En närmare granskning av religionen

OM DU blev tillfrågad, kanske du skulle ha samma uppfattning som Voltaire, som kallade religionen för ”roten till fanatism och medborgerlig tvedräkt, ... mänsklighetens fiende”. Eller också kanske du liknöjt skulle svara som den engelske 1600-talsprästen Robert Burton: ”Den ena religionen är lika sann som den andra.”

Men det kan också hända att du känner det som den person om vilken den franske 1700-talsförfattaren Joseph Joubert sade att han i religionen ”finner ... sin glädje och sin plikt”.

En religiös fasad

I våra dagar har den som verkligen ”finner ... sin glädje och sin plikt” i religionen all anledning att vara orolig. Även i religiösa länder har många människor mycket dimmiga begrepp om vad de bör tro på; deras religion har mycket ringa inflytande i deras dagliga liv. På somliga håll visar statistiken en nedgång i antalet kyrkomedlemmar. I Västtyskland, till exempel, avslöjade en färsk undersökning att endast 6,8 miljoner av landets 26,3 miljoner katoliker besöker mässan. Det är därför inte så underligt att katolska präster säger att de inte betraktar Västtyskland som ”ett kristet land, utom i ordets allra ytligaste bemärkelse”.

Enligt uppslagsverket World Christian Encyclopedia, som utkom år 1982, är ”inte bara kristendomen på retur; religionen som helhet är det”.

Varför göra en återblick på religionens historia?

Vilken framtid har då religionen, med tanke på allt detta? I en serie om 24 artiklar kommer Vakna! under år 1989 att besvara denna fråga. Genom att göra en återblick på religionens historia, från äldsta tider och fram till våra dagar, kommer dessa artiklar att presentera en kortfattad men ändå innehållsrik översikt över religionen i världen. Denna titt i historiens backspegel kommer att göra det möjligt för oss att betrakta religionens framtid i ljuset av den välkända principen att man får skörda det man sår.

Var inte alltför snar att säga: ”Religionshistoria är ingenting för mig!” Nuet har utvecklats ur det förgångna, och vare sig man är troende eller inte har religionshistorien påverkat oss alla — direkt eller indirekt.

Människor som förnekar Guds existens kan ändå sägas vara religiösa. Hur då? Genom att de ersätter Gud som föremål för sin tillbedjan med något annat. J. M. Barrie, en skotsk romanförfattare som levde i början av 1900-talet, uttryckte det så här: ”En människas religion är det som hon är mest intresserad av.”

Som begreppet religion används i denna tidskrift kan det definieras som en form av tillbedjan, inbegripet ett system av religiösa attityder, trosuppfattningar och sedvänjor, antingen personliga eller förespråkade av en organisation. Det innefattar i allmänhet tro på Gud eller på ett antal gudar, eller också behandlas människor, föremål, begär eller krafter som föremål för tillbedjan.

Vi hoppas att du kommer att uppskatta artikelserien ”Religionens framtid mot bakgrund av dess förflutna”. Eftersom religionen under så lång tid har varit en källa till stridigheter, är det mycket lämpligt att börja med ämnet ”Religiös splittring — Hur den började”.