Vilket hopp finns det för barnen?

DET är redan för sent för miljoner barn i den så kallade tredje världen. De åtgärder som här beskrivits skulle kunna rädda miljoner — om deras föräldrar kunde nås och övertygas om att vidta dem. Det är mer eller mindre omöjligt, och miljoner barn kommer helt enkelt att fortsätta att dö — långsamt, i tysthet och oundvikligen.

Uppreklamerade projekt i stor skala ger föga hopp. FN har till exempel anslagit pengar till det som kallas Internationella decenniet för dricksvatten och sanitetsfrågor (1981—1990) med målet ”rent vatten och goda sanitära förhållanden för alla senast år 1990”. Hur har det gått?

”Mellan åren 1980 och 1983”, uppger tidskriften World Health, ”skaffade man fram vatten åt ytterligare 32 miljoner människor i Afrika, och ytterligare 12 miljoner människor fick förbättrade sanitära förhållanden.” Men det blev endast en liten ökning i fråga om procentandelen människor som fick tillgång till rent vatten och sanitära anordningar. En snabb befolkningstillväxt förtog nästan helt och hållet de imponerande framstegen. Det är då inte att undra på att målet ”rent vatten och goda sanitära förhållanden för alla senast år 1990” har kallats ”en nära nog omöjlig uppgift”.

Ibland händer det emellertid att hjälpinsatser förhindras, inte genom brist på pengar eller arbetskraft, utan genom girighet, dåligt omdöme och småsint rivalitet. Utvecklingsländer lägger ut fyra gånger så mycket på vapen och militära utgifter som på hälsovård. Av den ringa del som anslås till hälsovård går större delen till högteknologisk vård — till nytta för ett privilegierat fåtal.

Vi kan också ta som exempel den billiga ORT-behandlingen — drycken som återställer vätskebalansen. Det är väl känt att den här behandlingen skulle kunna rädda miljoner liv. Men enligt UN Chronicle ”fortsätter de flesta läkare att skriva ut recept på mediciner mot diarréer till ett värde av 400 miljoner dollar varje år, trots att man vet att de flesta av dessa mediciner är värdelösa, skadliga eller bådadera”.

Ytterligare ett exempel är den förödande parasitsjukdomen schistosomiasis som 200 miljoner människor nu lider av, i synnerhet barn. ”Vetenskapen vet orsaken till schistosomiasis, har testat botemedlen vid fältförsök och har utvecklat en effektiv strategi som skulle kunna få den här infektionssjukdomen att minska dramatiskt inom de närmaste åren”, skriver June Goodfield i Quest for the Killers (Jakten på dråparna). Varför finns då den sjukdomen kvar? ”Problemet är nu politiskt”, skriver Goodfield.

Ja, barn dör, inte blott och bart till följd av att människan saknar kunskapen eller resurserna att hålla dem vid liv, utan därför att hon värderar politisk egennytta och personlig vinning högre än människoliv. Det som sägs i Jeremia 10:23 har visat sig vara sant: ”Människans väg beror ej av henne, det står inte i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” Det enda hoppet för världens barn — ja, för hela människosläktet — är att Gud tar över ledarskapet över planeten jorden. Bibeln berättar att det är hans avsikt att göra just det: ”I de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike [eller en regering] som aldrig i evighet skall förstöras. ... Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken [nutida regeringar], men självt skall det bestå evinnerligen.” — Daniel 2:44.

Under Guds himmelska rike kommer barnen i världen aldrig mer att hotas av sjukdom eller död. Jehovas vittnen väntar därför med iver på det här himmelska maktövertagandet av jordens angelägenheter. De ber som Jesus lärde dem: ”Må ditt rike komma.” (Matteus 6:9, 10) Tillståndet för tredje världens barn får dessa gudfruktiga människor att be om den saken med ännu större glöd.a

[Fotnot]