Ungdomar frågar:

Är jag mogen för dopet?

Kära Sällskapet Vakttornet!

Mitt namn är Sharon, och jag är 13 år. Jag undrar om jag är mogen för dop. Jag tror att jag är det, men jag vet inte säkert. Jag är säker på att många andra unga kristna tänker som jag. Skulle ni vilja skriva en artikel som hjälper mig att förstå?

SHARON har rätt. Det är verkligen många gudfruktiga ungdomar som tänker på dopet. De unga bland Jehovas vittnen inser att de själva måste avgöra om de skall tjäna Gud. Deras föräldrar kan inte fatta beslutet åt dem. De inser också att Jesus Kristus befallde sina efterföljare att symbolisera sitt överlämnande åt Gud genom vattendop. — Matteus 28:19, 20.

Det ligger ett stort ansvar i att göra en offentlig bekännelse som överlämnad tjänare åt Gud. Du vill naturligtvis inte rusa in i detta bara för att göra vänner och föräldrar till viljes. Ingen bör tvinga dig att döpas mot din vilja. (Psalm 110:3) Jesus gav dock alla rådet att ”räkna ut kostnaden” för att bli hans lärjunge. (Lukas 14:28) Detta innebär inte att du skall överväga om du över huvud taget vill bli en kristen lärjunge. Att bli det är rätt och riktigt. Du måste emellertid vara helt på det klara med vad det medför att du är ett Jehovas vittne.a Därefter skall du avgöra om du verkligen är beredd att ta på dig det ansvaret. — Jämför Ordspråksboken 20:25.

”Är jag gammal nog?”

När tonåringar blir äldre, tycker de ofta att de har rätt till vissa privilegier och ett visst ansvar. De vill köra familjens bil, de vill ha ett extrajobb utöver skolan, de vill ha egna pengar att röra sig med. Men när det gäller dop ursäktar sig många med att de är för unga och inte mogna för det ansvaret. En yngling som heter Andre säger: ”Många dröjer tills de blir 17 eller 18 år innan de blir döpta, och det är lite väl länge.” Varför? ”Därför att de långt tidigare är gamla nog att själva fatta andra beslut.”

Enbart att du är tonåring kan inte tas till ursäkt för att du skall ”halta på båda sidor” och få dig att dröja att ta ställning som kristen. (1 Kungaboken 18:21) ”Kom nu ihåg din store Skapare i din unga mandoms dagar”, förmanar bibeln. (Predikaren 12:1, NW) Profeten Samuel började tjäna Jehova i mycket unga år. (1 Samuelsboken 3:1—18; 12:2) Psalmisten David kunde också säga: ”Du är mitt hopp, o Suveräne Herre Jehova, min tillförsikt från min ungdom.” — Psalm 71:5, NW.

På liknande sätt har tusentals kristna ungdomar i vår tid — även barn före tonåren — visat ett tillräckligt ansvar för att kunna överlämna sig för att tjäna Gud. Det skall medges att det finns tonåringar som saknar allvar och ansvarskänsla eller är alltför omogna för att fatta ett så allvarligt avgörande som beslutet om dop. (Ordspråksboken 22:15) Men gäller detta om dig? (Dina föräldrar har säkerligen synpunkter på den frågan.) Gud förväntar knappast att en tonåring skall ha samma mognad som en 40-åring. Han vet att du har ”de begär som hör ungdomen till”. (2 Timoteus 2:22) Men om du är gammal nog att vara allvarlig och ansvarskännande, då är du troligen också gammal nog att överväga ditt överlämnande. Det finns dock andra frågor som du bör ställa dig.

”Har jag skaffat mig tillräcklig kunskap?”

I boken The Adolescent (Den unge) konstaterar F. Philip Rice att ”en ytlig, naiv religionsuppfattning ofta inte står sig inför angrepp och prövning”. Men Rice fortsätter: ”Dagens ungdomar har sorgligt dålig kunskap på området. En undersökning av bibelkunskap hos protestantiska och judiska andraårsstudenter vid universiteten visade att de inte visste något alls om Gamla och Nya testamentet.”

Så kan det ju inte vara för en person som blir döpt. Man måste först ”inhämta kunskap” för att bli en lärjunge, en som är undervisad. (Johannes 17:3; Matteus 28:19) Det är alltså rimligt att förvänta att du känner till ”de elementära tingen i Guds heliga utsagor” innan du blir döpt. (Hebréerna 5:12) Det omfattar vad bibeln lär om sådana ämnen som själen, de dödas tillstånd, helgandet av Guds namn, Guds rike och lösenoffret.

Du känner säkert till åtskilligt i bibeln, om du har följt med dina föräldrar till mötena. Men sådan kunskap kan kanske ändå vara ytlig och inte stå sig ”inför angrepp och prövning”. Du måste kunna ge ”skäl för det hopp” som är i dig. — 1 Petrus 3:15.

Terry säger att hon trodde på bibelns sanningar. Men trots det erkänner hon: ”Jag hade aldrig ställt egna frågor och besvarat dem. Det började jag göra för ett tag sedan.” Vad blev resultatet av ett sådant bibelstudieprogram? ”Min tro ökade, och jag märker att jag kan tala övertygande till andra människor. Jag säger till alla ungdomar bland vittnena att inte vara rädda för att fråga sig själva om det här verkligen är sant. Ta reda på det! Forska, studera. ’Förvissa er om allt.’ Då kan man överlämna sig helhjärtat åt Jehova.” — 1 Tessalonikerna 5:21.

”Ordets görare”

Vi måste emellertid vara ”ordets görare och inte bara dess hörare”. (Jakob 1:22) Du kan inte gå till dopet och vara en sådan som ”döljer vad ... [han] är” genom att förtiga allvarliga felsteg. (Psalm 26:4, NW) Exempel på sådana felsteg är sexuell omoraliskhet, dryckenskap, narkotikamissbruk eller någon av de synder som nämns i 1 Korintierna 6:9, 10. Om du har haft något sådant problem, kan du be dina föräldrar tala med några kristna äldste. Du kan vara säker på att du kommer att få kärleksfull hjälp. — Jakob 5:14, 15.

Det kan också hända att du behöver ändra ditt uppförande gentemot dina föräldrar eller ditt sätt att se på råd från kristna äldste, och även ditt val av vänner. (Ordspråksboken 6:20; 13:20; 1 Korintierna 15:33; Hebréerna 13:17) Det är kanske inte lätt för dig att göra sådana förändringar, men Ordspråksboken 11:19 påminner oss: ”Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drar över sig död.”

Kräver Jehova att du skall vara fullkomlig? Inte alls. ”Vem kan säga: ’Jag har luttrat mitt hjärta; jag har blivit ren från min synd’?” frågas det i Ordspråksboken 20:9 (NW). Vi är ofullkomliga, och vi har lätt för att göra misstag. Men genom Kristi lösenoffer kan vi behålla ett godkänt förhållande till Gud. (1 Johannes 2:1, 2) En ung man eller kvinna som kämpar med en dålig vana, exempelvis onani, behöver inte nödvändigtvis känna sig diskvalificerad för dop.b Genom att ihärdigt stå emot det orätta kan man glädja Jehovas hjärta. — Ordspråksboken 27:11.

”Har jag gjort Gud till min vän?”

Den mest angelägna frågan rör dock ditt förhållande till Gud. Kom ihåg att du överlämnar dig åt Gud själv, inte för arbetets eller sakens skull och inte heller åt en organisation. Förefaller det som om Gud är abstrakt, långt borta? Eller har du lärt känna honom och älskar honom som person? (2 Moseboken 34:6, 7) Om du har det, kommer du att tala till honom ofta, och inte mekaniskt, utan av hjärtat. — Psalm 62:9.

Du kommer också att uppleva att du känner dig bokstavligt talat tvingad att tala med andra om Gud. (Jämför 2 Korintierna 5:14.) Ordspråksboken 15:7 uttrycker det med orden: ”De visas läppar strör ut kunskap.” Gör du det? Predikar du regelbundet för andra? Eller låter du rekreation, underhållning eller rentav lättja avhålla dig från att hjälpa andra att lära känna Gud? — Ordspråksboken 19:24.

Ja, om dopet skall ha någon mening måste Gud vara din närmaste vän. (Jämför Jakob 2:23.) Om det inte är så nu, är det inte Guds fel, för han inbjuder generöst alla att söka honom. (Apostlagärningarna 17:27) Om du håller i med personligt studium, med att be och med att församlas med hans folk, kommer du med tiden att känna dig närmare Gud. (Romarna 12:12; 1 Timoteus 4:15; Hebréerna 10:24, 25) Dopet blir den naturliga handlingen när du ”närmar dig Gud”. — Jakob 4:8.

Tänk till exempel på unga Cindy. Hon skriver: ”Jag blev döpt när jag var 14 år. Jag var tveksam. Men jag vill bara säga att det är det underbaraste man kan göra. Tänk — att veta att Jehova har godkänt en och att han på inga villkor skall släppa en eller överge en! (Hebréerna 13:5) Om någon skulle fråga mig om han borde överlämna sig åt Jehova, skulle jag säga ja! Men gör det inte för att någon annan vill det. Gör det för att du själv vill.”

[Fotnoter]

[Bild på sidan 16]

Många ungdomar kvalificerar sig för dop. Gör du det?