Skilsmässor kräver sina offer

OM DU skulle tro allting som så kallade experter har skrivit om skilsmässa under de senaste decennierna, skulle du kanske kunna dra den slutsatsen att ingen bär skulden och ingen tar skada vid dagens skilsmässor.

Många föräldrar har fått en knuff framåt på vägen mot skilsmässa av en rad ofta upprepade klichéer, till exempel: Skilsmässa är bättre för barnen än ett olyckligt äktenskap; om man bara väntar tills barnen är ”tillräckligt gamla”, så tar de ingen skada; barn hämtar sig från chocken på bara några år.

Somliga experter har understött dessa optimistiska tongångar. Författarna Susan Gettleman och Janet Markowitz, till exempel, vill avliva ”myten om det skadade barnet”. De försäkrar att en skilsmässa inte behöver vara traumatisk för barnen om föräldrarna bara handskas med situationen ”på ett moget sätt”. De hävdar till och med att föräldrarnas skilsmässa kan hjälpa barnen att klara av sina egna skilsmässor en gång i framtiden! De förklarar: ”Det som verkligen borde reformeras är äktenskapet som institution och myten om familjelivet som sådant.” — The Courage to Divorce (Modet att skiljas).

Men är dessa drastiska påståenden med sanningen överensstämmande? Hur påverkas egentligen barnen av våra dagars stigande skilsmässofrekvens? Är det sant att ingen tar skada?

En fruktansvärd tribut

År 1971 påbörjade de amerikanska forskarna Judith Wallerstein och Joan Berlin Kelly en banbrytande undersökning om skilsmässors långsiktiga verkningar på familjemedlemmarna. De valde ut 60 familjer där makarna just höll på att skiljas. Tillsammans hade dessa familjer 131 barn i åldern 2—18 år. Till sin stora förvåning fann dessa forskare att skilsmässan så gott som aldrig kom som en lättnad för barnen — inte ens om föräldrarnas äktenskap varit olyckligt. I stället upplevde barnen föräldrarnas skilsmässa som mycket uppslitande.

Var dessa traumatiska verkningar kortvariga? Tyvärr inte. Efter fem år led 37 procent av barnen av mer eller mindre allvarliga depressioner. De flesta av dem hoppades fortfarande att deras föräldrar skulle flytta ihop igen — även om de hade gift om sig! Efter 10 eller till och med 15 år hade nästan hälften av de barn som undersökningen omfattade ”trätt in i vuxenlivet som oroliga, underpresterande, självkritiska och ibland arga unga män och kvinnor”.

Detta resultat gick stick i stäv mot gängse uppfattningar. Som Wallerstein skriver: ”Våra resultat var raka motsatsen till vad vi hade väntat oss. Detta var obehagliga nyheter för många människor, och vi fick uppretade brev från terapeuter, föräldrar och advokater som sade att vi utan tvivel hade fel.”

Men barnen ljög inte; andra undersökningar har bekräftat Wallersteins och Kellys utlåtande. Journal of Social Issues förklarade att de flesta beteendevetare och andra experter ”tror att föräldrarnas separation och skilsmässa har mycket negativ inverkan på både barn och ungdomar”. Dessa uppfattningar ”har i stor utsträckning bekräftats”, tillade tidningen och citerade vissa nyare rön: Skilsmässobarn uppvisar högre frekvens av kriminalitet och asocialt beteende än barn från intakta familjer; antalet intagna på mentalsjukhus tycks vara dubbelt så stort bland skilsmässobarn som bland barn från intakta familjer; skilsmässa är troligtvis den främsta orsaken till depressioner bland barn.

Hur är det då med äldre barn?

De äldre barnen har inte mycket lättare att klara av en skilsmässa än de yngre. När ungdomar bevittnar sina föräldrars skilsmässa, skapar detta ofta hos dem en djup desillusion som påverkar deras syn på äktenskapet och andra institutioner, till exempel skolan. Somliga kommer till den slutsatsen att alla relationer är opålitliga, dömda att en dag upplösas genom svek och trolöshet.

En del ungdomar förlorar därför fotfästet i tillvaron och går till ytterligheter i sitt uppförande efter föräldrarnas skilsmässa. Somliga börjar använda narkotika, somliga inlåter sig på tillfälliga sexuella förbindelser, somliga rymmer hemifrån. Andra tycks till att börja med ta skilsmässan med fattning, bara för att längre fram drabbas av en fördröjd reaktion. Det kanske inte är någon tillfällighet att, som tidskriften The Washingtonian konstaterade, den ökade skilsmässofrekvensen har gått hand i hand med en ökad förekomst av ätandestörningar och till och med självmord bland tonåringar.

Föräldrar som bidar sin tid och väntar tills deras barn är ”tillräckligt gamla” innan de tar ut skilsmässa kan således bereda sig på en lång väntan. Det tycks inte finnas någon magisk åldersgräns då barnen kan klara sig igenom en skilsmässa oskadda.a I en artikel i tidskriften Psychology Today hävdade sociologen Norval D. Glenn till och med att skilsmässobarn kan drabbas av negativa verkningar som ”består med oförminskad styrka livet igenom”. Han drog slutsatsen: ”Man måste på allvar räkna med den oroväckande hypotesen att det ökade antalet skilsmässobarn sakta men säkert kan komma att urholka befolkningens allmänna välbefinnande.”

Men även om alla dessa forskningsresultat, undersökningar och statistiska uppgifter är nog så dystra, betyder de inte att alla skilsmässobarn är dömda att leva ett miserabelt liv. De visar emellertid att skilsmässor utgör ett verkligt hot mot barnens välfärd. Frågan är: Hur kan barnen skyddas mot de problem som en skilsmässa för med sig?

Vilket hopp finns det för skilsmässobarn?

Det bästa skyddet är förebyggande åtgärder. Som dr Diane Medved uttrycker det i sin bok The Case Against Divorce (Målet mot skilsmässa): ”Vi måste sluta upp med att låta själviska angelägenheter vara de enda giltiga skilsmässokriterierna.” Det råder knappast något tvivel om att den självupptagna, jagcentrerade attityd som har genomsyrat det moderna samhället också har underminerat otaliga äktenskap. Hur kan gifta par bekämpa detta inflytande och bygga upp stabila äktenskap?

Bibeln hävdar att dess författare är äktenskapets upphovsman. Något som bekräftar detta påstående är att bibelns råd i äktenskapliga frågor verkligen fungerar. De har hjälpt miljontals män och kvinnor att förbättra sitt familjeliv. Bibeln har räddat otaliga äktenskap från skilsmässans käftar. Den kan hjälpa dig också.b

Men sorgligt nog kan skilsmässor inte alltid undvikas eller förebyggas. De är en realitet i vår moderna värld. Somliga föräldrar har lärt känna Guds normer för äktenskap först när de redan är skilda. Andra kanske troget håller fast vid dessa normer för att sedan bli bedragna av en självisk och omoralisk make eller maka. Bibeln själv erkänner att det finns speciella omständigheter då en skilsmässa är tillåten. (Matteus 19:9) Men som Jesus lärde är det omöjligt att fatta ett vist beslut om man inte först ”räknar ut kostnaden”. — Lukas 14:28.

Om skilsmässan redan är ett faktum, är det nu inte tid att duka under för skuldkänslor och självanklagelser. Vad du nu kan göra är att hjälpa barnen att komma över skilsmässan. Det går! Doktor Florence Bienenfeld, en i vida kretsar respekterad äktenskapsrådgivare och medlare, försäkrar frånskilda föräldrar: ”En skilsmässa behöver inte vara som en grekisk tragedi där alla dör. Alla kan leva vidare och med tiden återfå jämvikten, återhämta sig och klara sig mycket bra.” — Helping Your Child Succeed After Divorce (Hur du hjälper ditt barn att lyckas efter skilsmässan).

Men hur skall man gå till väga? Vad kan föräldrar, släktingar och vänner göra för att hjälpa skilsmässobarn?

[Fotnoter]