Det kommersiella systemets uppgång och fall

Del 3: Det giriga kommersiella systemet visar sitt rätta ansikte

VID 1500-talets början dominerades den europeiska handeln i norr av Hansan, en sammanslutning av handelsstäder i norra Tyskland, i väster av England och Nederländerna och i söder av Venedig.

Venedig hade i hundratals år monopol på handeln med kryddor. Man hade gjort avtal med araberna och senare med osmanerna och därmed framgångsrikt stängt handelsvägarna österut för eventuella konkurrenter. Om andra ville konkurrera med detta monopol, måste de finna nya vägar till Fjärran Östern. Sökandet började, och det ledde bland annat till att man upptäckte och lade under sig Amerika.

På 1490-talet fick Portugal och Spanien påvens godkännande att börja erövra den då okända världen. Men det var mer än enbart religiös övertygelse som drev dessa två katolska makter. Professor Shepard Clough säger: ”Så snart som anspråk på de nyupptäckta delarna av världen hade stakats ut, rusade de som gjort anspråken i väg helt vansinniga för att ekonomiskt få ut så mycket som de kunde av sina fynd.” Han tillägger: ”Pionjärerna förväntade med en nästan onaturlig lust att snabbt bli rika. Här ligger en intressant kommentar både om motiven bakom exploateringen och om de rådande ideologierna i västvärlden.” Längtan efter guld och proselyter var det som drev de spanska conquistadorerna till deras plundring av Nya världen.

Under tiden blev Nederländerna en alltmer dominerande handelsmakt, något som de andra handelsjättarna inte kunde hejda. Det var faktiskt bara England som var tillräckligt starkt för att kunna ta upp tävlan med holländarna under 1600-talet. Den ekonomiska konkurrensen intensifierades. Inom 30 år, ja, år 1618, hade engelsmännen fördubblat sin flotta, och vid mitten av 1600-talet var den holländska handelsflottan fyra gånger så stor som Italiens, Portugals och Spaniens ihop.

Europas handelscentrum flyttades alltså från Medelhavets kust till Atlantens. Clough kallar det en ”kommersiell revolution” och ”en av de stora positionsförändringarna i historien” och säger vidare att den skapade ett ”ekonomiskt välstånd som gjorde det möjligt för Västeuropa att ta den politiska och kulturella ledningen i den västerländska kulturen”.

Imperier byggda på mer än bara socker och kryddor

År 1602 slog holländarna ihop ett antal handelsbolag ledda av deras köpmän och bildade Förenade ostindiska kompaniet. Under årtiondena som följde hade det en viss framgång i Japan och på Java rent kommersiellt, men fördrev dessutom portugiserna från det som nu är Västmalaysia, Sri Lanka och Moluckerna (Kryddöarna). Clough säger: ”[Holländarna] ville precis som portugiserna och spanjorerna ha ensamrätt på handeln med Orienten.” Och det var inte underligt! Handeln var så lönande att Nederländerna på 1600-talet hade blivit det rikaste landet i Västeuropa per invånare. Amsterdam blev handels- och finanscentrum i västvärlden. — Se rutan på sidan 23.

Danmark och Frankrike bildade liknande kompanier. Men det första, och det som sedan var det mest inflytelserika, grundades år 1600, nämligen det engelska ostindiska kompaniet. Det trängde undan det franska och det portugisiska i Indien. Längre fram kom engelsmännen att helt behärska också handeln i Kina.

Under tiden gjorde det holländska västindiska kompaniet affärer med socker, tobak och pälsverk på västra halvklotet. Och det engelska var efter att ha inkorporerat Hudsonbaykompaniet i Canada år 1670 ivrigt att försöka finna en nordvästpassage till Stilla havet, eftersom det bedrev handel med länderna kring Hudson Bay.

Journalisten Peter Newman säger att striden mellan Hudsonbaykompaniet och en av dess rivaler, North West Company, ”var en affärskamp om marknader och pälsverk, men den övergick snabbt till en kamp om makt och territorium. . . . Båda sidor gjorde upp sina räkningar i blod.” De verkliga offren var indianerna som båda kompanierna gjorde affärer med. ”Spritdrycker blev betalningsmedlet i pälshandeln”, säger han och tillägger att denna ”handel med sprit fördärvade familjer och förstörde indianernas kultur”.a

På så sätt uppstod två mäktiga och inflytelserika imperier som båda var byggda på mer än bara socker och kryddor. De byggde också på blod! Det giriga kommersiella systemet visade sitt rätta ansikte. I boken The Columbia History of the World heter det: ”Holländarna och engelsmännen seglade på världens hav som agenter för kommersiella intressen. . . . För dessa kompanier var profithungern den främsta drivkraften.” — Kursiverat av oss.

Profit på andras bekostnad

Från 1500-talet till 1700-talet påverkade ett ekonomiskt system kallat merkantilism det europeiska tänkesättet starkt. I The New Encyclopædia Britannica förklaras det: ”[Merkantilismen] hävdade att förvärvandet av rikedom, och då i synnerhet rikedom i form av guld, var av största vikt för den nationella politiken. . . . Handelspolitiken som dikterades av merkantilistisk filosofi var följaktligen enkel: uppmuntra till export, sök hindra import och ta ut inkomsterna av det exportöverskott som då blir resultatet i guld.”

När denna politik tillämpades, ledde det ofta till svåra orättvisor. Kolonier exploaterades, och tonvis med guld beslagtogs till förmån för det egna landet. Merkantilismen speglade enkelt uttryckt den självcentrerade, giriga inställning som den kommersiella världen har gynnat ända från början, en anda som fortfarande existerar.

Merkantilismen kritiserades av en del, inte minst av skotten Adam Smith, som är känd som socialfilosof och politisk ekonom. Han gav ut ett verk om ekonomi år 1776 betitlat En undersökning av folkens välstånd, dess natur och orsaker. Trots att han var emot merkantilismen, var han inte emot profitmakeri motiverat av egenintresse. Tvärtom. Han påstod att människor leds av en ”osynlig hand” som motiverar dem till att ta del i en ekonomisk konkurrens som drivs av individens egenintresse, och han påstod att detta egenintresse kan vara till nytta för samhället som helhet.

Smith förespråkade en teori om laissez-faire (franska: ”låt gå”), dvs. tanken att staten bör ingripa så lite som möjligt i den enskildes ekonomiska förehavanden. Han gav därmed klart uttryck åt den klassiska kapitalismens ideologi.

Kapitalismen, som är så förhärskande i dag, är enligt somliga det mest framgångsrika ekonomiska systemet, och det karakteriseras av att egendom är privatägd, med fri handel mellan individer eller företag som konkurrerar med varandra i profitsyfte. Kapitalismens nutida historia började på 1500-talet i städerna i centrala och norra Italien, men dess rötter går tillbaka mycket längre. Elias J. Bickerman, professor emeritus i historia, förklarar att ”ekonomernas bruk av ordet ’kapital’, som kommer från det latinska ordet caput som betyder ’huvud’, går ända tillbaka till det babyloniska uttrycket, som också betyder ’huvud’ och hade samma ekonomiska betydelse”.

Det kommersiella systemet avslöjar sitt rätta ansikte i dess strävan byggd på individuellt eller nationellt egenintresse. Det drar sig till exempel inte för att hemlighålla sanningar. I boken The Collins Atlas of World History heter det: ”Kartritaren har också varit aktör i, och ibland utnyttjats av, kommersiella strategier. Upptäckter uppenbarar otaliga källor till rikedom. Kan kartritaren tillåtas avslöja dessa upplysningar för världen? Måste han inte i stället dölja dem för eventuella konkurrenter? . . . På 1600-talet publicerade det holländska ostindiska kompaniet inte dokument som kunde ge dess konkurrenter upplysningar.”

Det kommersiella systemet har gått längre än så. Från 1600-talet till 1800-talet bedrev man handel med människor och sålde uppskattningsvis tio miljoner afrikaner som slavar, av vilka många tusen dog på vägen till Amerika. Boken Rötter, skriven av Alex Haley, som också filmatiserats och visats på TV (i Sverige år 1980), skildrade denna hemska tragedi.

”Byggklossar” — Hur skulle de användas?

I hela människans historia har ofullkomliga människor lärt genom att prova sig fram, göra experiment. De har upptäckt grundläggande vetenskapliga sanningar, inte genom gudomlig uppenbarelse, utan genom outtröttlig forskning eller kanske av en händelse, och dessa sanningar har utnyttjats genom nya uppfinningar. År 1750, då Storbritannien började gå över från agrar ekonomi till en ekonomi dominerad av industrin och användningen av maskiner, började man använda några av dessa tidigare gjorda uppfinningar — ”byggklossar” — för att bygga upp en ny värld.

Väderkvarnen, som var känd i Iran och Afghanistan redan på 500-talet eller 600-talet v.t., beredde nu vägen för upptäckten och utvecklingen av andra energikällor. Men skulle det giriga kommersiella systemet vara villigt att avstå från oerhörda vinster för att försäkra sig om att dessa källor var säkra, inte förorenade naturen och var pålitliga? Eller skulle det utnyttja energikriser — och eventuellt rentav skapa sådana — i eget vinstintresse?

Krutet, som uppfanns i Kina på 900-talet, var en välsignelse för gruv- och byggnadsindustrin. Men skulle det giriga kommersiella systemet ha moraliskt mod att låta bli att utnyttja det för att göra vapen och göra vapenhandlarna rika på bekostnad av människoliv?

Gjutjärn, som förmodligen fanns i Kina redan på 500-talet v.t., var föregångare till stålet, på vilket en modern värld skulle byggas. Men skulle det giriga kommersiella systemet vara villigt att minska sin vinst för att hindra föroreningar och olyckor och den överbefolkning och trångboddhet som en industriålder skulle medföra?

Tiden skulle utvisa det. Hur som helst så skulle dessa och andra ”byggklossar” bidra till en världsrevolution som i sin tur skulle leda till något som världen aldrig tidigare sett. Läs nästa nummer: ”Den industriella revolutionen — Vad har den lett till?”

[Fotnot]

[Ruta på sidan 23]

Bankväsendet

F.v.t.: I de forntida babyloniska och grekiska templen åtog man sig att hålla mynt i säkert förvar åt enskilda. Eftersom inte alla ville ha tillbaka sina pengar samtidigt, kunde man låna ut en del av dem.

Medeltiden: Det moderna bankväsendet tar sin början och utvecklas av italienska köpmän som utnyttjade resande präster som agenter för att överföra kreditbrev från ett land till ett annat. I England började guldsmeder att mot ränta låna ut pengar som människor deponerat hos dem.

1408: En institution som en del kallar föregångaren till moderna banker grundades i Genua i Italien, följd av liknande i Venedig (1587) och Amsterdam (1609). En historiker säger att ”effektiviteten i de tjänster som Amsterdams bank gjorde bidrog till att göra Amsterdam till världens finanscentrum”.

1661: Stockholms Banco (Palmshuchska banken), upprättad med Amsterdams bank som mönster, började ge ut banksedlar (löften av banken att betala innehavaren, en hantering som engelsmännen senare fulländade.

1670: Den första clearingcentralen, avräkningsanstalten, öppnades i London och var en bankinrättning för kvittering av fordringar och motfordringar. Den moderna checken uppkom också det året. Checksystemet gjorde att en bankkund kunde överföra deponerade medel till andra banker eller överföra delar av sitt tillgodohavande till andra individer.

1694: Bank of England grundades, och den blev en ledande sedelutgivande bank (skapare av papperspengar).

1944: Internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken (IBRD), också kallad Världsbanken, skapades, en specialbank som är nära ansluten till Förenta nationerna och skall erbjuda ekonomisk hjälp åt medlemsländer för återuppbyggnadsarbeten och utvecklingsprojekt.

1946: Internationella valutafonden (IMF) upprättades för att ”befordra monetär samverkan, valutastabilitet, handelsexpansion; klara svårigheter i samband med betalningsbalansen”. — The Concise Columbia Encyclopedia.

1989: Delorsplanen går ut på att EG skall anta en gemensam valuta och bilda en europeisk centralbank under 1990-talet.

1991: Europabanken (European Bank for Reconstruction and Development, EBRD) upprättas. Det är en bank som föreslogs år 1990 av mer än 40 länder för att hjälpa Östeuropa ekonomiskt i syfte att återställa dess försvagade ekonomi.

[Bild på sidan 21]

Indianerna, som ofta fick betalt i sprit, blev offer i handeln med den vite mannen

[Bildkälla]

Harper’s Encyclopædia of United States History