1914 — ett vändpunktsår
DEN här sommaren är det 75 år sedan ett skott dödade ärkehertig Frans Ferdinand av Österrike-Ungern. Samtidigt utlöste det en serie händelser som fick vår planets första globala krig till resultat — den 28 juli 1914.
Skribenter och historiker pekar gång på gång på detta fasansfulla krig (och på det år då det utbröt) som en vattendelare, vändpunkt eller skiljelinje i den mänskliga historien. Var 1914 verkligen ett sådant år för mänskligheten?
Lägg märke till vad John Wilson skriver i torontotidningen The Globe and Mail i Ontario i Canada: ”Första världskriget står som en milstolpe i den nutida historien.” Fastän allt som återstår av denna världsbrand är gräsbevuxna skyttegravar, rostiga patronhylsor, minnesmärken och kyrkogårdar, konstaterar Wilson att tiden inte har gjort någonting för att försvaga betydelsen av 1914 som ett vändpunktsår.
”Det viktorianska idealet av ett ordningsamt fortskridande mot den bästa av världar blev till intet genom det fasansfulla med 10 miljoner döda”, säger Wilson. ”Våra dagars pragmatism och cynism växte fram ur meningslösheten och gyttjan i Vimy och Flandern [i norra Frankrike och Belgien]. Vi kan med mycket större lätthet anknyta till backfischerna på 20-talet eller bönderna som fick gå från gård och grund på 30-talet än vi kan [till] imperiebyggarna eller moralisterna före 1914. Det stora kriget är en vattendelare, ... vars andra sida är ett främmande förflutet, som sträcker sig bakåt i historien.”
Men det är vad som har hänt sedan 1914 som visar dess ställning som ett vändpunktsår. Långt ifrån att första världskriget skulle vara ”kriget som skulle göra slut på alla krig”, som det påstods vara, förde det bara in världen i ett nytt slags krigföring. Ur dess glöd flammade andra världskriget upp — ytterligare en årsdag för 1989. För femtio år sedan, den 1 september 1939, invaderade Tyskland Polen, och andra världskriget började. I det dödades så många som 55 miljoner människor, och därigenom ställde det faktiskt första världskriget i skuggan och införde nya, skräckinjagande farhågor för det mänskliga psyket; och det gjorde inte slut på krig. I mer än 150 krig sedan 1945 har inemot 20 miljoner människor dödats!
År 1914 fördes mänskligheten in i en dyster tidsålder. Skribenten Wilson uttrycker saken så här: ”Det är lugnande att komma ihåg att trots skyttegravarnas alla ohyggligheter brydde sig samhället efter 1918 om att begrava de döda i välordnade rader och hugfästa minnet av dem. Vi lever under hotet om en världsomfattande tillintetgörelse som det var omöjligt för soldaterna som stormade uppför åsen vid Vimy att föreställa sig. Om det blir ännu ett världskrig, vem kommer då att bygga minnesmärken över dess döda?”
Långt före 1914 pekade trogna bibelforskare (som Jehovas vittnen då kallades) redan mot det året som ett vändpunktsår i den mänskliga historien. Enligt den synnerligen pålitliga bibelkronologin trädde hela världens tingens ordning in i en ny fas år 1914, den kulminerande era som bibeln talar om såsom ”de yttersta dagarna”. — 2 Timoteus 3:1—5; Matteus 24:1—14.
I bibeln visas det emellertid att denna tidsperiod, dessa ”yttersta dagar”, är mer än bara en tid av svårigheter. Den är också en tid av hopp. Långt ifrån att Gud skulle tillåta människan att förgöra sig själv i ett slutligt världskrig, lovar han att ingripa och föra krig mot alla som fyller jorden med våld. Alla krigsvapen kommer då att för beständigt bli förstörda. Från och med den tiden och allt framgent kommer människosläktet att få lära sig fredens, inte krigets, vägar. (Jesaja 2:2—4; Lukas 21:28; Uppenbarelseboken 16:14) Vilken förändring! Det kommer sannerligen att bli den största vändpunkten i hela den mänskliga historien.