Albatrossens vägar i luften

Den kringflygande albatrossen, känd för sitt sätt att följa båtar, har länge fascinerat sjöfarare. Med sina tre meter mellan vingspetsarna kan den behagfullt glida fram, till synes utan ansträngning. Stora tår försedda med simhud ger stöd åt fågeln när den står. När den flyger fungerar de likt ett roder som styr flygningen där de sticker ut bakom de korta stjärtfjädrarna.

Fågeln, som ofta väger minst 9 kilo, går till väga på ett effektfullt sätt när den skall lyfta. ”När en albatross skall lyfta påminner det aerodynamiskt om när ett sjöflygplan lyfter. Den sträcker på halsen, breder ut vingarna och paddlar med sina simhudsförsedda fötter i full fart mot vindens riktning. Snart har bröstet lyfts ur vattnet, och endast fötterna slår i vattenytan. I det ögonblick den lyfts av vinden, återtar den sin aerodynamiska form genom att dra tillbaka halsen och fälla upp sina landningsställ.” — The New Larousse Encyclopedia of Animal Life.

Den är mästare i att behärska den turbulenta atmosfären mellan 40:e och 60:e breddgraden söder om ekvatorn, och den håller till på isolerade öar. Därifrån färdas den långa sträckor för att skaffa mat. Men hur långt flyger den?

Vetenskapsmän fäste små radiosändare på sex albatrosshanar som höll till i sydvästra Indiska oceanen. Man använde satelliter för att kunna följa dem. Forskarna var förbluffade över upptäckten att albatrossen färdades mellan 3.600 och 15.000 kilometer med en hastighet av nära 80 kilometer i timmen. På bara 33 dagar tillryggalade dessa sjöfåglar 16.000 kilometer — ungefär sju gånger så långt som vad man tidigare ansett vara möjligt.

Albatrossens enastående flygegenskaper är sannerligen till ära för dess Skapare. — Psalm 148:10, 13.