Kan man lita på nyheterna?

DEN 10 maj 1927 kunde man i en extraupplaga av den franska dagstidningen La Presse läsa att två franska flygare, Nungesser och Coli, hade genomfört den första framgångsrika nonstopflygningen över Atlanten. På första sidan fanns bilder av de två flygarna och en detaljerad beskrivning av deras ankomst till New York. Men hela historien var uppdiktad. I själva verket hade flygplanet störtat och flygarna omkommit.

Falska nyheter är mycket vanligare än de flesta människor kanske tror. År 1983, till exempel, publicerades dagboksanteckningar, som påstods vara Hitlers, i framträdande veckotidningar, särskilt i Frankrike och i Västtyskland. De visade sig vara uppdiktade.

En liknande händelse inträffade år 1980, då ett reportage om en ung narkoman publicerades i Washington Post. För detta reportage belönades författaren med Pulitzerpriset, den största utmärkelse en amerikansk journalist kan få. Historien visade sig emellertid senare vara påhittad, en ren bluff. Efter påtryckningar från en undersökningskommitté lämnade den kvinnliga författaren in sin avskedsansökan och sade: ”Jag framför min ursäkt till min tidning, min yrkeskår, Pulitzerstiftelsen och alla sanningssökare.”

Men fabricerade nyheter och vilseledande reportage är inte det enda som hindrar oss från att få en rättvisande bild av det som händer i världen.

Urval och presentation

Journalister och redaktörer väljer ofta ut nyheter som fascinerar allmänheten men som kanske inte alltid är så betydelsefulla. För att öka en tidnings upplaga och popularitet prioriterar man sådana nyheter som är sensationella och drar till sig blicken. Kändisar inom nöjes- och idrottsvärlden figurerar ofta i nyhetsmedia, oavsett vilka slags förebilder de utgör för de unga. Om någon av dem förälskar sig, gifter sig eller dör, blir detta ofta nyhetsstoff.

TV-nyheter tar i regel upp sådant stoff som gör sig bra i bild. Enligt tidskriften TV Guide förklarade chefen för ett stort TV-bolag att han ”ville ha ’action’ i sändningarna — gastkramande, sensationella händelser som fängslar tittaren i varje reportage”. Ja, ofta är man faktiskt mer intresserad av att locka till sig tittare än av att informera allmänheten.

Ofta presenteras nyhetsmaterialet så att man inte får en fullständig bild av händelseförloppet. I en veckobilaga till den franska dagstidningen Le Monde kunde man till exempel läsa att ”tre TV-apparater exploderat [i Frankrike] på bara femton dagar”. Detta presenterades som något ovanligt, men antalet TV-apparater som exploderat under denna 15-dagarsperiod var i själva verket lägre än vanligt.

Viktiga nyheter kan också ibland vara vinklade på olika sätt. Tidskriften Parade Magazine rapporterar att myndighetspersoner och politiker ofta ”för fram sina bedrägliga påståenden i massmedia och förvränger nyheterna för att påverka ens tänkesätt. De lägger fram ett urval av fakta i stället för hela sanningen.”

Detta oroar många nyhetskommentatorer. Det franska uppslagsverket Encyclopædia Universalis förklarar: ”Sedan slutet av 1980-talet har alla de viktiga nyhetsmedierna, och i synnerhet televisionen, utsatts för kritik från alla håll, av fackmän och lekmän, av mannen på gatan och officiella personer, för vad som sägs och vad som inte sägs, för det sätt varpå det sägs och för insinuationer av skilda slag.”

Ett annat problem har varit att få till stånd ett fritt utbyte av nyheter i internationell skala, och detta ämne har varit föremål för livlig debatt i UNESCO (Förenta nationernas organisation för undervisning, vetenskap och kultur). Utvecklingsländerna har klagat över att de nämns i nyheterna endast när katastrofer eller allvarliga politiska problem inträffar. Efter att ha konstaterat att vissa västerländska telegrambyråer förmedlar många fler nyheter om länderna på norra halvklotet än om länderna på södra tillägger en artikel i den franska dagstidningen Le Monde: ”Detta har gett upphov åt en allvarlig obalans, som påverkar den allmänna opinionen i i-länderna i lika stor utsträckning som i u-länderna.”

Påtryckningsgrupper

De påtryckningar som annonsörer utövar på nyhetsredaktörer påverkar också de nyheter som når allmänheten. På 1940-talet gick en amerikansk tidskrift miste om annonser från pianofabrikanter, när den publicerade en artikel som påvisade fördelarna med att använda gitarrackompanjemang vid sång. Senare publicerade tidningen en ledarartikel som lovprisade pianot! Det är därför inte förvånande att relativt få tidningsartiklar påvisar farorna med rökning, med tanke på att cigarrettannonser i många delar av världen är en av tidningarnas bästa inkomstkällor.

En annan påtryckningsgrupp kan vara läsarna eller tittarna själva. Förre chefen för en populär fransk radiostation, Raymond Castans, förklarade att lyssnarna för det mesta är mycket konservativa och att man därför måste vara försiktig så att man inte irriterar dem. I ett land där en viss religion är förhärskande är det till exempel inte förvånande att obehagliga fakta om denna religion hemlighålls eller tonas ner.

Påtryckningar kan också utövas av extremistiska grupper eller individer som menar att nyhetsmedierna inte ägnar deras åsikter tillräcklig uppmärksamhet. De terrorister som för några år sedan kidnappade förre italienske premiärministern Aldo Moro yrkade till exempel på att deras krav skulle få stort utrymme i televisionen, radion och de italienska tidningarna. Terrorister som kapar flygplan och tar gisslan skapar likaså TV-rubriker och får på så sätt den publicitet som de eftersträvar.

Journalister anklagas ibland för att vara konformistiska, för att vidmakthålla förhärskande system och åsikter. Men kan vi förvänta att en industri som strävar efter att få så många läsare eller lyssnare som möjligt skall propagera för tankar och åsikter som går stick i stäv mot dem som omfattas av det stora flertalet av de människor som de betjänar?

Ett besläktat problem är att de stigande kostnaderna i många länder har fått dagstidningarna att gå samman och bilda ”tidningsimperier” i händerna på små grupper eller rentav en enda person. Om antalet ägare fortsätter att minska, kommer utbudet av åsikter att bli ännu mer begränsat.

Människors värderingar påverkas

Det råder inget tvivel om att nyhetsmedierna också har bidragit till att forma värderingarna i dagens samhälle. De gör detta genom att sanktionera moralnormer och livsstilar som skulle ha varit otänkbara för bara några år sedan.

I början av 1980-talet hade en medelålders man, ett Jehovas vittne, en diskussion om homosexualitet med sin far, som då bodde i närheten av San Francisco i Kalifornien. Tidigare i livet hade fadern förklarat för sin son att han tyckte att homosexualitet var något motbjudande. Men efter att i årtionden ha påverkats av massmedierna betraktade den till åren komne fadern homosexualitet som en acceptabel, alternativ livsstil.

Det franska uppslagsverket Encyclopédie de la sociologie förklarar: ”Radion och televisionen kan mycket väl ... befästa nya idéer, uppmuntra till nya eller oroväckande trender. På grund av den stora efterfrågan på sensationella nyheter lanserar dessa medier dem och överdriver deras betydelse.”

Vad kan vi då göra, om vi inte vill att våra värderingar skall formas av massmedierna? Vi bör följa de visa råd som finns i bibeln, eftersom dess normer och principer är lika aktuella i alla samhällen och tidsepoker. De kan också hjälpa oss att förstå hur viktigt det är att vi låter oss formas av Guds normer och inte av denna världens populära tankar och strömningar. — Jesaja 48:17; Romarna 12:2; Efesierna 4:22—24.

Dessutom förklarar bibeln en viktig aspekt på våra dagars nyheter som massmedierna vanligen förbigår. Låt oss i nästa artikel undersöka denna aspekt.

[Bild på sidan 7]

Extremiströrelser får den publicitet de eftersträvar

[Bildkälla]

Foto: ANSA