Ungdomar frågar:

Kommer jag att bli normal när jag bara har en förälder?

FÖRE sin 18-årsdag kommer mer än hälften av alla barn i Förenta staterna att tillbringa någon del av sitt unga liv i en enföräldersfamilj. Redan nu lever vart femte barn i Förenta staterna — cirka 12 miljoner ungdomar — i sådana familjer. Enföräldersfamiljen har därför beskrivits som ”den snabbast växande familjetypen” i Förenta staterna. Eftersom statistiken visar att andra nationer inte ligger långt efter, kan detta faktiskt betraktas som ett globalt problem.

Att enföräldersfamiljen är så allmänt förekommande har i hög grad bidragit till att ta bort den skam som tidigare var förbunden med denna företeelse. Men fortfarande måste många ungdomar, som en av dem uttryckte det, ”lägga lock på sina känslor” för att kunna klara av att leva i en enföräldersfamilj. Somliga oroar sig till och med för att de i viss utsträckning kommer att bli handikappade eller onormala därför att de har bara en förälder. Är denna oro befogad?

Varför problemet med enföräldersfamiljer existerar

De flesta håller säkert med om att det idealiska för ett barn är att få växa upp i en familj med två kärleksfulla föräldrar. Det var så vår Skapare menade att det skulle vara. (1 Moseboken 1:27, 28) Detta framkommer också tydligt i Efesierna 6:1, där det sägs: ”Barn, var lydiga mot era föräldrar i gemenskap med Herren, för detta är rätt: ’Hedra din far och din mor.’”

Men av en eller annan orsak kanske du inte får leva i en sådan idealfamilj. På grund av någon oförutsedd händelse kanske en av dina föräldrar har dött. (Predikaren 9:11, NW) Sådana tragedier inträffade även på bibelns tid, och uttrycket ”faderlös pojke” förekommer 40 gånger i den Heliga skrift. (Jämför 5 Moseboken 24:19—21, NW.) Det kan också hända att en av dina föräldrar är borta från familjen under vissa perioder, till exempel på grund av utlandstjänst. Å andra sidan kan andra situationer, till exempel otrohet i äktenskapet, ha gjort att dina föräldrar separerat eller tagit ut skilsmässa. (Matteus 19:3—6, 9) Det skulle också kunna hända att din mor, innan hon blev ett Jehovas vittne, blev med barn utan att vara gift och valde att uppfostra dig ensam.

I vilket fall som helst kan du inte göra något åt dina föräldrars äktenskapliga situation, och du har därför ingen anledning att känna dig skuldtyngd, som om det vore ditt fel. Du behöver inte heller känna dig skamsen om du föddes utom äktenskapet. Om din mor är en åt Jehova Gud överlämnad tjänare, har hon för länge sedan fått förlåtelse för sina tidigare synder. (Jämför Efesierna 2:2, 4.) Och även om hon inte har bett Jehova Gud om förlåtelse, hindrar inte detta dig från att vara ren i Guds ögon. — 1 Korintierna 8:3.

Det är sant att du, om du växer upp i en enföräldersfamilj, kan ställas inför speciella problem och utmaningar. Men som det sägs i boken How to Live With a Single Parent (Hur man lever med bara en förälder): ”Många av de svårigheter som barn [i enföräldersfamiljer] brottas med ... kan bottna i den negativa och självdestruktiva uppfattning som de har om sig själva.” Varifrån kommer då sådana negativa tankar, och hur kan du hålla dem borta?

Splittrade hem — splittrade liv?

”En splittrad familj”, ”en delad familj”, ”bara en halv familj”, ”en söndrad familj” — du kanske har hört sådana negativa omdömen om din familj. Och även om du har blivit avtrubbad genom att höra sådana kommentarer så ofta, kan de fortfarande såra dig ända in i märgen.

Det sätt varpå andra behandlar dig kan också uppväcka negativa känslor om din familj. En del lärare, till exempel, har visat en skriande brist på förståelse för elever från enföräldersfamiljer. Somliga tycks till och med ta för givet att sådana ungdomar undantagslöst har ett onormalt familjeliv och är därför snabba att skylla alla problem i fråga om uppförandet på deras hemförhållanden. Om du ständigt får höra att din familjesituation är onormal, är det inte så konstigt att du börjar oroa dig för ditt eget känslomässiga välbefinnande.

Men löper du automatiskt risk att bli mentalt eller känslomässigt handikappad bara därför att du lever i en enföräldersfamilj? Inte alls! Tidskriften Journal of Marriage and the Family konstaterar att ”förlusten av en förälder kan leda till att utvecklingen hämmas under en viss tid”. Det sägs emellertid att detta skede ofta ”följs av en period under vilken barnet kommer i kapp sina kamrater eller rentav går om dem”. (Kursiverat av oss.) Det sades avslutningsvis i artikeln: ”Att alltid utgå från att enföräldersfamiljen generellt sett innebär negativa, bestående verkningar för alla barn är inte motiverat.” En annan artikel i samma tidskrift rapporterade också att forskningen ”inte ger något belägg för klichén att ’splittrade hem ger upphov åt splittrade unga liv’”.

Även om sådana upplysningar kan vara till en viss uppmuntran, kan negativa känslor ändå dyka upp emellanåt. Hur kan du framgångsrikt ta itu med dem?

Hur man övervinner negativa känslor

Det första du bör göra är att lära dig acceptera din situation. Att du känner sorg och saknad är helt naturligt, om dina föräldrar har separerat eller om en älskad förälder har dött. Trettonåriga Sarah, vars föräldrar skildes när hon var tio år, ger rådet: ”Gå inte omkring och gräm dig över din situation, så att du tänker ’om bara ...’ eller tror att de problem du har beror på att du lever i en enföräldersfamilj och att barn som har två föräldrar har det så bra.”

För det första är inte ens en ”idealisk” familj helt förskonad från problem. Och i stället för att betrakta din familj som onormal kan du försöka se den som en variant, en som inte nödvändigtvis är sämre, utan bara annorlunda. Något som är lika viktigt är att inte låta välmenande människors kommentarer — eller avsaknad av kommentarer — ge upphov åt sårade känslor. Somliga kan till exempel dra sig för att använda sådana ord som ”far”, ”äktenskap”, ”skilsmässa” eller kanske ”död” när du är i närheten, därför att de är rädda för att dessa ord kan såra dig eller göra dig förlägen. Följ inte deras exempel. Fjortonårige Tony, som aldrig lärde känna sin riktige far, säger: ”När jag är tillsammans med andra som ser ut att bita sig i tungan när vissa ord borde användas, tar jag själv initiativet och använder just de orden.” Han tillägger: ”Jag vill att de skall veta att jag inte skäms över min situation.”

Se din situation från den positiva sidan

Det är också viktigt att inte gå och grubbla på hur det skulle ha kunnat vara eller hur det var tidigare. (Predikaren 7:11) Koncentrera dig i stället på de positiva sidorna i livet. För att ta ett exempel: Förmodligen har din mamma varit tvungen att ta ett arbete eller arbeta mera.a Detta har troligtvis lett till att du har fått axla en hel del ansvar i hemmet. ”Att man tar ansvar i hemmet”, säger 17-åriga Melanie, ”bidrar till att man mognar fortare än sina jämnåriga kamrater som har två föräldrar och som kanske inte behöver ta så stort ansvar.” Detta är också experternas uppfattning. Sociologen Robert S. Weiss, verksam vid Harvarduniversitetet i USA, säger att ungdomar från enföräldersfamiljer ”har en tendens att vara mognare, mer självständiga” och ha ”större självdisciplin”. Detta är mycket viktiga egenskaper, och din familjesituation kan hjälpa dig att utveckla dem.

Du kan också få större möjlighet att göra din röst hörd i familjen, eftersom ensamma föräldrar ofta betraktar sina barn som förtrogna vänner. Ibland kanske du rentav kan behöva påminna din förälder om att du fortfarande är ung och att det kanske skulle vara bättre att diskutera viktigare angelägenheter med någon som har större erfarenhet, till exempel en kristen äldste. Men det finns ändå många frågor som det är helt på sin plats att ni resonerar om tillsammans, till exempel personliga problem som du kan ställas inför. Genom att göra detta dras du närmare din förälder, och detta kan skingra negativa känslor. Melanie, som nämndes tidigare i artikeln, säger: ”Sedan mina föräldrar skildes har min mamma och jag verkligen kunnat tala med varandra; vi har blivit mycket nära vänner.”

Därmed inte sagt att du inte kommer att få några som helst problem att brottas med. Men du kan lära dig mycket genom att klara av motgångar. Som det sägs i bibeln: ”Det är gott för en man [eller en kvinna] att han [eller hon] får bära ett ok i sin ungdom.” (Klagovisorna 3:27) Ditt ok, en börda av svårigheter, kan inbegripa att ta itu med de problem som du möter i en enföräldersfamilj. Men kom ihåg att du inte bär detta ok ensam. Den trogne kung David sade: ”Om än min fader och min moder överger mig, skall Herren [Jehova] ta hand om mig.” — Psalm 27:10.

Du bör emellertid tänka på att den hjälp Gud ger dig mycket väl kan komma genom din kvarvarande förälder. Genom att ge gensvar till sådana ansträngningar kan du få en normal uppväxt och leva ett tillfredsställande kristet liv. Wayne, som nu är en kristen äldste, berättar: ”Jag var åtta år när min far dog, och mamma var tvungen att ta ett arbete. När hon kom hem var hon ofta trött och utmattad. Men hon såg alltid till att vi regelbundet studerade bibeln tillsammans som familj och besökte kristna möten. När jag nu ser tillbaka kan jag bara tacka Jehova för att jag hade en så självuppoffrande mor.”b

[Fotnoter]

[Bild på sidan 21]

En enföräldersfamilj behöver inte vara olycklig