Religionens framtid mot bakgrund av dess förflutna

Del 21: 1900 och framåt — Mantelflikar fulla av blod

”Ej säker är den grund som läggs i blod.” William Shakespeare, engelsk poet och dramatiker (1564—1616)

MINNS du tragedin i Jonestown i Guyana, som inträffade för precis 11 år sedan? Över 900 medlemmar av en religiös grupp som kallades People’s Temple (Folkets tempel) begick massjälvmord, de flesta av dem frivilligt, genom att dricka en fruktdrink spetsad med cyanid.

En chockad värld frågade sig: Vad är det för slags religion som offrar sina medlemmars liv? Men oskyldigt blod har utgjutits i religionens namn i närmare 6.000 år. Nu på 1900- talet har emellertid blodsutgjutelsen varit större och mer omfattande än under någon annan tid i historien. Vi skall här begrunda en liten del av det rikhaltiga bevismaterialet.

Mänskliga offer åt en falsk gud

Sedan år 1914 har en ocean av blod utgjutits i två världskrig och över ett hundra mindre konflikter. För omkring ett sekel sedan sade den franske författaren Guy de Maupassant att ”det ägg ur vilket krigen kläcks” är patriotism, som han betecknade som ”ett slags religion”. I The Encyclopedia of Religion heter det faktiskt att patriotismens kusin, nationalismen, ”i den moderna världen har kommit att bli en dominant form av religion, som snabbt fyllt det tomrum som uppstått när de traditionella religiösa värderingarna vittrat sönder”. (Kursiverat av oss) Genom att underlåta att befrämja sann tillbedjan har den falska religionen skapat ett andligt vakuum som nationalismen varit i stånd att utfylla.

Ingenstans kom detta tydligare till synes än i Nazisttyskland, där 94,4 procent av invånarna vid början av andra världskriget var till bekännelsen kristna. Av alla länder borde väl Tyskland — det land som var protestantismens vagga och som år 1914 prisades av påven Pius X som hemvist för ”de bästa katolikerna i världen” — ha representerat det bästa som kristenheten hade att erbjuda.

Betecknande nog fick Adolf Hitler, som själv var katolik, större gensvar bland protestanter än bland katoliker. I områden med övervägande protestantisk befolkning fick han 20 procent av rösterna i 1930 års val, i katolska områden endast 14 procent. Och det första distrikt som gav nazistpartiet absolut majoritet i de statliga valen år 1932 var Oldenburg, där 75 procent av invånarna var protestanter.

Det var tydligt att det ”tomrum som uppstått när de traditionella religiösa värderingarna vittrat sönder” var större inom protestantismen än inom katolicismen. Och detta är inte svårt att förstå. Den liberala teologin och den högre bibelkritiken var i första hand ett verk av tysktalande protestantiska teologer.

Det är likaså intressant att lägga märke till vilka faktorer som ledde fram till att Hitler så småningom konsoliderade sin ställning bland den katolska befolkningen. Den tyske historikern Klaus Scholder förklarar att ”den tyska katolicismen av tradition haft särskilt intima förbindelser med Rom”. Vatikanen, som i nazismen såg ett bålverk mot kommunismen, hade ingenting emot att använda sitt inflytande för att stärka Hitlers positioner. ”Viktiga beslut kom i allt högre grad att överlåtas åt kurian”, säger Scholder, ”och faktum är att katolicismens ställning och framtid i Tredje riket nästan uteslutande avgjordes i Rom.”

Kristenhetens roll i de båda världskrigen ledde till en allvarlig prestigeförlust. Som Concise Dictionary of the Christian World Mission uttrycker det: ”Icke-kristna hade nu framför sina ögon ... det uppenbara faktum att nationer med tusentals år av kristen undervisning bakom sig inte hade lyckats lägga band på sina känslor, utan hade satt hela världen i brand för att tillfredsställa sina allt annat än beundransvärda ambitioner.”

Religiöst motiverade krig är naturligtvis ingenting nytt. Men i motsats till forna tiders konflikter, då nationer av olika religioner kämpade mot varandra, har det under vårt århundrade allt oftare hänt att nationer av samma religion varit engagerade i bittra strider. Nationalismens gud har helt uppenbart kunnat manipulera religionens gudar. Ett exempel är andra världskriget, då katoliker och protestanter i Storbritannien och Förenta staterna dödade katoliker och protestanter i Italien och Tyskland, samtidigt som buddister i Japan gjorde samma sak mot sina buddistiska bröder i sydöstra Asien.

Men med tanke på sina egna blodbefläckade kläder kan kristenheten inte egenrättfärdigt rikta ett anklagande finger mot andra. På grund av att de förespråkat, stött och ibland valt ofullkomliga mänskliga regeringar måste till bekännelsen kristna och icke-kristna i lika mån ta på sig en del av ansvaret för det blod som utgjutits av dessa regeringar.

Men vad är det för slags religion som sätter världsliga regeringar högre än Gud och frambär sina egna medlemmar som politiska offer på krigsgudens altare?

”De [fortsatte] att utgjuta oskyldigt blod”

Dessa ord, som sades om det avfälliga Israel för många hundra år sedan, är tillämpliga på all falsk religion, och i synnerhet på kristenheten. (Psalm 106:38, NW) Vi behöver bara tänka på de miljontals människoliv som utsläcktes i den nazistiska förintelsen, en tragedi för vilken kristenhetens kyrkor måste anses bära en del av skulden. — Se Vakna! för 8 april 1989.

Tyska präster förhöll sig också tysta i en annan omtvistad fråga, mindre känd, men lika tragisk. År 1927, två år efter det att Hitler hade skisserat sina idéer om raserna i boken Mein Kampf, gav den katolske redaktören och teologen Joseph Mayer med katolska kyrkans tillstånd ut en bok, där det hette: ”Mentalpatienter, moraliskt avvikande och andra mindervärdiga personer har inte mer rätt att fortplanta sig än de har att anlägga bränder.” Den lutherske pastorn Friedrich von Bodelschwingh ansåg att det var förenligt med Jesu lära att låta sterilisera handikappade personer.

Denna från religiöst håll underblåsta inställning banade väg för den ”dödshjälpsförordning”, som Hitler utfärdade år 1939 och som ledde till döden för mer än 100.000 mentalsjuka och till påtvingad sterilisering av cirka 400.000.a

Inte förrän 1985, 40 år efter krigets slut, gjorde befattningshavare inom evangelisk- lutherska kyrkan i Rhenlandet följande erkännande: ”Vår kyrka intog inte en tillräckligt fast hållning mot påtvingad sterilisering, mord på sjuka och handikappade och plågsamma medicinska experiment på människor. Vi ber de offer som fortfarande är i livet och efterlevande släktingar om förlåtelse.”

Det är sant att regeringens dödshjälpskampanj blev betydligt mindre intensiv sedan den katolske biskopen av Münster den 3 augusti 1941 hållit ett skarpt formulerat brandtal, där han betecknade myndigheternas agerande som mord. Men varför krävdes det 19 månader och 60.000 människoliv innan kyrkan officiellt fördömde detta handlingssätt?

Religionens blodskuld

De flesta religioner påstår sig hysa respekt för livet och vara intresserade av att skydda människor mot skada. Men varnar prästerskapet konsekvent sina hjordar för de hälsomässiga risker som är förbundna med rökning, med missbruk av droger, inklusive alkohol, med införandet av blod i kroppen och med sexuell promiskuitet? Och vad som är ännu viktigare: fördömer de dessa köttets gärningar, som bibeln gör, och förklarar för sina hjordar att sådant kan beröva dem Guds godkännande? — Apostlagärningarna 15:28, 29; Galaterna 5:19—21.

Somliga gör naturligtvis det. Och såväl katolska kyrkan som många fundamentalistiska samfund visar respekt för livet så till vida att de fördömer abort och betraktar det som ett utgjutande av oskyldigt blod. Men det katolska Italiens abortlag är en av de mest liberala i Europa.

Buddismen fördömer också aborter. Men i Japan utfördes enligt uppgift 618.000 aborter under ett enda år, trots att 70 procent av befolkningen bekänner sig till buddismen. Detta väcker frågan: På vilken grundval bör man bedöma en religion — efter vad dess officiella organ och somliga av dess präster säger, eller efter vad en stor del av dess godkända medlemmar gör?

Ett annat exempel på hur man underlåtit att varna de onda har med bibelns kronologi och uppfyllelsen av bibelns profetior att göra. Båda visar att Guds himmelska rike i händerna på Jesus Kristus upprättades år 1914.b Trots att kristenheten firar vad man menar vara Kristi födelsedag i december varje år, har prästerna inte hälsat honom som sin regerande kung, lika lite som judaismens ledare tog emot honom som Guds förordnade kung för 1.900 år sedan.

De präster som, oavsett samfundstillhörighet, underlåter att varna människor för följderna av att bryta mot Guds morallagar och av att vägra att underkasta sig Guds rikes styre ådrar sig, enligt Hesekiel 33:8, blodskuld. Denna underlåtenhet är detsamma som att de stillatigande ser på hur miljontals människor i deras hjordar ådrar sig blodskuld.

Genom att på detta sätt fläcka sina mantlar med oskyldigt blod har den falska religionen förnekat den frälsande förmågan hos Jesu Kristi utgjutna blod. (Se Matteus 20:28 och Efesierna 1:7.) Av den orsaken kommer det blod som finns på den falska religionens mantelflikar snart — mycket snart — att vara dess eget! — Uppenbarelseboken 18:8.

”Den falska religionen får lida för sitt förflutna”, som du kommer att finna i nästa nummer.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 21]

”Religionen har, i många delar av dagens värld, kommit att bli revolutionens trogna tjänarinna. ... Den fortsätter att underblåsa dödandet såväl i Nordirland som på den indiska subkontinenten och i Filippinerna.” — The Encyclopedia of Religion

[Bild på sidan 20]

Den falska religionens illdåd i det förflutna, t. ex. de kättarbål som avbildas på detta träsnitt från 1400-talet, överskuggas fullständigt av den blodskuld som den ådragit sig nu under 1900-talet

[Bilder på sidan 21]

Tyska kyrkklockor smältes ner och användes för militära ändamål under första världskriget

[Bildkälla]

Bundesarchiv Koblenz