Vad händer med våra värderingar?

År 1948 sade general Omar N. Bradley i ett minnestal på Vapenstilleståndsdagen: ”Vi har många vetenskapsmän men alltför få gudsmän. Vi har trängt in i atomens mysterier men förkastat bergspredikan. ... Vår värld är en värld av nukleära giganter och etiska spädbarn. Vi vet mer om krig än om fred, mer om hur man dödar än om hur man lever.” Han sade vidare: ”Mänskligheten står i fara att fångas av moralisk omogenhet i denna värld.”

EN GÅNG i tiden hade människor traditionella värderingar som var grundade på bibelns principer. Men så är det inte längre. Nu avfärdas de som omoderna. Nya livsstilar är i ropet. ”Sanning” är ett relativt begrepp. Det finns inte längre något som är rätt eller fel. Det finns ingenting som behöver fördömas. Var och en har sina egna värderingar, avgör själv vad som är rätt, gör som han eller hon själv vill. Ingen behöver ställas till svars för otukt, äktenskapsbrott, skilsmässa och försummade barn, och ingen behöver klandras för konsekvenserna — det skyhöga antalet tonårsgraviditeter, de miljontals aborterna, de försummade barnens förstörda liv. Och eftersom ingen behöver ställas till svars och ingen behöver klandras, så finns det ingen skuld. På detta sätt kastar världen sanna värderingar i soptunnan.

De första människorna beslöt sig för att själva avgöra vad som var rätt och vad som var orätt. (1 Moseboken 2:17; 3:5) I våra dagar har miljontals människor beslutat sig för att ingenting är rätt eller orätt. Drivna av en önskan att göra som de behagar skjuter de traditionella värderingar åt sidan och utropar: ”Äntligen fria! Allting är tillåtet!” Men när alla hämningar kastas åt sidan, då blir det problem!

I en känd tidskrift kunde man nyligen under rubriken ”En nation av lögnare?” läsa följande text: ”Regeringstjänstemän hymlar. Vetenskapsmän förfalskar sina forskningsresultat. Arbetare ändrar sina betyg för att få arbete. Vad är det egentligen som försiggår här i landet? Svaret är, enligt vad ett växande antal samhällskritiker befarar, att den allmänna ärligheten håller på att avta i oroväckande takt.”

En annan stor tidskrift har under den senaste tiden publicerat en rad artiklar om etik, vilka bland annat innehållit sådana ”godbitar” som skandalomsusade affärstransaktioner och personer i ansvarig ställning som svikit allmänhetens förtroende, överträdelser som täcker den mänskliga svaghetens hela register. Man går med på att kalla detta för ”missgrepp” men inte ”grova missgrepp” och absolut inte något så fördömande som ”synd”.

Artikelserien avslutas med följande ord: ”Om amerikanerna vill få en mer balanserad syn i etiska frågor, kanske de måste ompröva de värderingar som samhället så förföriskt ställer upp framför dem: en toppbefattning, politisk makt, sexuell dragningskraft, lyxiga takvåningar eller tjusiga sjötomter, börsklipp. Den verkliga utmaningen skulle då bli att ompröva sina behov och önskningar så att de inte bara tjänar jaget, utan också samhället, och fastställa en enhetlig etik som kan styra medlen samtidigt som den är ändamålsenlig.”

Följande rubrik stod nyligen att läsa i The New York Times: ”Offentliga befattningshavare runt om i staten tog emot 105 av 106 erbjudna mutor, säger F.B.I.” Var det en ärlig person som blev erbjuden den 106:e mutan? Nej, ”han tyckte inte att beloppet var stort nog”.

Matthew Troy, f. d. stadsfullmäktig och demokratisk ledare från Queens i New York, talade för en tid sedan till en grupp universitetsstuderande över ämnet ”Korruption och hederlighet bland de styrande” och förklarade då att mutor är vardagliga företeelser. Röster i representantförsamlingen köps med domartitlar. ”Det vanliga priset för en domartitel i Högsta domstolen var 75.000 dollar, medan de lägre domstolsposterna gick för 35.000.”

Författaren James A. Michener riktar strålkastarljuset på olika former av mygel i samhället, t. ex. förhärligandet av finanshajar som roffar åt sig hundratals miljoner av andra människors pengar, upprörande insideraffärer, tvivelaktiga aktieuppköp, skandalösa religiösa grupper som löper amok efter pengar, aidshotet, terrorister som skapar kaos, politiker som skövlar nationalparker och ser genom fingrarna med ekologiska katastrofer, en regering som säljer vapen till en föregiven fiende och sedan olagligen använder pengarna till att stödja en revolution i Centralamerika.

Michener ger till sist följande sammanfattning: ”1980-talet kommer troligen att gå till historien som ’det dåliga decenniet’, därför att så många vidrigheter har uppdagats.” Och allt detta har skett av den enkla anledningen att människor har förkastat sanna värderingar.

Förre amerikanske utbildningsministern, William J. Bennett, kritiserade skolornas underlåtenhet att bibringa eleverna moraliska värderingar och gav exempel på tonårsproblem som blivit följden av denna försummelse:

”Exempel: Omkring fyrtio procent av dagens 14-åriga flickor kommer att bli med barn minst en gång före tjugo års ålder, och mer än hälften av dessa barn kommer att vara utomäktenskapliga.

Exempel: Antalet självmord bland tonåringar är rekordhögt, och det är nu den näst vanligaste dödsorsaken i denna åldersgrupp.

Exempel: Förenta staterna ligger procentuellt sett främst bland världens industriländer i fråga om narkotikamissbruk bland ungdomar.

Kan våra skolor ’lösa’ dessa problem? Nej. Kan de hjälpa till att lösa dem? Ja. Gör de så mycket de kan för att hjälpa? Nej.

Varför inte? Delvis därför att de är ovilliga att ta itu med en av skolans viktigaste uppgifter: moralisk fostran. I en tidningsartikel citerades till exempel helt nyligen flera pedagoger i New York-området som förklarade att ’de medvetet undviker att försöka lära eleverna vad som är rätt och orätt i moraliskt avseende’.

Artikeln redogör för en verklig rådgivningssituation, som inbegrep femton högstadie- och gymnasieelever. Vid detta tillfälle ansåg eleverna att en skolkamrat hade varit dum som återlämnade en portmonnä med 1.000 dollar som hon hittat i skolan.” Rådgivaren fördömde inte på något sätt deras inställning, utan förklarade: ”Om jag dikterar för dem vad som är rätt och vad som är orätt, då är jag inte deras rådgivare.”

Bennett gör följande kommentar: ”En gång i tiden fanns det rådgivare som gav råd. I skolan fick eleverna råd angående många saker — bland annat angående vad som är rätt och vad som är orätt.”

Hemmets, skolans och kyrkans underlåtenhet

Hemmet håller snabbt på att bli en öken när det gäller att bibringa de unga rätta värderingar. Familjeupplösningen gör hemmen till en dålig undervisningsmiljö — båda föräldrarna arbetar, det förekommer uppslitande skilsmässor, enförälderfamiljer där föräldern arbetar, barn som hänvisas till barnvakter eller daghem eller lämnas ensamma hemma i sällskap med TV-n som rekommenderar sex som tidsfördriv och lär dem att lösa sina problem med våld. Kolumnisten Norman Podhoretz förklarar vad följden av allt detta har blivit: ”Bland effekterna märks ökad kriminalitet, ökat narkotika- och alkoholmissbruk, ökad förekomst av tonårsgraviditeter, aborter och veneriska sjukdomar samt en ökning av antalet våldsamma dödsfall bland ungdomar (mord, trafikolyckor, självmord). Det enda som tycks ha minskat är de teoretiska kunskaperna.”

Podhoretz fortsätter: ”Två sociologer finner övertygande statistiska bevis för det vi alla har förstått bara genom att se oss omkring. De finner fler och fler människor för vilka ’självförverkligande’ är viktigare än alla andra värderingar. De finner färre och färre människor som tror på värdet av att uppoffra sig själva, eller ens sin egen bekvämlighet, till förmån för sina barns önskningar och behov. Två tredjedelar av alla amerikanska föräldrar anser förvånande nog att ’föräldrar bör känna sig fria att leva sitt eget liv, även om det betyder att de måste tillbringa mindre tid tillsammans med sina barn’.”

John D. Garwood, f. d. dekanus vid Fort Hays State University i Kansas, sade beträffande bristen på sanna värderingar: ”Hemmets, skolans och kyrkans underlåtenhet att bibringa dem som står under deras inflytande en solid, varaktig uppsättning värderingar har gett upphov åt många av dagens problem. Den framstående brittiske historikern Arnold Toynbee ser i västvärlden av i dag avtagande ärlighet, brist på nationell målmedvetenhet och ett katastrofalt betonande av materiella värden, avtagande yrkesstolthet och en stark tendens till hög konsumtionsnivå med tonvikt på självtillfredsställelse. Han ser i vår nations livsstilar många av de faktorer som ledde fram till romarrikets fall.”

Genom att åsidosätta sanna värderingar har världen råkat in i ett vettlöst jagande efter mer av allting. Rik på ägodelar men fattig i anden irrar människan omkring utan mål och vägledning. Hennes räddning ligger i att återvända till den enda källan till sanna värderingar.