Hur moraliska värderingar har ändrats under historiens gång

”ETT system av regler som en människa följer (eller borde följa) i sitt personliga liv och i samhällslivet.” Så definieras ordet ”moral” i det franska uppslagsverket Encyclopædia Universalis.

Denna definition kan faktiskt tillämpas på alla människor. Den passar in på den troende som lever efter principerna i sin religion och även på den som inte håller fast vid något etiskt system eller någon religion men ändå har vissa principer som styr hans liv. Till och med anarkisten, som påstår sig ha ”varken Gud eller herre” över sig, har valt sina egna moraliska värderingar, om det så bara gäller rätten att själv fatta beslut.

Men vad är grundvalen för dessa värderingar? Vad bygger sådana moraliska avgöranden på? Förändras de med tiden?

Växlande värderingar i det förflutna

”Spartansk” är ett ord som används i många språk för att beskriva brist på komfort. Termen syftar på de stränga förhållanden under vilka unga medborgare uppfostrades i den forntida grekiska staden Sparta. Redan i späda år skildes de från sina föräldrar och fick lära sig obetingad lydnad. Syftet med denna uppfostran var att göra dem till elitsoldater.

Andra folk hade helt andra värderingar. De forntida israeliterna hade den lagsamling som Gud gett dem genom Mose. Dessa lagar inbegrep föreskrifter beträffande mat och fysiska, moraliska och andliga restriktioner. Israeliterna skulle tillbe Jehova Gud, och endast honom.

Vad sexualmoralen beträffar fördömde den mosaiska lagen mycket starkt otukt, äktenskapsbrott, homosexualitet och könsumgänge mellan människa och djur. Detta hade till syfte att hålla israeliterna avskilda från de kringliggande nationerna, inte bara i religiöst avseende, utan också i moraliskt. Orsaken till detta var att många av grannfolken utövade förnedrade, fördärvbringande former av könsdyrkan, däribland manlig och kvinnlig tempelprostitution. Somliga frambar till och med sina egna barn som offer åt sina falska gudar.

Under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen gav en rådsförsamling bestående av apostlarna och de äldste i Jerusalem instruktioner åt de kristna att i huvudsak följa samma principer beträffande sexualmoralen som judarna och uppmanade dem att ”avhålla [sig] ... från otukt”. Enligt uppslagsverket Dictionnaire de la Bible (Vigouroux) var denna föreskrift oerhört värdefull, eftersom otukt var vanligt förekommande bland de hedniska folken på den tiden. — Apostlagärningarna 15:29.

Mångfalden av moraliska värderingar har bestått under historiens gång, och perioder av tolerans har avlöst epoker med strängare etiska regler. Homosexualitet, som kraftigt fördömdes under medeltiden, tolererades i varierande grad under renässansen i Europa. När Calvin under reformationen slog sig ner i Genève i Schweiz, inleddes en period av obeveklig moralisk stränghet. Omkring 200 år senare legaliserades emellertid de tidigare förkastade värderingarna genom franska revolutionen. Den verkade till stöd för en ny ”moralisk frihet” och gjorde det lättare att få skilsmässa.

Våra dagars skiftande moralnormer

I våra dagar finns en mångfald av moraliska värderingar, till och med inom samma samhälle. Somliga förespråkar en strängare moral, medan andra förordar moralisk ”frihet”.

Moralnormerna har förändrats mycket snabbt. ”För de flesta fransmän har ordet äktenskapsbrott en väl definierad innebörd. Den är negativ och är motsatsen till god moral”, sägs det i den franska boken Francoscopie. Samma källa förklarar emellertid hur många andra ser på saken: ”Otrohet i äktenskapet betraktas inte längre som eskapism, utan som en rättighet, en rättighet som inte bör förringa den tillgivenhet som äkta makar kan känna för varandra, utan tvärtom bör berika och stärka den.”

Abortfrågan är ett annat område där de etiska värderingarna har förändrats mycket snabbt. Medan abort fortfarande betraktas som ett brott i vissa länder, tolererar man det — eller rentav kräver det som en självklar rättighet — i andra. Det är intressant att lägga märke till att Franska läkarförbundet betraktade abort som ett brott ända fram till år 1974, då det legaliserades. I dag betraktar många fransmän det som moraliskt acceptabelt.

Vad grundar sig då sådana moralnormer på? Bör våra moraliska värderingar endast vara relativa och kunna ändras alltefter omständigheterna?

Människan har upprättat egna moralnormer

Under århundradenas lopp har filosofer lagt fram många teorier för att försöka besvara sådana frågor. Somliga har väckt tanken på en ”universell moralkodex” men har inte kunnat enas om vems moralbegrepp som skulle vara normgivande.

Andra har menat att omsorg om nästan bör vara vägledande för människors uppförande. Men vad den ene betraktar som tillbörlig omsorg om andra kanske inte betraktas på samma sätt av den andre. I hundratals år betraktade till exempel många slavägare det som medmänsklig omsorg att ge sina slavar mat och husrum, men slavarna tyckte att sådan omsorg borde leda till att de blev befriade från sitt slaveri.

Det råder inget tvivel om att den mångfald av ofta motstridiga uppfattningar som filosofer har haft beträffande moraliska värderingar har gjort många människor förvirrade. Deras idéer har inte frambringat någon gemensam norm för moralen, och inte heller har deras filosoferande lett till fred och endräkt för den mänskliga familjen. Deras många och motstridiga uppfattningar har tvärtom fått allt fler människor att dra slutsatsen att en persons egna moralnormer är lika bra som ”experternas”.

Många människor i våra dagar har därför intagit samma ståndpunkt som den franske filosofen Jean-Paul Sartre, som ansåg att en människa bör vara sin egen domare i moralfrågor. Detta tänkesätt har även anammats av många kyrkobesökare. Så till exempel är katolska auktoriteter oroade över att många katoliker inte längre följer kyrkans läror i frågor som rör det sexuella och använder preventivmedel som fördöms av kyrkan.

Den lärdom vi kan dra av historien är att människor har upprättat många olika moralnormer men att dessa moralnormer med tiden har blivit ifrågasatta, förändrade eller bortglömda. De bibliska principer som nämndes tidigare i denna artikel påverkas emellertid inte av filosofiska nycker eller föränderliga samhällen. Vilket värde har dessa bibliska principer i våra dagar? Kan man verkligen leva efter dem?

[Infälld text på sidan 7]

”OTROHET I ÄKTENSKAPET BETRAKTAS INTE LÄNGRE SOM ESKAPISM, UTAN SOM EN RÄTTIGHET”