6, NW.

[Ruta på sidan 11]

Vad mer kan föräldrar göra?

I dagens samhälle har lärare och skolor stor betydelse för att barnens utveckling skall gå bra. Det innebär inte att de kan fylla föräldrarnas roll, men de kan på ett avgörande sätt bidra till att barnens uppfostran blir framgångsrik. En annan familjeförpliktelse som ni föräldrar har är därför att samarbeta så helt och fullt som möjligt med det skolsystem i vilket era barn är inlemmade.

Vad bör ni då göra, om det finns någon specialfunktion eller något specialprogram i skolan? I en skola i Massachusetts fanns det till exempel ett speciellt program för utdelning av premier för studieflit. ”Jag gick dit, därför att jag ville att mina barn skulle veta att jag var stolt över dem”, förklarade Joanne, mor till fyra pojkar. Tjugo elever fick speciella premier den dagen, men de flesta föräldrar uteblev. Tror du att deras frånvaro uppmuntrade deras barn att gå in för sitt skolarbete? Knappast!

Tänk också på lärarna. Skolorna tar ofta kvällar i anspråk för att visa upp elevernas arbeten och för att låta föräldrarna få se vad som uppnåtts, och många lärare gör avkall på sin fritid för att förbereda sig för dessa aktiviteter. En lärare påpekade: ”Vi har våra egna familjer och vårt eget liv att leva också. Det är nedslående när man ägnar så mycket tid åt att förbereda sig för speciella arrangemang och sedan endast får träffa en, två eller tre föräldrar på hela kvällen.”

Som föräldrar kanske ni ibland förväntar att skolan och lärarna skall vidta vissa åtgärder för att tillgodose era barns speciella behov. Bör ni då inte vara villiga att göra liknande uppoffringar för att stödja de ansträngningar som skolan gör, i synnerhet med tanke på att den bemödar sig om att hjälpa era barn att bli mogna vuxna?

Broschyren ”Skolan och Jehovas vittnen”, utgiven i syfte att underlätta förståelsen och samarbetet mellan föräldrar och lärare, framhöll följande förpliktelser för de Jehovas vittnen som är föräldrar: ”För det första är det viktigt att föräldrarna blir bekanta med sina barns lärare — att de får träffa dem och tala med dem. ...

Vid ett sådant sammanträffande bör föräldrarna låta lärarna få veta att de förväntar sig att deras barn skall uppföra sig på ett rätt kristet sätt och att de skulle vilja få reda på om barnen uppför sig illa. Föräldrarna bör också försäkra läraren om att de kommer att understödja den rimliga tillrättavisning som läraren kan behöva ge.

Andra sätt på vilka föräldrar kan vara till hjälp: Se till att barnen får en rejäl frukost innan de går till skolan. Se till att de gör sina läxor ordentligt och att de har alla sina läromedel med sig. Fostra dem att alltid visa respekt för skolförordningarna och se till att barnen också respekterar dessa. Försök få barnen att hemma berätta om vad som händer i skolan och eventuella problem som de kan ha där.”

Håller du inte med om att det här är utmärkta förslag? Är ni som föräldrar noga med att tillämpa dem? Det är en del av ert föräldraansvar att göra det.

[Ruta på sidan 12]

Självrannsakande frågor till er föräldrar

1. Visar jag äkta intresse för mina barns skolgång?

2. Känner jag deras lärare?

3. Vet lärarna att jag uppskattar deras insatser?

4. Ser jag till att mina barn tar sitt skolarbete på allvar?

5. Ser jag till att deras läxor blir gjorda ordentligt och i god tid?

6. Är min inställning till kunskap och studier positiv?

7. Brukar mina barn se mig studera?

[Bild på sidan 7]

Läsning väcker barnens vetgirighet och fantasi

[Bild på sidan 8]

Föräldrar som avsätter tid till att läsa för sina barn stärker familjebanden

[Bild på sidan 9]

Familjeutflykter till ett museum eller ut på landet kan vara ett verkligt familjenöje — och ge lärorika upplevelser

[Bild på sidan 10]

Era barn behöver personlig uppmärksamhet