Milstolpar i den ekumeniska rörelsens historia
1844: Den samkyrkliga rörelse tar sin början som senare ledde fram till bildandet av Kristliga föreningen av unge män (KFUM) och Kristliga föreningen av unga kvinnor (KFUK).
1846: Evangeliska alliansen bildas, och den första internationella konferensen hålls i London.
1908: Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika bildas. År 1950 fick det namnet Nationalrådet för Kristi kyrkor i Amerikas förenta stater.
1910: Den första världsmissionskonferensen hålls i Edinburgh i Skottland, ”där den moderna ekumeniska rörelsen egentligen började”. — Encyclopædia Britannica.
1919: Påven Benedictus XV tackar nej till en inbjudan från den amerikanska episkopalkyrkan om katolskt deltagande i samtal om meningsskiljaktigheter angående den kristna bekännelsen och gudstjänstordningen.
1921: Internationella Missionsrådet bildas.
1925: Den första internationella konferensen ”Universal Christian Council on Life and Work” (Ekumenisk kristen gemenskap i liv och arbete) hålls i Stockholm för att diskutera kyrkans hållning i ekonomiska, politiska och sociala frågor.
1927: Den första allmänkyrkliga konferensen med temat ”Faith and Order” hålls i Lausanne i Schweiz.
1928: Påven Pius XI utfärdar encyklikan Mortalium animos, som förbjuder katolikerna att stödja den ekumeniska rörelsen.
1937: Vid Life and Work-konferensen i Oxford och Faith and Order-konferensen i Edinburgh enas man om att tillsätta en provisorisk kommitté för att upprätta ett världskyrkoråd. Projektet uppskjuts tills vidare på grund av andra världskrigets utbrott.
1948: Kyrkornas världsråd bildas vid ett konstituerande möte i Amsterdam. Rådet omfattade vid bildandet närmare 150 protestantiska och ett mindre antal ortodoxa kyrkor. Världskyrkorådet har sedan dess regelbundet hållit generalförsamlingar (1954: Evanston, USA; 1961: New Delhi; 1968: Uppsala; 1975: Nairobi; 1983: Vancouver).
1960: Påven Johannes XXIII grundar Sekretariatet för de kristnas enhet. Detta ”var romersk-katolska kyrkans första officiella erkännande av den ekumeniska rörelsens existens”. — Encyclopædia Britannica.
1961: Internationella Missionsrådet går samman med Kyrkornas världsråd. Vatikanen börjar sända officiella katolska observatörer till Världskyrkorådets generalförsamlingar.
1964: Påven Paul VI offentliggör ”Dekretet om ekumeniken”, ett Vatikankonsiliedokument som preciserar gränserna för ett katolskt engagemang i den ekumeniska rörelsen.
1965: Påven och den ortodoxe patriarken upphäver samfällt de bannlysningar som deras respektive föregångare uttalat mot varandra år 1054.
1968: SODEPAX (en gemensam kommitté för frågor som rör samhälle, utveckling och fred) upprättas av Vatikanen och Kyrkornas världsråd.
1969: Påven Paul VI besöker Världskyrkorådets högkvarter i Genève. Han understryker emellertid att han är aposteln Petrus’ efterträdare och att det ännu är för tidigt att uttala sig om ett eventuellt medlemskap för katolska kyrkans del.
1980: SODEPAX upplöses.
1986: Påven Johannes Paulus II organiserar den ekumeniska ”Världsbönedagen för fred” i Assisi i Italien, där ledande representanter för världens större religioner församlas för att be för freden i enlighet med sina olika riter.