Djurförsök — våldsamma reaktioner
OM MAN kunde räkna alla de fyrbenta varelser som årligen används vid laboratorieexperiment och som modeller för medicinsk forskning, skulle det sammanlagda antalet i världen säkert vara häpnadsväckande. Man beräknar att minst 17 miljoner djur — hundar, katter, primater, marsvin och kaniner — årligen kommer till användning enbart i Förenta staterna. Råttor och möss svarar för 85 procent av detta antal. Eftersom det inte finns några exakta uppgifter om var dessa djur används eller hur många de är, anser somliga experter att dessa siffror i bästa fall är ungefärliga beräkningar. Somliga källor hävdar att det sammanlagda antalet för Förenta staternas del ligger närmare hundra miljoner. Tycker du att dessa siffror är chockerande?
Även om offrandet av dessa djur inte har varit utan syfte, kanske du ändå ryggar inför blotta tanken. Anser du att detta slaktande är omoraliskt? Miljoner människor tycker att användningen av djur i experimentellt syfte är motbjudande. Somliga hävdar att detta djurplågeri är vad som på engelska brukar kallas för ”speciesism”. En ”speciesist” är enligt en källa en person som ”ensidigt verkar till förmån för sin egen arts intressen och till nackdel för andra arters intressen”. Enligt aktivister som ivrar för djurens rättigheter menar sådana ”speciesister” att ”ändamålet helgar medlen och att man måste göra det onda [mot djuren] för att uppnå det goda [för människorna]”.
De vetenskapliga aspekterna på detta problem kan emellertid sammanfattas i följande frågor: Är du indignerad över att djur får sätta livet till för att läkare skall kunna lära sig nya metoder när det gäller operationer på människor eller förhindra spridningen av dödliga sjukdomar? Är du beredd att avstå från nya livsfrälsande medicinska preparat därför att du vet att de har utprovats på djur? Skulle du vara villig, eller rentav föredra, att låta ditt levande men hjärndöda barn eller en förälder utsättas för kirurgiska experiment i stället för ett djur? Och sist men inte minst: Om djurförsök skulle kunna rädda dig eller någon du älskar från en plågsam sjukdom eller döden, skulle du då vägra att godta behandlingen med motiveringen att det är omoraliskt att offra ett djur för att rädda en människa? Många anser att detta är ett dilemma som inte är så lätt att komma till rätta med.
Kampen för djurens rättigheter
Under 1980-talet kunde man emellertid förmärka en växande opinion mot plågsamma djurförsök. Denna opinion har lett till att det i dag finns ett världsomfattande nät av mycket aktiva organisationer som fortsätter att tillväxa i styrka och antal. De är mycket högröstade i sina krav på ett fullständigt förbud mot all användning av djur vid medicinska och andra vetenskapliga experiment.
Aktivister som kämpar för djurens rättigheter gör sina röster hörda genom gatudemonstrationer, politisk lobbyverksamhet, tidningar och tidskrifter, radio och TV samt, vilket är mest anmärkningsvärt, militanta och våldspräglade metoder. Så här sade en framträdande kanadensisk aktivist beträffande denna ”befrielserörelse”: ”Den sprider sig nu mycket snabbt över Europa, Australien och Nya Zeeland. I Förenta staterna får den en allt starkare ställning. Det sker en fenomenal tillväxt i Canada. Det finns ett sammanlänkat nätverk som breder ut sig över hela världen, och globalt sett har människor en tendens att understödja de mer aggressiva djurskyddsrörelserna.”
Somliga av dessa ”aggressiva” grupper är beredda att tillgripa våld för att främja sin sak. Under de senaste åren har minst 25 forskningslaboratorier i Förenta staterna vandaliserats av sådana grupper. Flera universitetslaboratorier har utsatts för bombattentat. Dessa raider har förorsakat skador för mångmiljonbelopp. Viktiga handlingar och värdefulla data har gått förlorade. Försöksdjur har stulits och släppts fria. Vid ett sådant attentat förstördes värdefulla forskningsresultat rörande blindhet hos barn. Dyrbar utrustning för hundratusentals dollar har slagits i stycken.
I ett öppet brev till universitetsmyndigheter och nyhetsmedia skröt en militant grupp över att ha förstört ett mikroskop värt 10.000 dollar på omkring 12 sekunder med hjälp av en järnstång som inköpts för fem dollar — man tyckte att man hade fått ”valuta för pengarna”. Vid andra vetenskapliga institutioner har läkare och forskare fått dokument och forskningsmaterial nersölade med blod och väggarna fullklottrade med slagord. En rapport talar om ”trakasserier, däribland mordhot mot forskare och deras familjer”. I Förenta staterna har sådana aktivister vid minst ett tiotal tillfällen hotat enskilda forskare till liv och lem. År 1986 sade en kommentator i ett program från BBC i London: ”Det som förenar aktivisterna är övertygelsen om att direkt aktion — dvs. förstöring av egendom och till och med människoliv — är moraliskt försvarbar i kampen för djurens frihet.”
Så här sade den kvinnliga ledaren för en aktionsgrupp: ”Hittills har ingen skadats, men det är allvar bakom hotelsen. ... Förr eller senare kommer någon att slå tillbaka, och människor kan komma att skadas.” I samma intervju, som gjordes år 1986, förutspådde denna ledare att våld skulle komma att tillgripas i Storbritannien och Västtyskland. Raider med brandbomber och andra våldshandlingar har bekräftat hennes förutsägelse. I Förenta staterna har en man vars företag experimenterar med djur utsatts för mordförsök. Det var endast genom polisens snabba ingripande som han undgick ett bombattentat. Alla som kämpar för djurens rättigheter gillar emellertid inte dessa våldspräglade, illegala metoder.
Vad ligger bakom motståndet?
Tidskriften The Journal of the American Medical Association förklarar att ”de flesta som intresserar sig för bruket av djur inom den biomedicinska forskningen kan indelas i två allmänna kategorier: 1) de som är intresserade av djurens välfärd och som inte har något emot den biomedicinska forskningen som sådan men vill försäkra sig om att djuren behandlas så humant som möjligt, att antalet försöksdjur nedbringas till ett absolut minimum och att djur används endast när det är nödvändigt”. Enligt senare undersökningar utgör denna grupp en mindre högröstad majoritet.
Den andra gruppen utgörs enligt samma källa av ”dem som är intresserade av djurens rättigheter. Dessa intar en mer radikal hållning och opponerar sig mot all användning av djur inom den biomedicinska forskningen.” ”Djur har vissa fundamentala, okränkbara rättigheter”, sade en av ledarna för en sådan grupp. ”Om ett djur kan uppfatta smärta eller känna fruktan, då har det rätt att inte bli utsatt för sådant.” ”Det finns ingen förnuftig grundval för påståendet att en mänsklig varelse har speciella rättigheter”, sade en annan talesman. ”En råtta är en gris är en hund är en pojke. De är alla däggdjur.”
Många djupt övertygade aktivister opponerar sig mot att man använder djur till föda och kläder, i sportsammanhang och till och med som sällskapsdjur. Det har hänt att fiskare har knuffats i vattnet av personer som ogillar att man fångar och äter fisk. Människor som bär päls och skinnkläder har överösts med skymford på gatorna. Butiker har vandaliserats och dyrbara pälsar har förstörts av sådana som har en mer radikal syn på bruket och missbruket av djur. ”Jag skulle aldrig äta ägg till frukost eller använda lädervaror”, sade en av dem. ”Bakom praktiskt taget varje skiva bacon och vartenda litet oskyldigt ägg döljer sig en lång historia av outhärdligt lidande”, sades det varnande i ett informationsblad från en amerikansk djurskyddsförening. Foldern innehöll fotografier av svin och höns som var inspärrade i små boxar och burar och framförde anklagelsen att dessa förhållanden, som är vanliga inom svin- och hönsuppfödning, gör att en ”tallrik bacon och ägg inte är något annat än ’en grymhetens frukost’”. Det är uppenbart att starka och uppriktiga känslor är inbegripna i denna kamp för djurens rättigheter.
Skräckhistorier
Många människor anser att motståndet mot djurförsök är fullständigt berättigat. I ett av de mest ökända fallen var ett laboratorium för forskning angående skallskador vid ett ansett amerikanskt universitet inblandat. Stulna videoband som tagits under en aktion för att befria försöksdjuren avslöjade ”apor som utsattes för slag mot huvudet av en maskin, medan forskarna skrattade åt de hjärnskadade djurens spasmodiska beteende”, rapporterade tidskriften Kiwanis för september 1988. Detta ledde till att de statliga anslagen till detta laboratorium drogs in.
Ett annat exempel är det beryktade Draize-testet, som säkert är alltför välbekant för tillverkare av kosmetika, schampo, tvättmedel och lut. Detta test har till syfte att mäta graden av irritation som förorsakas av ämnen som kan komma in i en persons ögon. Det tillgår i normala fall så att från sex till nio albinokaniner placeras i en ställning så att bara huvudet och nacken sticker ut. Detta hindrar dem från att klia sig i ögonen sedan det kemiska ämnet droppats in i dem. Det uppges att kaninerna skriker av smärta. Även många forskare är bittra motståndare till denna typ av tester och försöker sätta stopp för dem. Djurskyddsföreningar världen utöver har dokumenterat många skräckhistorier som utspelat sig vid djurförsök i olika forskningslaboratorier.
Aktivister som kämpar för djurens rättigheter har inte någon särskilt hög uppfattning om den tidigare citerade dr Robert White. Den amerikanska organisationen Anti-Vivisection Society (Sällskapet mot vivisektion, dvs. djurförsök) skrev att White ”är den beryktade vivisektören från Cleveland som har transplanterat aphuvuden och hållit aphjärnor vid liv i vätska utanför kroppen”.
Precis som vid många andra kontroverser finns det två ytterlighetspartier och dessutom en gyllene medelväg, där man försöker ta fasta på fördelarna och eliminera nackdelarna. Finns det några praktiska alternativ till experiment med djur? Är ett fullständigt avskaffande av alla djurförsök den enda praktiska och balanserade lösningen? Nästa artikel kommer att ta upp dessa frågor.
[Ruta på sidan 9]
Skilda uppfattningar
”JAG ANSER att djuren har rättigheter som, även om de skiljer sig från våra egna, är precis lika okränkbara. Jag anser att djuren har rätt att slippa bli utsatta för smärta, fruktan eller fysiska umbäranden av oss människor. ... De har rätt att slippa bli brutalt utnyttjade på något som helst sätt, till föda, i underhållningssyfte eller för något annat ändamål.” — Biologen Roger Caras, ABC-TV News, USA (Newsweek, 26 december 1988.)
”Sett ur ett vidare perspektiv kan jag inte ignorera den oerhörda nytta som forskningen [med djur] har åstad- kommit. Vacciner, behandlings- metoder, kirurgiska metoder och olika procedurer som utvecklats i laboratorier har gjort att medellivslängden ökat drastiskt under det senaste århundradet. ... I ljuset av detta skulle det kunna betraktas som inhumant att inte använda djur i forskningen: Vi hade en möjlighet att lära oss hur vi skulle kunna avhjälpa sjukdomar men begagnade oss inte av den.” — Marcia Kelly, Health Sciences, hösten 1989, University of Minnesota.
”Jag säger ’Nej’ till djurförsök. Inte bara av etiska skäl, utan främst av vetenskapliga. Det har bevisats att resultat från djurförsök på intet sätt är tillämpliga på mänskliga varelser. Det finns en naturlag förbunden med metabolismen ... som säger att en biokemisk reaktion som utvecklats för en viss art endast gäller för den speciella arten och ingen annan. ... Djurexperiment är vilseledande, värdelösa, dyrbara och dessutom grymma.” — Gianni Tamino, forskare vid Paduauniversitetet, Italiens mest ansedda medicinska fakultet.
[Bild på sidan 7]
Det så kallade Draize-testet, där olika kemikalier droppas in i ögonen på kaniner
[Bildkälla]
PETA
[Bildkälla på sidan 8]
UPI/Bettmann Newsphotos