Från våra läsare

Regnbågen Er artikel ”Gör själv en regnbåge” (8 januari 1989) förvånade mig i det ni garderar er när ni skriver: ”Några experter räknar inte med indigo.” Det borde i stället stå: ”alla fysiker”. När Isaac Newton upptäckte att vitt ljus kunde brytas av ett prisma, uppgav han sex färger. Kyrkan protesterade, eftersom sex är ett ont tal, och tvingade honom att säga att Guds vackraste tecken till människan måste ha sju färger, eftersom sju är ett heligt tal.

J. F., Skottland

J. F.:s historiska kommentar är intressant. Vi kan möjligen tillägga att ”The New Encyclopædia Britannica” (1987), vilken troligen har fysiker bland sina medarbetare, ger upplysningen att den vanliga regnbågen har bågar ”i violett, indigo, blått, grönt, gult, orange och rött”. — RED.

Familjeansvar Jag har just läst ”Föräldrar — Tänk på ert familjeansvar!” (8 september 1988). Jag behövde den artikeln. Jag är 27 år och har en liten pojke på 4. Föräldrar är ibland så upptagna av sina arbeten att de inte har tillräckligt med tid till att leka med sina barn eller bara tillbringa tid tillsammans med dem. Men tack vare er artikel är jag från och med nu besluten att ta mig tid med min pojke. Även om jag till att börja med ägnar mig åt honom bara tio minuter per gång, vet jag att det är mödan värt — mitt barn är viktigare än allt annat.

A. F., Italien

I egenskap av lärare uppskattade jag de fina artiklarna. Lärarna behöver föräldrarnas hjälp med disciplinen och behöver känna att de har deras stöd. De flesta föräldrar är alltför upptagna för att ta sig tid att tala med lärarna. De väntar sig att lärarna skall vara föräldrar i deras ställe och skyller mycket ofta på lärarna när någonting går fel. Era artiklar gav många fina förslag om hur föräldrar kan vara till hjälp genom att engagera sig och framför allt genom att låta barnen veta att de bryr sig om deras skolarbete. Tack än en gång för att ni riktade föräldrarnas uppmärksamhet på det här problemet och dess lösning. Lärarna behöver deras stöd!

R. N., Förenta staterna

Jag är ordförande i ”Hem och skola”-föreningen för högstadiet i La Cumbre. Ni har publicerat en serie artiklar om skolan, föräldrarnas ansvar osv. som jag skulle vilja låta våra föräldrar få ta del av. Vi har många som skulle behöva läsa stoff som detta.

G. B., Förenta staterna

Färgbilderna Fotot på sidan 2 i numret för 8 juli 1988 av Vakna! är så kreativt och gripande. När jag, i min egenskap av konstnär, iakttar utförande, färg och komposition, finner jag det verkligt magnifikt! Det grafiska arbetet är så modernt. Bilderna utgör ett komplement till de mycket upplysande artiklarna och retar verkligen aptiten. Precis som i fallet med aptitliga maträtter är det ögonen som ”smakar” först.

E. S., Förenta staterna

Jag läste titeln på omslagssidan (22 augusti 1988), såg det bekymrade barnet som betraktade tillintetgörelsen efter en kärnvapenkatastrof och vände sedan blad! Det behövdes inga ord. Vilket intryck de båda bilderna gör. Er tidskrift kan, med hjälp av bara två bilder, ge hopp, verkligt hopp, åt många barn.

V. K., Förenta staterna