Från våra läsare

Att köra bil Jag uppskattade artikeln ”Ungdomar frågar — Hur kan jag övertyga mina föräldrar om att jag är mogen att köra bil?” (22 mars 1989) Jag är 14 år och har talat med min mamma om att köra, men hon har varit väldigt skeptisk till det hela. Jag började tro att jag inte skulle få köra förrän jag fyllt 30. Nu vet jag att jag kan börja göra saker som kan bygga upp min mammas förtroende för mig, så att hon vet att jag kan ta det ansvaret när den dagen kommer. Tack så mycket!

J. D., Förenta staterna

Sällskapsdjur I flera år förestod jag en affär som sålde sällskapsdjur, och jag tror att jag kan yttra mig som ”expert” på området. Er artikel om sällskapsdjur (8 juni 1989) innehöll många bra synpunkter. Men när det gällde hygien backade ni helt för det ansvar som åligger ägaren till ett djur. En ansvarsfull ägare till ett sällskapsdjur ser till att hans djur är rent, friskt och fritt från parasiter, så att djuret kan välkomnas in i hemmet. Regelbundna besök hos en veterinär bör vara rutin och skall planeras in i familjebudgeten. Artikeln borde ha tagit upp vikten av att dagligen rengöra gården, kattlådan eller buren från avföring. Man kan inte klandra ett djur för att vara smutsigt, bärare av parasiter eller hälsovådligt, om dess ägare tillåter djuret att leva under sådana förhållanden.

L. T., Förenta staterna

Dessa synpunkter är bra. Artikeln var emellertid inte avsedd att gå djupare in på hur man tar hand om sällskapsdjur. I stället ville den hjälpa läsare att avgöra om de är beredda att ta på sig det tunga ansvar som det innebär att äga ett sällskapsdjur. — RED.

Känslomässig misshandel Er artikel (8 juni 1989) hjälpte mig att inse att föräldrar utsätts för starka påfrestningar. I dag sade mina föräldrar något till mig som sårade mig, och jag kände mig väldigt nere. Jag blev mycket arg på dem. Men något som verkligen hjälpte mig var att jag hade läst igenom artikeln precis dagen innan. När jag tänkte på deras goda sidor i stället för att bara älta deras dåliga sidor, så kände jag mig mycket, mycket lyckligare i hjärta och sinne. Tack så mycket.

E. T., Japan

Jag är 15 år gammal, och jag har varit så nedslagen och deprimerad på senare tid på grund av den känslomässiga misshandel jag fått utstå från min far. Den här artikeln var andlig mat i rätt tid. Den har verkligen varit en källa till uppmuntran för mig och min mor.

H. T., Förenta staterna

Våld Numret för 22 april 1989 innehöll råd som upprörde mig. När det talades om hur man skyddar sig mot rånare gjordes följande uttalande: ”Se personen i ögonen, och försök att hålla kvar hans blick.” Jag bodde många år i områden med hög kriminalitet och fick alltid lära mig att inte se angripande personer i ögonen, eftersom de då kunde tro att man försökte komma ihåg dem för att kunna identifiera dem vid ett eventuellt åtal.

R. L., Förenta staterna

Vi håller med om att det under särskilda omständigheter kan framkalla våld, om man stirrar på en person som kanske är fientligt sinnad. Ändå tror en del auktoriteter på området att bevarad ögonkontakt under ett rån är att föredra framför att man ser sig förvirrat omkring eller stirrar ner i marken — ett beteende som skulle kunna tyda på rädsla eller panik. — RED.

Värre än aids Jag uppfostrades som ett Jehovas vittne. Men jag ville bli omtyckt och hamnade i felaktigt sällskap. Jag fick hjälp tillbaka på den rätta vägen innan det var för sent. Artikeln om offret för aids (22 april 1989) kommer att hjälpa mig att förbli på den vägen. Han var modig nog att ändra sig, då många i hans situation skulle ha gett upp. Hans erfarenhet visar att världen inte har något att erbjuda oss och att vi utan Jehovas kärlek och gillande är döda.

D. C., Nya Zeeland