Alger – nyttoväxter eller ogräs?

Från Vakna!:s korrespondent i Japan

TÅNG och sjögräs — man ser på det med förakt och vämjelse. Det är slemmiga, snärjande växter som förstör vårt nöje vid havsstranden. Men är de så värdelösa?

I Japan har man en helt annan syn på dessa växter. Runt den japanska övärlden flyter både varma och kalla havsströmmar. På grund härav finns det i de omgivande vattnen en riklig mängd alger av alla de slag. Japanerna har genom tiderna lärt sig många olika sätt att dra nytta av dessa havsväxter.

Över tio tusen arter

Ett av skälen till att användningsområdena är så många är den stora artrikedomen — över 10.000 arter har definierats! De frodas i polarvattnen likaväl som i tropiskt varma vatten. Biologer klassificerar dem som marina algväxter, de primitivaste livsformerna i växtriket, fastän orden ”tång” och ”sjögräs” används om de större släktena. Deras rötter är bara fästanordningar. Växterna tar upp mineralämnen och vatten genom alla cellmembran. Blad och stammar är mjuka och böjliga. De vajar fram och tillbaka med vågorna utan att slitas itu, liksom i en behagfull dans. En del av växterna har små ballongliknande ansvällningar på stjälkarna som håller dem flytande på vattenytan.

Inom ramen för denna familjeliknande grupp växter finns emellertid en ändlös variation i utseende. Det finns alger som ser ut som spröda salladsblad eller mjuk mossa eller som vackra röda koraller. Massan av brun havstång som flyter omkring i Sargassohavet i Atlanten är så enorm att den har gett upphov till de myter om skräckinjagande monster och försvunna fartyg som fruktades av forna tiders sjöfarare.

Oavsett om dessa alger är bruna, röda eller gröna innehåller de klorofyll som möjliggör att de kan genomföra fotosyntesen och själva producera näringsämnen. Man beräknar att dessa enkla växter och mikroorganismer i havet tillsammans svarar för tio gånger så stor kvantitet fotosyntes som vad samtliga landväxter svarar för. Det är inte förvånande att stora mängder av olika havsdjur väljer att hålla till bland tång och sjögräs, då det finns övernog med syre och näringsämnen där.

Inte endast till nytta för fiskar

Algerna är inte bara nyttiga för fiskar. I Japan serveras omkring 200.000 ton algväxter per år som rätter på middagsbordet. ”Havets grönsaker har låga kalorivärden men är mycket näringsrika födoämnen som befrämjar hälsa och långt liv”, säger de japanska författarna Seibin och Teruko i sin bok Vegetables From the Sea (Grönsaker ur havet). Författarnas titelval antyder deras uppskattning av dessa växter. Och faktum är att få andra födoämnen kan jämföras med ”havets grönsaker” vad gäller protein, mineralämnen och vitaminer.

Ta till exempel nori, en av favoriterna. Som konsumentvara ser den ut som torra, grönsvarta blad eller plattor, och den uppskattas för sin arom. Omkring 8,5 miljarder sådana plattor (av ett brevpappers storlek) konsumeras varje år, vilket motsvarar 70 plattor per person. Varför tycker man då så mycket om nori? Mellan 35 och 40 procent av torrvikten är proteiner som vi lätt kan tillgodogöra oss. Nori innehåller också en uppsjö av vitaminer. Jämfört med spenat innehåller nori 8 gånger så mycket vitamin A, 9 gånger så mycket vitamin B₁, 15 gånger så mycket vitamin B₂ och 1,5 gånger så mycket vitamin C. Vidare hör det till de få födoämnen som är rika på vitamin B₁₂, och det innehåller sex andra typer av B-vitaminer.

Havsalgerna är rikare på mineralämnen än nästan vilket annat födoämne som helst. Man beräknar att mellan 7 och 38 procent av torrvikten utgörs av ”de mineralämnen som människokroppen behöver, bland annat kalcium, natrium, magnesium, kalium, fosfor, jod, järn och zink”. Wakame, som är en annan av dessa omtyckta alger, innehåller 13 gånger så mycket kalcium som vad som finns i mjölk. En intressant uppgift för patienter med blodbrist är att järninnehållet i ätliga marina alger är mellan två och drygt tio gånger järninnehållet i äggula eller spenat. Jodhalten i algerna kan vara orsaken till att så få japaner drabbas av struma.

Det finns även andra fördelar. Algernas fibrer är mjukare än landväxternas. Därför är de bättre lämpade för att reglera tarmfunktionen. Japanska forskare har funnit laminin i alger. Laminin används som botemedel för högt blodtryck. Undersökningar pågår också för närvarande av vissa beståndsdelar i marina organismer som vid djurförsök har visat sig minska mängden kolesterol och fettämnen i blodet.

Okända och oprövade användningsområden

Du kanske tror att du aldrig skulle kunna äta sjögräs, men nästan varje gång du äter glass eller yoghurt eller häller chokladsås över efterrätten eller avnjuter din favoritost är det möjligt att du också konsumerar just sjögräs. Ja, varje gång du begagnar ansiktskräm eller tandkräm eller sväljer en snabblöslig tablett använder du dig av de oansenliga algerna.

Skälet är att cellväggarna hos de flesta brunalger innehåller ämnet algin, eller alginat. Detta har vissa mycket speciella egenskaper som gör att det kommer till användning i de mest skilda slag av konsumtionsvaror. Det är en god stabilisator i emulsioner och kolloider. Det används därför i mjuka matvaror, kosmetika och apoteksvaror. Alginat används också vid tillverkning av vattenbaserade färger, textilier, papper med mera.

Tång kan jäsas och avger då metangas. Forskare anser att så mycket som 10 procent av Japans energibehov skulle kunna täckas på detta sätt. Inom kemisk industri undersöker man ett ämne i rödalger som är mycket effektivt som insektsgift men helt ofarligt för människor. Japans biotekniska industri utvecklar ett nytt biopapper av alginat som kan användas som artificiell hud och till andra ändamål inom läkekonsten. Djurfoder, gödningsmedel, antibiotika och en rad andra produkter framställs av marina alger.

Nästa gång du träffar på dessa slemmiga algväxter vid badstranden eller trasslar in fötterna i dem, så tänk på att i dem finns lagrade mängder av goda kvaliteter som bara väntar på att bli utforskade och utnyttjade. De är inte så värdelösa att vi har rätt att ringakta dem.

[Ruta på sidan 27]

Pröva något gott algrecept!

Många olika slags algväxter kan köpas i japanska, koreanska och kinesiska grönsaksaffärer, i hälsokostbutiker och på större grönsakstorg. De säljs ofta i förpackningar med torkade plattor (eller pulvriserade). Ibland tillhandahåller man dem marinerade i sojasås. De vanligaste är wakame, nori och kombu.

Det enklaste sättet att pröva wakame är att blanda det i salladen eller soppan. Låt plattorna ligga i blöt i vatten, skölj bort saltet, skär dem i små bitar, och de är färdiga att användas. Marinerade wakame kan exempelvis blandas med ångkokt ris.

Den mycket omtyckta rätten sushi består av ris inrullat i nori, och till detta har man gurka, ägg eller tonfisk, lax, räkor, hummer och så vidare. Den som inte gillar rå fisk kan i stället pröva med att rulla in ost- och gurkpinnar i kryddade noriblad.

Särskilt barnen tycker om frasig friterad kombu. Man torkar av saltet och doppar bitarna ett ögonblick i inte alltför het olja eller friterar små bitar av dem tills de blir frasiga.

[Bilder på sidan 26]

Ovan: Temaki (handrullad) sushi med en sjöborre i mitten

Till vänster: Nori används rikligt till den japanska maträtten sushi