När alla barn kommer att vara friska

ATT köra bort en person från hans tält och sovsäck en kall polarnatt och låta honom utsättas för väder och vind i bara underkläderna skulle betraktas som ett brott. På liknande sätt skulle det vara en illgärning att i förtid köra ut ett litet barn från dess varma och skyddade plats i moderlivet, innan det är redo att möta världen utanför. Men vem eller vad kan ligga bakom ett sådant avskyvärt brott?

Föräldrarna skulle säkert aldrig med avsikt utsätta sitt lilla barn för sådana strapatser. Faktum är att modern inte kan stoppa värkarna när de väl har börjat, vare sig detta sker när barnet är fullgånget eller inte. Inte ens medicinska experter vet exakt vad som utlöser värkarbetet, vare sig det nu sker i förtid eller när barnet är fullgånget. Vad man däremot vet är att något ibland går på tok och att det lilla barnet då kastas ut i en miljö som det ännu inte är rustat för.

Bibeln förklarar varför detta inträffar. Den inspirerade psalmisten skrev: ”Se! Med missgärning blev jag frambringad under födslosmärtor, och i synd blev min mor havande med mig.” (Psalm 51:7, NW) En upprorisk andevarelse förledde det första människoparet att göra uppror mot Gud, och därigenom blev de syndare. De förfelade målet av tillbörlig lydnad för sin Skapare. Alla deras avkomlingar blev därför avlade i synd, eller ofullkomlighet. (Romarna 5:12) Detta har lett till sjukdom och död och många olika funktionsstörningar i kroppen, däribland ett fortplantningssystem som ibland kastar ut sin dyrbara livsfrukt i förtid.

En värld utan förtidigt födda barn

Om människan hade behållit sin fullkomlighet, skulle inga barn ha fötts i förtid och varit tvungna att utstå alla de svårigheter som i dag drabbar så många förtidigt födda barn. Och den tid är snart här när mödrar aldrig mer skall föda i förtid. Den inspirerade profeten Jesaja skrev om den tiden och gav oss följande löfte från vår kärleksfulle Skapare: ”Jag vill skapa nya himlar och en ny jord, och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det.” — Jesaja 65:17.

Profetian i Jesajas bok fortsätter sedan med att berätta om de hjärtevärmande förhållanden som kommer att råda i Guds nya värld: ”Där skall inte mer höras gråt eller klagorop. Där skall inte mer finnas barn som lever endast några dagar. ... De skall inte möda sig förgäves, och barnen som de föder drabbas ej av plötslig död. Ty de är ett släkte av Herrens [Jehovas] välsignade, och deras avkomlingar får leva kvar bland dem.” — Jesaja 65:19—24.

Hur underbart kommer det inte att vara när allt mänskligt lidande och all sorg är ett minne blott, när det aldrig mer kommer att behövas några extraordinära medicinska åtgärder eller intensivvårdsavdelningar för att försöka hålla förtidigt födda barn vid liv! På grund av att människans ofullkomlighet då kommer att avlägsnas genom den storslagna lösenanordning som vår store Gud föranstaltat om, kommer ett litet barn aldrig mer att behöva lämna moderlivet innan det är fullkomligt rustat för att njuta av livet i fulla drag. — Uppenbarelseboken 21:3, 4.

[Ruta på sidan 11]

Hur du kan få verklig tröst

◆ Om ditt barn dör, försök då att ta emot hjälp och uppmuntran av vänner och släktingar. Kanske de som själva har förlorat ett barn kan ge dig tröst.

◆ Du kanske tror på uppståndelsehoppet, men bli inte orolig om denna tro inte genast skänker dig tröst. Allteftersom tiden läker dina känslomässiga sår, kommer du utan tvivel att uppskatta hoppet att få se din älskade igen. — Jesaja 25:8; 65:23; Johannes 5:28, 29; 1 Korintierna 15:25, 26.

◆ Försök att förlita dig på Jehova, ”all trösts Gud”. (2 Korintierna 1:3) Det är han som har föranstaltat om ett sätt att ”göra den till intet som har medel att förorsaka död, det är djävulen”. — Hebréerna 2:14.

◆ Om du är vän till de sörjande föräldrarna, kan det vara förståndigt att inte säga till dem att de kan få ett nytt barn. Just nu kan ingenting ersätta det döda barnet. Det bästa man kan göra i ett sådant fall är att ”gråta med dem som gråter”. (Romarna 12:15) Att du visar medkänsla med föräldrarna och sörjer tillsammans med dem kan vara en tröst, eftersom delad sorg är mindre svår att bära.

◆ Det är tillbörligt och nyttigt att ge uttryck åt sin sorg, så ge dig själv tid att bearbeta dina känslor av sorg och saknad. (Se artiklarna ”När någon du älskar dör” i ”Vakna!” för 8 mars 1986 och ”Att förlora ett barn” i ”Vakna!” för 8 augusti 1987.)