Crack — Kan missbruket hejdas?
DET råder inget tvivel om att crackmissbruket nu har antagit skrämmande proportioner i många länder, och problemet ökar för varje dag. Det tas ofta upp i radio och TV. Det skapar stora rubriker i tidningar och tidskrifter. Akutmottagningar och vårdcentraler konfronteras dagligen med det våld som följer i dess släptåg. BB-avdelningar är fyllda till sista plats av spädbarn som skadats av moderns missbruk. Vid vissa sjukhus använder man förrådsutrymmen till ”förvaring” av övergivna barn i stället för som materielrum.
Avgiftnings- och rehabiliteringskliniker behandlar barn som ännu inte kommit upp i tonåren. Sociala inrättningar tigger och ber om resurser för att kunna bekämpa crackepidemin. Somliga säger att de inte kan bli kvitt sitt drogberoende och andra säger att de inte vill. De senare har ingenting annat att se fram emot än sorg, besvikelse, våld och kanske förtidig död. För de förstnämnda finns det emellertid hopp.
”För bara ett år sedan”, sades det i The New York Times för 24 augusti 1989, ”betraktades crack allmänt som en relativt ny drog som man inte visste så mycket om men som hade vissa egenskaper som framkallade ett så gott som obotligt beroende.” Nu har emellertid forskarna kommit underfund med att crackmissbrukare kan botas under rätta betingelser, förklarade tidningen. ”Crackmissbruk är behandlingsbart”, förklarade dr Herbert Kleber, ställföreträdare för William J. Bennett, chefen för den amerikanska narkomanvården. Nyckeln till framgång, sade han, är att missbrukaren får en bestämd plats i familje- och samhällslivet, något han kanske aldrig haft tidigare. ”Det är fråga om habilitering snarare än rehabilitering”, betonade han.
Forskare har funnit att den mest effektiva behandlingen av crackmissbrukare sker i tre steg — avgiftning, omfattande personlig rådgivning och utbildning samt, allra viktigast, hjälp och stöd i rätt miljö. Själva avgiftningen är inte det största hindret. Ofta kan en person ordna detta själv, under vissa omständigheter. Brist på penningmedel kan vara, och är ofta, en bidragande faktor. Inspärrning på en fångvårdsanstalt där det inte finns tillgång till droger kan vara en annan, och en längre tids sjukhusvistelse skulle också tvinga en person att vara avhållsam. Det verkliga problemet är emellertid att hindra missbrukaren från att återfalla till sitt missbruk när drogen åter blir tillgänglig.
Även om vissa missbrukare har lyckats bryta sig loss från crackkokainets skruvstädsliknande grepp med hjälp av speciella behandlingsprogram, betonar specialisterna att de flesta missbrukare inte håller ut mer än på sin höjd några veckor. Doktor Charles P. O’Brien, en psykiater som är verksam vid University of Pennsylvania i Förenta staterna, sade att två tredjedelar av de missbrukare som deltar i hans behandlingsprogram ger upp redan under den första månaden. Andra projekt har varit ännu mindre framgångsrika.
Vådan av en olämplig miljö
”Ibland måste vi flytta dem från deras hemorter”, sade chefen för ett känt behandlingscenter. ”Man måste få bort missbrukarna från den gamla drogmiljön. Den miljön är rena bårhuset.” Detta är enligt forskarna det främsta skälet till att de flesta missbrukare som blivit avgiftade återgår till den drog som de tidigare varit förslavade under. Orsaken ligger i öppen dag. Var det inte just denna miljö som gjorde att de hamnade på behandlingshemmet? Var det inte där de kunde köpa crack i vartenda gathörn och trycket från kamrater, ofta deras egna familjemedlemmar och bästa vänner, fick dem att dra sitt första bloss på en crackpipa? Vem finns det där som skulle kunna uppmuntra dem att hålla fast vid behandlingsprogrammet och bli befriade från denna drogs järngrepp om deras liv?
De mer framgångsrika behandlingsprogrammen betonar att en olämplig miljö har stor inverkan när det gäller att någon fortsätter sitt drogmissbruk. ”Patienten får lära sig olika strategier för att hålla sig borta från drogen, däribland hur man undviker sådana företeelser som kan utlösa ett begär efter den”, rapporterade The New York Times. ”Åsynen av en gata där personen i fråga en gång köpte crack, en bortkastad ampull på trottoaren, en tandläkarmottagning eller ett läkemedel som luktar ungefär som crack” är sådant som kan utlösa ett begär efter drogen, sades det i tidningen. Effektiva behandlingsprogram betonar också vikten av att missbrukarna ”skär av alla band med vänner och släktingar som fortfarande använder drogen”. De får rådet att skaffa sig nya vänner bland människor som inte använder narkotika. Verkligen ett vist råd!
Du kan säga nej!
I boken Self-Destructive Behavior in Children and Adolescents (Självdestruktivt beteende hos barn och tonåringar) gör man följande observation: ”Ungdomar kommer i de flesta fall i kontakt med olika droger genom nära umgängesvänner. ... [Kamratens] avsikt kan vara att dela en spännande eller njutbar upplevelse.” Kamrattryck är emellertid inte något som är begränsat till unga människor, vilket äldre missbrukare kan intyga, och inte heller är följande visa bibliska råd tillämpligt endast på ungdomar, utan på personer i alla åldrar: ”Ha ditt umgänge med de visa, så blir du vis. Den som ger sig i sällskap med dårar, honom går det illa.” — Ordspråksboken 13:20.
Om du är överhopad av problem som förefaller oöverstigliga, försök då inte att fly från verkligheten genom att använda droger. Detta kommer bara att förvärra dina problem. Tala igenom saken med en förälder eller någon annan ansvarsmedveten vuxen som har ditt bästa för ögonen. Och glöm inte bibelns råd: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era tankeförmågor.” — Filipperna 4:6, 7.
[Ruta på sidan 9]
Ice, värre än crack
”Japanerna kallar den shabu, i Korea kallas den hiroppon. Bland amerikanska missbrukare som just upptäckt dess intensiva rus och djävulska bakrus kallas drogen helt enkelt ’ice’”, heter det i tidskriften Newsweek om denna drog som har sitt ursprung i Asien. Det är en typ av metamfetamin eller ”speed”, som kan tillverkas i ett laboratorium av kemikalier som vem som helst kan skaffa sig. Medan ett crackrus endast varar några minuter, kan ruset av ice vara i timtal, ibland ända upp till ett dygn. Det leder ofta till våldshandlingar. Långvarigt bruk förorsakar psykiska förändringar och livshotande lung- och njurskador. Newsweek förklarar att drogens ”verkningar på de nyfödda är alarmerande”. En forskare säger: ”Ni trodde kanske att kokainberoende var farligt, men det är rena barnleken jämfört med beroendet av denna drog.” Det är mycket svårare att sluta med ice än med kokain, och hallucinationerna kan vara lika intensiva som någonsin efter två års behandling.