Är hasardspel något för kristna?
BÖR en kristen spela hasard för att försöka få någonting för ingenting? Nej, för Guds ord uppmanar honom att arbeta för att försörja sig själv och sin familj: ”’Om någon inte vill arbeta, så må han inte heller äta.’ . . . Genom att arbeta i stillhet måtte [de] kunna äta mat de själva har tjänat till.” — 2 Tessalonikerna 3:10, 12.
En sociolog betecknade lotterier som ”ett medel varigenom många fattiga människor gör några få människor rika”, och detta stämmer också in på hasardspel i allmänhet. Skulle en kristen vilja sko sig på de mindre bemedlades bekostnad? De kristna skall ju älska sina medmänniskor som sig själva. (Markus 12:31) Men hasardspel uppammar själviskhet snarare än kärlek, likgiltighet snarare än medkänsla.
Det som driver människor att spela hasard är ofta penningbegär — girighet — en anda som är helt främmande för kristendomen. I Romarna 7:7 säger aposteln Paulus: ”Du skall inte ha begärelse.” Det grekiska ord som här översatts med ”ha begärelse” har innebörden ”längta efter”, ”intensivt önska”. Är inte det en träffande beskrivning av spelarens överdrivna önskan att vinna sina medmänniskors pengar? En sådan önskan är helt oförenlig med de kristna idealen om frikostighet och givmildhet.
Bibeln säger: ”Kärleken till pengar är nämligen en rot till alla slags skadliga ting, och genom att trakta efter denna kärlek har några . . . genomborrat sig själva överallt med många kval.” (1 Timoteus 6:10) Dessa ord beskriver den belägenhet som en inbiten hasardspelare befinner sig i, förslavad som han är av en vana som gång på gång förorsakar honom stora problem.
Jesus sade att man kan känna igen människor av ”deras frukter”. (Matteus 7:20) Hasardspel vållar inte bara spelaren och hans familj stora svårigheter, utan har också sedan länge förknippats med oärlighet och brottslighet. Som The New Encyclopædia Britannica uttrycker det: ”Den skam som är förbunden med hasardspel beror till stor del på arrangörernas oärlighet.” Den organiserade brottsligheten har haft sin hand med i både legala och illegala former av hasardspel. Skulle en kristen, ens indirekt, vilja understödja sådan verksamhet?
Som det nämndes i den andra artikeln i den här serien inbegriper hasardspel också ofta en vidskeplig tro på lyckotal, lyckodagar osv. ”Fru Fortuna” har i århundraden dyrkats av hasardspelare som varit angelägna om att vinna hennes ynnest. Fortuna var en romersk gudinna, och i staden Rom fanns det under antiken inte mindre än 26 tempel som var uppförda till hennes ära.
Profeten Jesaja talade om en liknande gudomlighet, på hebreiska kallad gadh, som de avfälliga israeliterna dyrkade. Han skrev: ”Ni är de som överger Jehova, . . . de som dukar ett bord åt guden Lyckan [gadh].” (Jesaja 65:11, NW) På årets sista dag var det sed att ställa i ordning ett bord med olika maträtter åt guden Lyckan. Man hoppades att detta skulle bringa tur under det kommande året.
Gud godkände inte de människor som naivt förtröstade på att guden Lyckan skulle lösa deras problem. Att förlita sig på gadh var detsamma som att överge den sanne Guden, Jehova. I stället för att dyrka den oberäkneliga fru Fortuna bör de kristna förtrösta på den sanne Guden, Jehova — den Gud som har lovat att skänka oss rikedomar av långt större värde och som aldrig kommer att svika oss.