Bibelns syn

Varför tillåter Gud att barn dör?

MÅNGA föräldrar som har förlorat ett barn blir lättade när de hör att Gud inte har tagit deras barn i döden, vilket vissa religioner lär.a Faktum kvarstår dock att Gud har makt att förhindra dödsfall. Ändå tillåter han att det fortsätter.

När ett barn dör kan därför föräldrar i sin förtvivlan utbrista: ”Varför lät Gud det hända?” Döden förefaller nästan alltid grymt orättvis, oavsett om den orsakas av en olycka, av sjukdom eller av våld. När ett barn dör förefaller det än mer orättvist. På en begravningsplats finns på ett barns gravsten ingraverad följande förtvivlade protest: ”Så späd, så söt, så snabbt.”

Skaparen känner med oss

Hur kan Gud tillåta sådant lidande? Om du nyligen har förlorat ett barn i döden kan ingen förklaring, hur rimlig den än är, få smärtan i förlusten att helt enkelt försvinna. På bibelns tid beklagade sig även män med stor tro över livets orättvisa tragedier och frågade Gud varför han tillät sådant. (Jämför Habackuk 1:1—3.) Men det finns svar i bibeln som kan ge oss tröst med tiden.

Först måste vi ha klart för oss att Gud inte vill att ens barn skall dö. Gud finner inte behag ens i de ondas tillintetgörelse, än mindre då i att ett barn dör. (Jämför 2 Petrus 3:9.) Det är helt klart att det smärtar honom djupt när ett barn dör. När allt kommer omkring känner vi dödens tragedi endast därför att vi kan älska, kan känna med dess offer. Och vi kan älska bara därför att vi är skapade till Guds avbild. Vi återspeglar Guds fullkomliga förmåga att älska, även om det som bäst bara är en suddig spegelbild. (1 Moseboken 1:26; 1 Johannes 4:8) Bibeln försäkrar oss om att Gud läser vårt hjärtas djupaste känslor, att han har räknat alla hår på våra huvuden och att han till och med vet när en sparv faller från ett träd. Därför kallas han ”den ömma barmhärtighetens Fader”. — 2 Korintierna 1:3; Matteus 10:29—31.

Gud vill alltså helt klart inte att någon av hans förnuftsbegåvade skapelser skall dö. Han har för avsikt att göra slut på döden, att för alltid göra den om intet. (Jesaja 25:8) Men om han nu känner det på det viset, varför tillåter han då döden under tiden, i synnerhet när det gäller barn?

När döden fick sin början

Gud tillåter att barn dör av samma skäl som han tillåter att vuxna dör. Det var Adam, inte Gud, som valde döden. Redan innan Adam och Eva gjorde uppror mot sin Skapare i Eden visste de båda mycket väl att Gud hade fastställt dödsstraff för synd. Om de inte hade valt att vara illojala mot Gud, skulle de än i dag ha kunnat vara vid liv. I dårskap kastade de bort det värdefullaste de hade kunnat ge sin avkomma i arv — rätten till fullkomligt, evigt liv på jorden. När de väl hade syndat var de inte längre fullkomliga. Allt de kunde ge sina barn i arv var synd och död. — 1 Moseboken 3:1—7; Romarna 5:12.

Men du kanske undrar: ”Varför lät Gud Adam och Eva synda, med tanke på att priset var så högt? Eller varför kväste han inte deras uppror innan de kunde ge sina barn — och våra barn — död och elände i arv?”

En universell stridsfråga inbegripen

Gud tillät våra första föräldrar att vara olydiga, eftersom han aldrig avsåg att skapa en värld av robotar, varelser som tjänar Gud bara därför att de är programmerade att göra det. Likt vilken förälder som helst ville Gud att hans mänskliga barn skulle lyda honom drivna av förtroende och kärlek, inte av tvång. Han gav Adam och Eva tillräckliga skäl att förtrösta på och älska honom, men ändå lydde de honom inte, utan förkastade hans styre. — 1 Moseboken 1:28, 29; 2:15—17.

Varför avrättade Gud inte upprorsmakarna där och då? Gud hade redan uttalat sitt uppsåt att jorden en dag skulle vara helt befolkad av Adams och Evas avkomlingar. Han underlåter aldrig att fullgöra det som är hans uppsåt. (Jesaja 55:10, 11) Men viktigare var att en avgörande fråga väcktes i Eden. Har Gud rätt att härska över människor, och är hans vägar de bästa, eller kan människan styra sig själv bättre?

Det enda rätta sättet att besvara den frågan en gång för alla var att tillåta människan att styra sig själv. Historien har på ett ohyggligt sätt besvarat frågan. Det bedrövliga resultatet av mänskligt styre finns överallt omkring oss — en värld i vilken oskyldiga barns död är något vanligt förekommande, något som nästan kommer bort bland allt annat ont. Sex tusen år av mänskligt styre har om inte annat bevisat följande: Tanken att människan kan styra sig själv utan Gud är värre än en sorglig villfarelse, det är en simpel lögn. Så länge människan härskar utan Gud kommer människor att leva och dö i smärta.

Jehova, den kärleksfulle och rättvise Guden, handlar på ett visare sätt. Precis som en förälder låter ett älskat barn genomgå en smärtsam operation för att barnet skall få en framtid i hälsa och lycka har Gud låtit människan uppleva självstyrets smärta för människans eviga framtids skull. Och precis som smärtan i samband med en operation inte varar för evigt, kommer mänskligt styre och dess orättvisor snart att nå sitt slut.

När Guds rike härskar utan motstånd över jorden kommer miljontals barn att bli uppväckta från döden och välkomnas tillbaka från de döda. Likt de föräldrar vars barn Jesus uppväckte till liv igen under det första århundradet v.t. kommer många då att bli ”utom sig av stor hänryckning”. (Markus 5:42; Lukas 8:56; Johannes 5:28, 29) Och när hela mänskligheten till sist är återställd till det fullkomliga tillstånd som Adam och Eva förlorade, då kommer ingen någonsin att dö — inte heller något barn! — Uppenbarelseboken 21:3, 4.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 27]

Miljoner barn kommer att bli uppväckta och välkomnas tillbaka från de döda