Ungdomar frågar:

Vad är det för fel med att vara lite sarkastisk?

”Du är ganska duktig ... för att vara en idiot!”

”Vilken snygg klänning. Synd att den inte fanns i din storlek!”

”Sist jag såg någon som var målad så där var på cirkus.”

SKARPA ord kan, oavsett avsikten, orsaka djupa sår i en människas självkänsla. Även om sarkasmerna är skämtsamt menade, kan de såra människors känslor, ödelägga vänskapsförhållanden och skapa fiender.

Det kan emellertid hända att du har ett slags ”talang” för sarkasmer. Dina vänner vrider sig av skratt åt dina bitande skämt och avsnoppande anmärkningar. De hejar på dig och uppmuntrar dig att hitta på fler klyftigheter. Det kan också vara så att spydigheter har blivit ditt främsta sätt att försvara dig. Med ord som vapen sårar och lemlästar du var och en som på något sätt hotar ditt välbefinnande — eller din fåfänga. Du kanske till och med ibland kommer på dig själv med att tala i hårda ordalag mot dina föräldrar eller syskon.

Sarkasmer, eller ironi, har sin plats. I en mild form kan det vara underhållande. Och ibland kan sarkasmer uttrycka djupa känslor. Ja, bibeln visar att aposteln Paulus, Job och till och med Gud själv gav uttryck åt rättfärdig harm i sarkastiska ordalag. (Job 12:2; Sakarja 11:13; 2 Korintierna 12:13) Men hård eller grym ironi är ingenting annat än ett våldsamt, aggressivt beteende. Som författaren Susan Miller framhåller i sin bok Childstress! (Barnstress!), är det ett slags ”rånöverfall” bara med ”socialt mer acceptabla vapen” än pistoler och knivar.

Många tycker ändå att sarkastiska kommentarer bara är ett speciellt sätt att vara rolig på. Vad kan det då vara för fel med det?

Bara ett oskyldigt nöje?

”På mitt arbete”, säger Eric, ”är alla spydiga mot varandra. För det mesta är det bara på skämt.” The New York Times rapporterar intressant nog: ”Psykologer säger ofta ... att män reagerar mer positivt än kvinnor på ’aggressiv’ humor.” Tonårspojkar brukar vara särskilt förtjusta i att retas och trakassera varandra verbalt.

Det är sant att milda sarkasmer kan vara roande. Men när det är illasinnat menat, kan smärtan från ett skarpt yttrande finnas kvar långt efter det att skratten har tystnat. (Jämför Ordspråksboken 14:13.) Ofta urartar ett lekfullt meningsutbyte till en upphetsad dispyt. Som en ung man uttryckte det: ”När man har blivit djupt sårad av vad någon sagt, kanske man reagerar med att slå tillbaka med den värsta förolämpning man kan hitta på. Då är det inte längre bara på skämt — det är ett direkt försök att skada den andre. Och sarkasm kan vara ett mycket effektivt vapen.”

Ordet ”sarkasm” kan härledas från ett grekiskt ord som ordagrant betyder ”att slita och riva i köttstycken som hundar gör”. (Jämför Galaterna 5:15.) Precis som en hund använder sina skarpa framtänder till att slita loss köttet från ett ben, kan en sarkastisk person beröva en annan människa hennes värdighet. I Journal of Contemporary Ethnography sägs det: ”Spydighetens kärna ... är öppen fientlighet eller förakt.” Det spelar inte så stor roll om det är en direkt attack, en raffinerad förödmjukelse eller en felsägning. En ovänlig, sarkastisk anmärkning gör en annan människa till föremål för åtlöje — ett offer.

Med vilka följder? Nittonårige Josh uttrycker sig så här: ”Att bli gjord till åtlöje kan få en att känna sig verkligt dum.” Skadan kan emellertid sträcka sig mycket längre än så. I sin bok Toxic Parents (Giftiga föräldrar) pekar dr Susan Forward på följderna av föräldrars verbala angrepp: ”Jag har sett tusentals patienter vars självkänsla skadats på grund av att en förälder ... ’skämtat’ om hur dumma, fula eller oönskade de var.” Föreställ dig då effekten av grymma sarkasmer på vänner, bekanta eller syskon. Doktor Forward drar följande slutsats: ”Nedvärderande skämt kan vara ytterst farliga.” — Jämför Ordspråksboken 26:18, 19.

Därför är det inte att undra på att en bok som handlar om barns utveckling avslutas på följande sätt: ”Sarkasmer ... borde för alltid bannlysas från det mänskliga talet. De är vanligtvis förolämpande, lämnar ofta djupa sår och leder nästan aldrig till någon fruktbar dialog.”

Undvik förhastat tal

Men hur är det om det har blivit en inrotad vana hos dig att vara sarkastisk? Då är det hög tid att du lär dig att tänka efter innan du talar. Den vise kung Salomo sade: ”Har du betraktat en man som är hastig med sina ord? Det finns mer hopp för den enfaldige än för honom.” — Ordspråksboken 29:20, NW.

Förhastat tal kan vara särskilt nedbrytande när det kommer till användning mellan medlemmar av samma familj. Varför det? ”Därför att det är deras åsikter som betyder mest för dig”, förklarar 16-åriga Penny. Boken Raising Good Children (Hur man fostrar bra barn) citerar pedagogen John Holt, som säger följande: ”Alltför ofta låter familjens medlemmar den smärta och den besvikelse som de inte vågar visa andra människor gå ut över varandra.” Medlemmar av samma familj känner varandra så väl att de har en benägenhet att vara ofördragsamma. Man brusar lätt upp och säger spydigheter till varandra.

Det är på goda grunder som bibeln ger denna förmaning: ”I överflödet av ord uteblir inte överträdelse, men den som håller sina läppar i styr handlar omdömesgillt.” (Ordspråksboken 10:19, NW) Det är som 18-åriga Joanne lärt sig: ”Det gäller att tänka på vem man talar med och vad man skall säga innan man börjar prata.” Om du känner dig upprörd, var då inte för snabb med att ge luft åt dina känslor. Stanna i stället upp ett ögonblick och fråga dig själv: ”Är det jag tänker säga vänligt? Är det nödvändigt? Kommer jag längre fram att ångra vad jag har sagt?”

Genom att väga dina ord omsorgsfullt kan du undgå att såra andras känslor, och du slipper skämmas i onödan.

När du är offret

Men vad händer om det är du som måste ta emot spydigheter, kanske från vänner eller skolkamrater? Innan du ger efter för ditt hämndbegär bör du inse att vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1—5) Ungdomar ställs inför stora påfrestningar. Boken The Loneliness of Children (Barns ensamhet) framhåller: ”Barn ... tar med sig till skolan alla fördomar, allt det hat och all den aggressivitet och uppdämda fientlighet som de har lärt sig hemma.” Sådan fientlighet kommer ofta fram i grymhet i tal.

Att du känner till detta kan hjälpa dig att undvika en benägenhet att ge igen när du blir trakasserad. (Jämför Ordspråksboken 19:11.) Det är också till hjälp att komma ihåg aposteln Paulus’ ord: ”Återgälda ingen med ont för ont.” (Romarna 12:17) Att vända andra kinden till mot någon som har förolämpat dig kräver verklig självbehärskning. (Matteus 5:39) Men detta betyder inte att du inte får svara alls när spydigheterna innebär en förolämpning — eller ett hot. I boken Violence (Våld), av författaren Irwin Kutash, heter det: ”Förolämpningar som inte bemöts framgångsrikt kan få långtgående konsekvenser för offren. ... Dessa blir då lätt måltavlor för fortsatta trakasserier.”

Ibland kan därför omständigheterna rättfärdiga att du bemöter en verbal attack, men inte genom att slå tillbaka i hätska ordalag, utan genom att i enrum stilla och fridsamt tala med den som har smädat dig.a (Ordspråksboken 15:1) Joanne försökte detta, och hon sade till en klasskamrat: ”Jag tyckte inte om det som du sade till mig inför hela klassen. Det var väldigt sårande.” Resultatet? Joanne säger: ”Han har respekterat mig sedan dess och har inte sagt något mer.”

David, som är 20 år gammal, pekar emellertid på att skadligt tal också kan komma från ett annat håll: ”Det sägs att föräldrarna är de som älskar en mest; men ändå är det ibland de som kommer med de spydigaste kommentarerna.” Naturligtvis är detta ofta oavsiktligt; i ett försök att tillrättavisa dig sårar de dig djupt. Varför inte försöka tala med dina föräldrar om detta och berätta för dem hur du känner det? Kanske de då kommer att ta mer hänsyn till dina känslor nästa gång.

Slutligen hjälper det om du inte tar dig själv alltför högtidligt. Författaren Donald W. Ball anmärker: ”Sarkasmernas effektivitet ligger i de inbillade konsekvenserna.” Ja, överdriv inte betydelsen av något som sagts genom att tro att du skall få men för livet av ett enda ovänligt yttrande. Behåll ditt sinne för humor!

Bästa sättet att undvika att bli utsatt för sarkasmer är emellertid att själv undvika att använda sådana. Den gyllene regeln säger: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) Om du tillämpar denna regel kan du undvika att bli en som använder — och kanske en som utsätts för — skadligt sarkastiskt tal.

[Fotnot]

[Bild på sidan 18]

Spydigheter kan skada