Kommer förintelsens offer att återvända?
FINNS det något hopp för de miljontals offer som dog i förintelsen? Kan vi förvänta oss att Gud skall ingripa och skipa fullständig rättvisa för dessa nazismens offer?
De hebreiska skrifterna innehåller ett hopp som uppehållit Guds trogna profeter och tjänare i tusentals år. Är detta hopp grundat på den forntida grekiska uppfattningen om en odödlig själ som sägs överleva kroppens död? Knappast, eftersom de hebreiska skrifterna och lärorna är hundratals år äldre än de gamla grekernas filosofiska system.
Människosjälen är dödlig
Den hebreiska skildringen i Första Moseboken förklarar hur det gick till när den första människan skapades: ”Och Herren [Jehova] Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse [hebreiska: lené·fesh].” (1 Moseboken 2:7) Många översättningar, däribland en som Jewish Publication Society gav ut år 1917, återger lené·fesh med ”själ”. En själ, eller né·fesh, är således en varelse, en levande skapelse, antingen ett djur eller en människa.
Ingenstans i de hebreiska skrifterna förknippas ordet né·fesh med odödlighet. Faktum är att ordet ”odödlig” inte ens förekommer i de hebreiska skrifterna. Den hebreiska bibeln visar tvärtom att né·fesh är människan själv, en levande själ. (Hesekiel 18:4, 20, NW; Åkeson) Döden är därför slutet, åtminstone tillfälligtvis, för människan som en levande själ. Döden är ett tillstånd av fullständig overksamhet, likt en djup sömn, som psalmisten David förklarade: ”Skåda ned, svara mig, Herre [Jehova], min Gud. Upplys mina ögon, så att jag inte somnar in i döden.” — Psalm 13:4.
De hebreiska skrifterna spinner vidare på denna enkla logik: ”De döda vet alls ingenting, och de har ingen vinning mer att vänta, utan minnet av dem är borta. Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta, ty i dödsriket [hebreiska: she’ṓl, mänsklighetens gemensamma grav], dit du går, kan man inte verka eller tänka, där finns ingen insikt eller vishet.” (Predikaren 9:5, 10) Detta stämmer överens med Jobs resonemang när hans lidande var som svårast: ”Varför fick jag ej dö strax i modersskötet ... ? [Då] låg jag nu i ro, jag fick då sova, jag njöt då min vila.” (Job 3:11, 13) Job trodde sannerligen inte att han hade ”förnimbart liv” som en odödlig själ efter döden, som publikationen ”Statement of Principles of Conservative Judaism” vill göra gällande.
Innebär då det att de döda är helt bortglömda? Mycket få människor i våra dagar kommer ihåg namnen på sina förfäder ens fem eller tio generationer tillbaka i tiden, men hur förhåller det sig med Gud? Kommer han ihåg dem? Kommer han att tänka på dem? Kommer han att minnas de miljontals människor som föll offer för nazisternas förföljelser? Eller alla de miljoner som har dött i meningslösa krig? Profeten Daniel trodde att Gud kommer ihåg de döda. Hans profetia pekar fram emot en uppståndelse för de döda, när den säger: ”Många av dem som sover i mullen skall vakna upp, somliga till evigt liv, och somliga till vanära och evig skam.” — Daniel 12:2.
En framtida uppståndelse till jordiskt liv var det välgrundade hopp som de trogna profeterna och kungarna i det forntida Israel hyste. De hade ingen tanke på att få sväva omkring som en immateriell, odödlig själ i ett liv efter detta. Samma hopp om en uppståndelse till fullkomligt liv på jorden är en realitet också i våra dagar. Hur vet vi det?
Hopp för förintelsens offer
För mer än 1.900 år sedan talade en judisk lärare om ett sådant hopp, när han sade: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut, de som har gjort goda ting till en livets uppståndelse, de som har bedrivit usla ting till en domens uppståndelse.” (Johannes 5:28, 29) Uttrycket ”minnesgravarna” antyder att de som befinner sig i dem bevaras i Guds minne till den dag då de uppväcks och återförs till liv på jorden.
I detta avseende har därför den ovan nämnda publikationen ”Statement of Principles of Conservative Judaism” rätt när den säger: ”Tanken på olam ha-ba (ett liv efter detta) kan ge oss hoppet att vi inte skall bli övergivna i graven, att vi inte skall falla i fullständig glömska.” Tack vare Guds kärleksfulla godhet och rättvisa kommer dessa uppväckta, genom att lyda Gud, att få möjlighet att välja evigt liv under Rikets styre, utövat av Jesus Kristus, Messias.
Hur berör då allt detta de miljoner judar, slaver och andra som föll offer för förintelsen? De befinner sig i Guds minne i väntan på en uppståndelse, då de kommer att ställas inför ett val: lydnad mot Gud med utsikt till liv eller olydnad mot honom med ogynnsam dom i sikte. Det är vår förhoppning att miljoner av dem skall träffa det rätta valet!
Om du, vare sig du själv är jude eller icke-jude, skulle vilja veta mer om detta hopp för de döda, kontakta då närmaste församling av Jehovas vittnen eller skriv till utgivarna av denna tidskrift och skaffa dig ett exemplar av den 256-sidiga illustrerade boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden (12 kronor för det lilla formatet, 25 kronor för det stora formatet).
[Bild på sidan 20]
Bibeln lovar att det skall bli en uppståndelse och att ”de förra tingen skall man inte minnas”. — Jesaja 65:17, NW