Varför aids är så dödsbringande

FÖR att bättre förstå hur vi skall skydda oss mot aids behöver vi veta varför denna sjukdom är så dödsbringande. Varför är detta virus svårare att få bukt med än andra virus?

Virus är de minsta av alla sjukdomsalstrande organismer, mycket mindre än bakterier. Influensa, polio och vanlig förkylning orsakas av olika sorters virus. När ett virus väl trängt in i en värdcell, kan det antingen döda cellen direkt eller också ligga kvar där och ”sova” för att sedan aktiveras längre fram. När det gäller HIV-viruset kan det ta fem år eller mer innan symptomen börjar visa sig.

Varför så dödsbringande

Det som gör HIV-viruset så dödsbringande är att det angriper och förstör vissa nyckelceller i kroppen, däribland vissa vita blodkroppar som kroppen producerar för att värja sig mot sjukdomar. Denna typ av vita blodkroppar (som kallas T4-lymfocyter) utgör den viktigaste delen av kroppens immunförsvar.

När dessa vita blodkroppar förstörs av HIV-viruset, kan de inte fullgöra sin uppgift. Kroppens immunförsvar slås därför ut. Infektioner som förut kanske inte var så farliga blir nu livshotande. Till dessa hör infektioner av andra typer av virus, parasiter, bakterier och svampar eller olika former av cancer.

Eftersom kroppen inte längre kan försvara sig mot dessa infektioner, utvecklas dessa dithän att offret dör. Dessa infektioner kallas ”opportunistiska”. De utnyttjar det tillfälle som bjuds dem på grund av kroppens försvagade immunsystem. En aidspatient kan ha flera sådana infektioner samtidigt.

Bland de första symptomen på aids märks: långvarig och oförklarlig trötthet; lymfkörtelsvullnader som varar i månader; långvarig feber eller nattsvettningar; ihållande diarré; oförklarlig viktminskning; missfärgningar av hud eller slemhinnor som inte försvinner; ihållande, oförklarlig hosta; tjock, vitaktig beläggning på tungan eller i halsen; benägenhet att få blåmärken eller oförklarliga blödningar. Dessa tidiga symptom kallas ofta ”det aidsrelaterade komplexet” eller ARC.

Vid fullt utvecklad aids drabbas patienten av dödliga sjukdomar. De vanligaste av dessa är lunginflammation orsakad av smittämnet Pneumocystis carinii och en typ av hudcancer som kallas Kaposis sarkom och som även angriper inre organ. Dessutom kan HIV-viruset angripa hjärnan och orsaka förlamningar, blindhet, försämrade mentala förmågor och slutligen döden. Doktor Richard T. Johnson, professor i neurologi vid Johns Hopkins University i USA, förklarade: ”HIV finns i hjärnan hos åtminstone en miljon människor i Förenta staterna.”

Fullt utvecklad aids åtföljs av smärtor och ohejdad viktminskning; kroppen blir svagare och svagare, tills döden så småningom inträder. I Afrika har, enligt tidskriften The Lancet, aids ”förknippats med ’avmagringssjukan’, en term som beskriver den omfattande viktminskning som åtföljer diarré”. Sjukdomens hela förlopp kan omfatta mindre än ett år, men det kan också dröja flera år innan döden inträder.

Ett envist virus

Det finns en annan faktor som bidrar till att göra HIV-viruset mer dödsbringande än andra virus. Det har inbyggda mekanismer för överlevnad som de flesta andra virus saknar.

Influensavirus stannar till exempel kvar i kroppen endast några få dagar eller veckor, och det stimulerar dessutom bildandet av antikroppar som skyddar offret mot framtida infektioner av detta speciella virus. När epidemin väl har haft sitt förlopp, försvinner den. Influensaepidemin år 1918 varade bara omkring ett år. Det virus som orsakar gula febern är för sin fortlevnad beroende av moskiter, vilka minskar i antal vid vissa årstider. Smittkoppor kan också sprida sig snabbt i en mottaglig population och sedan försvinna.

HIV-infektionen anses emellertid vara bestående. Viruset stannar förmodligen kvar hos sin ”värd” livet ut och försvinner inte av sig självt. En patient tillfrisknar inte från fullt utvecklad aids och kan därför inte bygga upp en immunitet som skulle kunna förhindra ett återfall.

HIV-virusets arvsmassa uppvisar dessutom betydande variationer, vilket gör det mycket svårare för forskarna att utveckla ett vaccin. Virus har också en tendens att mutera, det vill säga ändra karaktär. Det finns till exempel många olika typer av influensa- och förkylningsvirus. En ny typ av HIV-virus har redan identifierats i Afrika och på andra håll. Varje virustyp kräver förmodligen sitt speciella vaccin.

Men varför har aids fått så stor spridning? Vilka faktorer har bidragit till dess försåtliga infiltration i den mänskliga familjen?

[Ruta på sidan 7]

FAKTORER SOM BEREDER VÄGEN FÖR AIDS

Enligt den brittiska läkartidningen The Lancet drabbas årligen ytterligare 300 miljoner människor världen utöver av sexuellt överförda sjukdomar, till exempel gonorré, syfilis, herpes och klamydia. Dessa kan också försvaga kroppen och göra den ännu mer mottaglig för HIV-viruset. Drogmissbruk kan också försämra kroppens motståndskraft mot aids.

I underutvecklade länder kan också näringsbrist på grund av fattigdom och otillräckliga resurser inom sjukvården försämra människors motståndskraft mot aids. Hundratals miljoner människor i dessa områden har redan dålig hälsa, vilket gör det lättare för HIV-viruset att skörda ytterligare offer.

[Bild på sidan 7]

T-cellerna i kroppens immunsystem slår i normala fall tillbaka farliga inkräktare