Tryck på knappen för ett minne!

Du skyndar dig till fotoaffären för att hämta de fina bilderna du tog under semestern. Men vilken besvikelse! Några av bilderna är mörka, andra är bleka eller oskarpa. ”Vilken dålig kamera!” säger du besviket. Men är det verkligen kamerans fel? Eller kan det vara fotografens?

DITT bröllop, vackra platser du har besökt, vänner som har flyttat, far- och morföräldrar och andra släktingar, ditt barns första steg — alla dessa minnen kan fångas på film med ett tryck på en knapp. Men hur besviken blir man inte när ens bilder blir dåliga — eller helt misslyckade! Nej, en ny kamera är troligen inte lösningen. Nyckeln till framgång är att behärska fotograferingens grundprinciper.

Hur fungerar en kamera?

Enkelt beskrivet är en kamera en ljustät låda med ett ”öga”, ett objektiv, genom vilket ljus kommer in och fokuseras som en bild på filmen. På filmens yta finns ett tunt skikt med ljuskänsliga ämnen som måste exponeras med rätt mängd ljus för att reagera på rätt sätt. För mycket ljus gör att bilderna blir bleka, om du använder diafilm, medan för lite ljus gör att bilderna blir för mörka.

När man tar ett fotografi öppnas kamerans slutare under en bråkdel av en sekund, och en bild kan skapas på filmen. Ett sätt att styra exponeringen av filmen är således att reglera hur lång tid slutaren är öppen. I normalt dagsljus kan ett vanligt kort tas med en slutartid på 1/125 sekund. Många kameror har ett flertal olika slutartider, men i allmänhet bör du använda så kort slutartid som ljuset tillåter. Ju längre slutaren är öppen, desto större risk är det att bilden blir oskarp därför att kameran har rörts. Vid svåra situationer kan man förebygga det genom att sätta fast kameran på ett stativ och trycka av med en trådutlösare eller med kamerans självutlösare.

Ett annat sätt att styra filmens exponering är att justera storleken på objektivets öppning, den så kallade bländaren (vars storlek kallas bländartal eller f-värde. Det kan jämföras med att man har ögonen vidöppna eller halvöppna eller att man kisar. Bländaren styr hur mycket ljus som kommer in. Många objektiv har en ring med flera bländartal som man kan välja mellan. Ju större bländare, desto mer ljus kommer in och desto mer blir filmen exponerad. Något som rör till det hela för nybörjaren är att f-värdena är omvända i förhållande till bländaröppningen. Bländare f/2,8 innebär en stor öppning, bländare f/32 en liten öppning. Många kameror har nu inbyggda ljusmätare som visar exakt hur man skall ställa in kameran. Och på helautomatiska kameror görs inställningarna automatiskt. En del sådana kameror kan till och med ställa in avståndet automatiskt!

Vilken film skall man välja?

Precis som med kameror finns det en uppsjö av olika filmer att välja mellan. Negativ färgfilm används för att göra papperskopior i färg. Sådana är lätta att visa för andra, och det är relativt billigt att kopiera eller förstora bilderna. En annan fördel är att man på grund av den negativa filmens stora exponeringstolerans kan åstadkomma en godtagbar kopia även av ett dåligt exponerat negativ. Omvändningsfilm eller diafilm används för att göra diabilder. För att man skall kunna se på dem krävs dock att man också köper en projektor och en filmduk. Diafilm är kinkigare och ställer större krav på rätt ljusmängd vid exponeringen. Man kan dock få bra papperskopior även av den.

Filmer skiljer sig i fråga om sin känslighet och graderas i tal enligt ISO eller ASA.a Några har så låga tal som ISO 25 och andra så höga som ISO 3200. En bra allroundfilm är ISO 100 för dagsljus, eftersom denna medelkänsliga film fungerar bra för normala fotograferingssituationer i dagsljus. En känsligare film på ISO 400 fungerar bra i situationer där ljuset är svagt, som i skymningen, under mulna dagar och inomhus. Som en generell regel gäller dock att ju lägre känslighet filmen har, desto skarpare blir detaljerna. Känslig (snabb) film har en tendens att ge korniga förstoringar.

Om din kamera har inställning för filmkänslighet, är det mycket viktigt att du ställer in rätt ISO- eller ASA-tal. Men nu kommer vi till huvudpunkten:

Hur man tar ett bra fotografi

De flesta nybörjare ”knäpper” bilder. De siktar och trycker. En van fotograf tar lite tid på sig, tänker efter och skapar en bild. Han komponerar den. Att placera sina modeller eller sitt motiv på bästa sätt kallas komposition. Nej, det är inte säkert att det är bäst att du placerar din modell mitt i bilden. Lägg i vårt exempel (sidan 26) märke till hur det viktiga i ett motiv kan bli mycket intressantare när det förflyttas bort från mitten — ungefär en tredjedel av avståndet till någon av kanterna av fotografiet. Detta kallas på sina håll att tillämpa tredjedelsregeln.

Det är också viktigt att isolera motivet från bakgrunden. En brokig, rörig bakgrund kan dra betraktarens uppmärksamhet bort från motivet. Finns det en ljus vägg eller någon annan neutral bakgrund som människor kan ställa upp sig emot? Om man inte kan hitta en idealisk bakgrund, kan man välja en större bländare (ett lägre bländartal). Det gör att motivet blir skarpt, medan bakgrunden blir suddig. — Se exemplet på sidan 24.

För att försäkra dig om en god exponering kan du också alternativexponera ditt motiv. Det betyder att om du tar din bild med bländare f/8 vid 1/125 sekund, kan du också ta en med bländare f/5,6 och en med bländare f/11 vid samma slutartid. På så sätt garderar du dig för ljusförhållandenas omfång. Men om du vill ha maximalt skärpedjup, kan du alternativexponera genom att i stället öka eller minska slutartiden (1/60, 1/125 och 1/250 sekund) vid samma bländare.

Ljussättningen är också viktig. Om det råkar vara en ljus bakgrund eller kraftigt ljus bakom motivet (snö, ett soligt hav eller en sandstrand), kan det lura din kamera och orsaka underexponering. Lösningen? Gå närmare motivet och ställ in kameran med rätta ljusvärden. Gå sedan tillbaka till din ursprungliga position och ta bilden med dessa värden. Erfarna fotografer använder ofta en elektronblixt i dagsljus för att lätta upp de mörka partier som uppstår mot en ljus bakgrund eller i en djup skugga.

En klar och högt stående sol som lyser rakt ner på en person kan ge skarpa skuggor under ögonen, näsan och hakan. Placera i så fall modellen i skuggan eller använd fyllnadsblixt. Du kan också förändra din vinkel så att solen befinner sig precis bakom eller vid sidan av din modell och på så sätt skapa en ”haloeffekt” när solen belyser personens hår, så länge solen inte skiner rätt in i objektivet.

Elektronblixten har sina begränsningar, eftersom många blixtar har en räckvidd på högst 10 meter. Att försöka ta en bild med blixt av en teaterscen (till exempel vid kristna sammankomster) eller av en stadssilhuett är därför bara slöseri med film och batteri. En direkt blixt skapar lätt skuggor eller framhäver mindre smickrande detaljer i ansiktet. Lösningen? Pröva med att täcka över blixten (men inte objektivet) med en näsduk för att eliminera de områden som blir överexponerade eller låt blixten reflekteras mot taket. Detta kräver dock kompensering vid exponeringen. Du kan placera modellen mot en mörkare bakgrund för att minska skuggorna.

Fenomenet med röda ögon är en annan egendomlighet vid blixtfotografering, i synnerhet med kameror med inbyggd blixt. Om du inte kan ta loss blixten från kameran, låt då modellen först titta mot ett skarpt ljus, så att pupillerna inte är så stora när du tar bilden. Eller undvik att låta modellen titta rakt in i objektivet.

Avslöjande porträtt

Ett bra porträtt går längre än till att bara återge en persons anletsdrag. Det kan ge inblick i personlighet och läggning. För att kunna ta sådana bra bilder måste du först behärska fotograferingstekniken. Då kan du koncentrera dig på motivet, inte på din utrustning.

Försök först få din modell att slappna av. Använd teleobjektiv så att du kan ta en närbild utan att behöva gå för nära med den skrämmande kameran. Passande musik är avslappnande. Att samtala är ett annat sätt att hjälpa din modell att glömma bort kameran och få ett naturligt ansiktsuttryck. Använd frågor för att få honom att tala fritt och framkalla de känslor du vill fånga. När du fotograferar barn kan du göra det till en lek eller berätta en historia. Låt dem vara spontana och lekfulla. Rekvisita kan också hjälpa din modell att koppla av. Låt en musiker posera med sitt instrument eller en arbetare med sina verktyg.

Ett gruppfotografi behöver inte betyda att man ställer upp allihop i en rak linje. Ge dem lite rekvisita — en stol eller två — och arrangera dem runt den, kanske i en trekantig komposition. Det är inte nödvändigt att var och en ler mot kameran. Betrakta nu noggrant scenen framför dig innan du trycker av. Är kläder och hår välordnade? Finns det störande saker i bakgrunden? Är kameravinkeln så smickrande som möjligt? (En kamera placerad något lägre än ansiktet kan förkorta en lång näsa eller dölja ett högt hårfäste.) Ta nu flera kort, och när de är framkallade, välj ut det bästa.

Med lite ansträngning — och övning — kan din kamera ge dig mycket nöje och hjälpa dig att bevara dyrbara minnen, minnen som har fångats med ett kunnigt tryck på knappen.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 26]

Några sätt att undvika besvikelser

1. Läs och följ kamerans bruksanvisning noga.

2. Se till att filmkänsligheten har ställts in rätt.

3. Se till att dina fingrar inte är i vägen för objektivet eller blixten eller att objektivskyddet inte sitter på.

4. Komponera och beskär bilden genom att ändra din position eller genom att använda ett zoomobjektiv.

5. Håll kameran stadigt och tryck av.

[Bilder på sidan 24]

En större bländare (lägre bländartal) gör att blomman frigörs från bakgrunden; en mindre bländare gör att både motivet och bakgrunden blir skarpa

[Bilder på sidan 25]

En blixt fyller i de mörka skuggorna i den övre bilden

[Bild på sidan 26]

Genom att du tillämpar ”tredjedelsregeln” placeras det intressanta i bilden en bit från mitten av fotot