”De var bättre förr” – eller var de inte det?
”Det är något fel på elektroniken”, klagar ägaren till en ny, elegant bil när han kommer tillbaka från bilfirmans serviceavdelning. ”Det var faktiskt mycket bättre kvalitet förr.” Hans fru håller med honom och tillägger: ”Jag kan inte se någon skillnad på vår bil och andras. De är nästan likadana, allesammans.”
JAG samlar på gamla bilar och renoverar dem. Därför får jag ofta höra sådana här klagomål från ägare till nya bilar. Många minns med kärlek en särskild bilmodell som de hade en gång för länge sedan, även om den bil de nu har i allmänhet är pålitligare, säkrare och lättare att köra. Kan det vara så att deras kärlek till ”gamla Bettan” bottnar i trevliga minnen snarare än i bilens verkliga prestanda?
Att samla gamla bilar
För min del tycker jag om gamla bilar — och rustar upp dem och håller dem i gott skick — därför att jag ser dem som konstföremål och uttryck för smakriktningen och teknikutvecklingen vid olika tider och i olika länder.
Om många samlare vill ha samma modell och den bara förekommer i några få exemplar, kan bilens marknadspris skjuta i höjden. Vid en auktion i London den 19 november 1987 såldes ett exemplar av den sällsynta sportkupén Bugatti Royale från 1931 för omkring 56 miljoner kronor!
I de flesta fall brukar emellertid grannar och vänner förvånat stirra på det senaste konstföremålet när det lastas av hos bilsamlaren. De undrar om det inte hade varit bättre att det rostiga och flugsmutsade vraket hade fått stå kvar på sin gamla plats. Men samlaren kan redan med fantasins ögon föreställa sig bilen återställd till sin forna blänkande skönhet. Därför ler han och säger för sig själv: ”Visst var de bättre förr.”
Är det sant?
Ja, det är sant. I vissa avseenden var de bättre förr. Men inte i andra. Låt oss ta i betraktande några modeller. Reklamen för en gammal modell av Rolls-Royce kallade den för ”den bästa bilen i världen” och ”den säkraste snabba bilen i världen”. Den accelererade från 0 till 100 kilometer i timmen på omkring 24 sekunder och hade en toppfart på 130 kilometer i timmen. Inte dåligt för en bil som vägde nästan 2,3 ton! Men hur fick man den att stanna? Tillverkaren skröt med att den hade en specialtillverkad ”servoutrustning” kopplad till växellådan, som gav en ”utomordentlig inbromsningseffekt”. Ett restaurerat exemplar av en sådan Rolls-Royce uppvisar fortfarande ursprungliga prestanda, men den är inte väl anpassad till dagens trafiksituation.
Konstruktören kunde med all rätt vara stolt över den här modellen av Rolls-Royce, men de 60 år som har gått sedan dess har medfört ett nytt bilkunnande och nya erfarenheter. Bilen saknade hydrauliska och låsningsfria bromsar, och den hade inte heller bilbälten, bromsljus, blinkers, strålkastare med asymmetriskt ljus, stötupptagande paneler, nackstöd och många andra nya detaljer för att öka körsäkerheten. Allt detta tar vi som självklara utrustningsdetaljer inom den moderna tekniken.
Den moderna tekniken
Är all den utrustning vi ser i dagens bilar exempel på ny teknik? Nej. Många tekniska detaljer i bilen utvecklades redan för länge sedan. Man kunde köpa en 1936 års Packard med automatisk chassismörjning, justerbara stötdämpare som föraren kunde ställa in efter väglaget samt särskilda kylslingor för att kyla motoroljan i vevhuset.
Sextiotalets bilar, till exempel 1966 års Ford Mustang, visade upp en stor mängd alternativa utrustningsdetaljer. Bilar som tillverkades i stora serier till moderata priser kunde beställas med olika motorstyrka, med olika färger och med ett till synes outsinligt förråd av utrustningsdetaljer för körprestanda och komfort. I många fall kunde en bil tillhandahållas som sedan, cabriolet och sportkupé. Även om det tillverkades hundratusentals exemplar av en viss bil, kunde man beställa sin bil med utrustningen anpassad till sina egna önskemål.
De är nästan likadana, allesammans!
Det finns många orsaker till att bilarna i dag ser nästan likadana ut. Formgivningen påverkas mer än någonsin av tekniska och ekonomiska krav. Karossens form bestäms till stor del av vindtunnelförsök varunder luftmotståndet vid olika hastigheter mäts. Ett mindre luftmotstånd ger lägre bränsleförbrukning och bidrar till bättre vägegenskaper.
Karossens form påverkas således huvudsakligen av fysikaliska lagar beträffande luftmotstånd, tröghet och förhållandet mellan vikt och volym. Därtill kommer krav på säkerhet och komfort. Alltsammans gör att bilarna tenderar att likna varandra. Men naturligtvis kan köparnas önskemål om utformningen förändras, och då måste tillverkarna följa med.
Därför kan vi med blandade känslor säga: ”De var bättre förr.” — Från en av våra läsare.
[Bilder på sidan 16, 17]
Rolls-Royce P1 Faux Cabriolet från 1929
Packard modell 1401 från 1936
[Bildkälla]
Rolls Royce Heritage Trust
Ford Mustang GT sportkupé från 1966
[Bildkälla på sidan 15]
Rolls Royce Heritage Trust