Den genetiska revolutionen lovar stort, men oron ökar
DEN genetiska revolutionen är på väg ut ur laboratoriet och in i vardagslivet. Har den redan påverkat dig? Begrunda följande:
▲ Genetiskt förändrade bakterier kan nu i överflöd producera sådana värdefulla läkemedel som insulin, mänskligt tillväxthormon och ett vaccin mot hepatit B.
▲ I Förenta staterna har man påbörjat kliniska försök med två tänkbara vacciner mot aids, båda framställda med hjälp av genteknik.
▲ Det håller på att bli möjligt att göra tester på människofoster beträffande många ärftliga sjukdomar, eftersom det finns ”markörer” för dessa sjukdomar i människans DNA. En ytterst känslig och mycket snabb fosterdiagnos när det gäller sicklecellsanemi har introducerats.
▲ Man har inringat vilka bestämda gener som orsakar vissa ärftliga sjukdomar, och i en del fall har man reproducerat dem genom kloning med hjälp av genmanipulation.
▲ Eggade av framgångarna med att finna gener försöker några vetenskapsmän sätta i verket en idé om ett genprojekt i stil med ”Manhattanprojektet” för framtagningen av atombomben. Avsikten är att kartlägga den exakta koden för alla de omkring 100.000 generna i de 23 kromosomparen som utgör människans DNA. USA:s regering har gått med på att stödja projektet. Om det godkänns av kongressen, förväntas det ta 15 år att genomföra och beräknas kosta många miljarder dollar.
▲ År 1987 uppgav USA:s patentverk att det var redo att behandla ansökningar om patent på djur som hade förändrats med hjälp av hybrid-DNA-teknik, vilket startade en livlig debatt bland vetenskapsmän och etiker. I april 1988 utfärdades ett sådant patent för en mus.
Storskalig läkemedelsframställning
Genmanipulationens kanske största utbyte på kort sikt är möjligheten att med dess hjälp producera läkemedel. Försäljningen av läkemedel framställda med hjälp av genmanipulation förväntas överstiga en miljard dollar om året i en nära framtid. Men den här framgången har inte kommit över en natt.
Låt oss ta insulin som ett exempel. Ett av de tidigaste praktiska resultaten av rekombinerad DNA var att man, efter att ha spårat genen (belägen i kromosom 11) för mänskligt insulin, fogade in kopior av den i arvsmassan hos den vanliga bakterien E. coli. Dessa omformade bakterier kan producera stora mängder insulin med exakt samma uppbyggnad som den mänskliga insulinmolekylen. Häpnadsväckande!
Det tog emellertid flera år för den här tekniken att ta sig ut ur laboratoriet, igenom kliniska försök, förbi läkemedelskontrollen i USA vid FDA (motsvarar ungefär Socialstyrelsen) för att slutligen kunna användas för fullskalig produktion av insulinet och göra det tillgängligare. Tillgången på detta insulin innebär inte att man har funnit ett botemedel mot diabetes, vilket varje diabetiker kan tala om för dig. I själva verket är det så att även om produkten ”kan ha vissa fördelar för personer som just börjar få behandling med insulin eller som är allergiska mot det vanliga insulinet från nöt och svin, är det inte nödvändigt för de flesta människor som tar de konventionella preparaten”, enligt dr Christopher D. Saudek, chef för Johns Hopkins Diabetes Center.
Andra angelägna möjligheter i fråga om läkemedel framställda med hjälp av genmanipulation omfattar TPA (tissue plasminogen activator, aktivator av vävnadsplasminogen) och IL-2 (interleukin-2). TPA hjälper till att lösa upp blodproppar. Det har godkänts av FDA för akutbehandling av hjärtattackpatienter. IL-2 tillhör en grupp faktorer som i huvudsak verkar mellan vita blodkroppar. Det befrämjar tillväxten och utvecklingen av T-celler, som i sin tur hjälper till att bekämpa sjukdomar. Tiden får utvisa om dessa nya läkemedel håller vad de lovar.
Gentester för att fastställa sjukdomar
År 1986 fann forskarna ett samband mellan gener och cancer. De isolerade (i kromosom 13) och klonade en gen som de tror förhindrar en ärftlig ögoncancer som kallas retinoblastom. Man håller också på att undersöka misstänkta gener för att se om det möjligen finns något samband mellan dem och skelettcancer respektive kronisk myeloid leukemi.
Bevisen hopar sig för att gener både kan befrämja cancer och motverka den. Läkare vid UCLA (University of California i Los Angeles) har funnit att en normal cell kan ha en eller två onkogener (tumörbildande), medan en cancercell kan ha tio gånger så många. Fler onkogener tycks innebära farligare tumörer, och därför räknar nu dessa forskare onkogener hos sina patienter för att kunna avgöra vilken behandling som är bäst för dem.
Allt det här är lockande, men cancer är inte den enda sjukdomen med en genetisk komponent. I en rapport i Science angavs inte mindre än 21 neurologiska störningar och de gener eller kromosomer som tycks vara inbegripna i dessa sjukdomar. Listan omfattar sådana dödliga sjukdomar som Alzheimers sjukdom, Huntingtons sjukdom och Duchennes muskeldystrofi (muskelförtvining), men listan slutar inte med de neurologiska problemen. Man har också funnit genetiska markörer för cystisk fibros, polycystisk njursjukdom och många andra sjukdomar.
Allt det här frammanar den spännande utsikten av gentester som kan ge oss besked om huruvida vi eller våra barn löper stor risk att få någon av över 3.000 kända ärftliga sjukdomar. Men det är inte riktigt så enkelt. Det är inte alla sådana sjukdomar som orsakas av en enda gen. När flera gener eller andra faktorer kommer in i bilden, vilket tycks vara fallet vid Alzheimers sjukdom, skulle ett sådant test bli svårt. I andra fall har man funnit de speciella gener som orsakar sjukdomen, och man har även klonat dem, men mycket ofta känner man endast till deras allmänna läge. Det man har inringat är inte själva genen, utan ett intilliggande segment av DNA som kallas en genetisk markör.
”Den nuvarande kartan över den mänskliga genuppsättningen är mycket skissartad”, uppger Jan Hudis, publicitetsombud för vetenskaplig information vid March of Dimes Birth Defects Foundation. Han tillägger att den ”kan jämföras med ett satellitfoto taget när ett molntäcke på låg höjd har svept in allt utom de högsta bergskedjorna”.
Dilemmat med gentester
Förespeglingarna beträffande omfattande gentester är stora. ”I en del fall”, påpekar The New York Times, ”har upptäckterna gjort det möjligt att identifiera sådana friska bärare av ett sjukdomsanlag, som skulle kunna överföra sjukdomen till sina barn, eller att under havandeskapet ställa diagnos på tillståndet.” Det är verkligen värdefull information, men, som Times sedan påpekar: ”Det här är vetenskapliga triumfer, men dessa innebär inte snabba segrar över sjukdomarna.” Det är en sak att identifiera en genetiskt betingad sjukdom. Att bota den är någonting helt annat.
Hoppet kvarstår att man med tiden skall finna de speciella gener som orsakar andra ärftliga sjukdomar. Förståelsen av vad genernas uppgift är och vilka fel som har uppstått kan mycket väl leda till behandlingsmetoder som man ännu inte kan föreställa sig.
Fram till dess ställs föräldrar som genomgår gentester inför svåra beslut och däribland kanske inför påtryckningar att abortera sina ofödda barn. För en del av dem kan det inte bli tal om abort, men för andra blir valet komplicerat, när testerna gäller en markör och inte den aktuella genen. Förekomsten av en markör betyder inte alltid att genen finns där.
”Varje år lokaliserar vi fler och fler genmarkörer för sjukdomar betingade av en enda gen”, påpekar Jeremy Rifkin, en högröstad kritiker av biotekniken. ”Var drar man gränsen? Det finns många tusen recessiva anlag. Leukemi kan medföra döden för ditt barn vid tre års ålder, medan hjärtsjukdomar kan orsaka döden vid trettio och Alzheimers sjukdom vid femtio. På vilket stadium säger man stopp? Samhället kan till och med lagstifta om eller tvinga föräldrar att inte vidarebefordra vissa anlag på grund av de sjukvårdskostnader som troligen blir följden.” Det skulle sannerligen vara en sorglig paradox om en teknik som är avsedd att rädda liv och lindra lidande i onödan ledde till döden för ofödda barn till följd av att någon ansåg att deras genetiska anlag var ”icke önskvärda”.
Frågan överlåts åt juristerna
Anmärkningsvärt nog har den nya bioteknikens själva framgång skapat en helt ny uppsättning problem — tvister om de pengar som kan förtjänas. ”Håller rättsprocesser på att bli den främsta produkten av den biotekniska revolutionen?” frågade Science News och påpekade att stora läkemedelsföretag redan stämmer varandra och de mindre, genmanipulerande företagen, när det gäller rättigheterna till IL-2, ett gentekniskt framställt mänskligt tillväxthormon, och till andra lättsålda läkemedel.
Tvister om patenträtten när det gäller läkemedel är invecklade nog, men vad händer när människor börjar försöka få patent på genetiskt förändrade djur, vilket USA:s patentverk gav tillstånd till genom ett beslut förra året? Forskare i San Diego har lyckats foga in gener från eldflugan i tobaksplantans arvsmassa och skapat plantor som lyser i mörkret! Andra tobaksplantor har fått en gen från en bakterie för att bilda ett protein som är giftigt för växtätande larver. Vetenskapsmän i Maryland har fått fram en genmanipulerad gris — en gris med en gen för tillväxthormon från en ko.
Oro över trenderna
Denna benägenhet att förena gener från obesläktade arter har oroat ett antal människor. En del jordbrukargrupper ”betraktar hybrid-DNA-tekniken som ännu en teknik i den långa raden av tekniska tillämpningar som främjar stora bolagsdrivna jordbruk framför småjordbruk”. Grupper som kämpar för djurens rättigheter ”betraktar den som den värsta förolämpningen mot djurens integritet”, uppger The New York Times.
”Vi vet inte vad livet är”, skriver dr Erwin Chargaff, professor emeritus i biokemi vid medicinska fakulteten vid Columbia University, ”och ändå manipulerar vi det som om det var en oorganisk saltlösning.” Doktor Chargaff fortsätter: ”Det jag nu ser komma är ett gigantiskt slakthus, ett molekylärt Auschwitz, i vilket värdefulla enzymer, hormoner och så vidare kommer att utvinnas i stället för guldtänder.”
Andra är oroade över vad de betraktar som okända faror med att genetiskt förändrade organismer släpps lösa i omgivningen. År 1985 fick ett företag i Kalifornien böta 13.000 dollar, när det utan tillstånd släppte ut omformade bakterier. När domstolar i Kalifornien slutligen godkände en liknande användning på två provåkrar år 1987, ryckte vandaler genast upp plantorna med rötterna. Allmänhetens oro kom åter i blickpunkten år 1987, när en växtpatolog i Montana ympade några almar med genetiskt förändrade bakterier. Vetenskapsmannen i det här fallet fick en reprimand, därför att han inte hade väntat med sitt experiment tills en miljöskyddsmyndighet hunnit pröva fallet.
”Den heliga graal”?
Samtidigt går genforskningen allt snabbare. Förenta staternas energidepartement har redan påbörjat preliminära undersökningar inriktade på att kartlägga den exakta ordningsföljden av alla de tre miljarder kemiska baserna i människans DNA. Det här är ett projekt av hissnande proportioner. Ett lexikon över den information som finns i människans DNA skulle fylla 200 stora telefonkataloger. Med nuvarande takt skulle projektet kunna kosta otaliga miljarder dollar och kräva århundraden att fullborda, men snabba framsteg inom sekvensbestämningstekniken förväntas påskynda takten och förkorta tiden till 15 år, enligt den senaste beräkningen. Energidepartementet begärde 40 miljoner dollar för projektet och hoppas kunna öka medlen till 200 miljoner dollar om året. Men då måste man få kongressens godkännande.
Vad kommer man att kunna uppnå med alla dessa pengar? En del vetenskapsmän beskrev den detaljerade kunskapen om människans DNA som ”den heliga graal” inom mänsklig genteknik. De är övertygade om att denna kunskap kommer att bli ett ovärderligt redskap till hjälp att förstå varje mänsklig funktion. Men andra är inte lika säkra.
”Få forskare ifrågasätter fördelarna med att sekvensbestämma en gen som är av intresse, men det råder allvarlig tvekan om det omedelbara värdet i att känna till den exakta nukleotidsekvensen i människans hela genuppsättning”, påpekar Jan Hudis, som tillägger att det på nuvarande ståndpunkt är ”endast en mycket liten bråkdel av den totala genuppsättningen som förväntas ge information som kommer att ha omedelbart medicinskt värde”.
Det skulle onekligen vara en dyster ironi, om de medel som den medicinska forskningen är i trängande behov av uttömdes på ett vetenskapligt kolossalprojekt av tvivelaktigt värde.
”Vi vill föda fullkomliga barn”
Vart är den genetiska revolutionen på väg? Utan tvivel innebär den möjligheter att åstadkomma mycket gott i form av bättre läkemedel, bättre läkarvård och förbättrad förståelse av hur levande organismer fungerar. Men det finns en annan sida av revolutionen.
”Vi vill föda fullkomliga barn”, säger Jeremy Rifkin. ”Vi vill ha fullkomliga växter och djur. Vi vill ha bättre ekonomi. Det är inget ont i det. Vägen till Brave New World [Du sköna nya värld, roman av den engelske författaren Aldous Huxley] är kantad med goda avsikter.
Steg för steg håller vi på att fatta avgöranden om att manipulera delar av den genetiska koden hos levande varelser. Två viktiga frågor uppstår: Om vi börjar manipulera den genetiska koden, vilka kriterier kommer då vårt samhälle att uppställa för att avgöra vad som är bra och dåliga och vad som är värdefulla och bristfälliga gener? Och jag skulle vilja veta om det finns någon institution som någon här skulle vilja anförtro den högsta befogenheten att avgöra den genetiska planritningen för en levande varelse.”
Det här är frågor som förtjänar att besvaras. Vem är bättre rustad än Skaparen av DNA att avgöra vad som är en bra eller en dålig gen? Han är den som känner till den genetiska kodens mest förborgade funktioner, vilket David framhåller i Psalm 139:13—16 (NW): ”Du höll mig avskärmad i min mors liv. Jag skall prisa dig, ty på ett sätt som inger fruktan är jag underbart danad. Dina verk är underbara, såsom min själ mycket väl vet. Mina ben var inte dolda för dig, då jag danades i det fördolda, då jag vävdes i jordens lägsta delar. Dina ögon såg till och med embryot av mig, och i din bok var alla dess delar uppskrivna beträffande de dagar då de formades och det ännu inte fanns en enda av dem.” Skulle du inte föredra att anförtro honom den högsta befogenheten att avgöra den genetiska planritningen för alla levande varelser?
[Infälld text på sidan 13]
Vem skall avgöra vilka gener som är bra och vilka som är dåliga?