Den användbara oljepalmen
Från Vakna!:s korrespondent i Nigeria
LJUDET från ekwe-trumman tilltog i styrka. Från att ha varit en by med ett lugnt och makligt tempo förvandlade signalen den till en by med liv och rörelse och med människor i stor brådska. Året var 1937, och man hade inlett oljepalmskörden i Igboland i östra Nigeria.
Sedan byhövdingen ett par dagar tidigare hade fått reda på att mogen frukt hade börjat falla från vildpalmerna uppmanade han invånarna att förbereda sig för skörden. Man började ordna arbetslag, vässa macheteknivar och reparera klätterselar. Klätterselarna — som bestod av flätade lianer omlindade med rep — skulle hjälpa klättrarna när de med hoppande rörelser tog sig uppför trädstammarna.
Oljepalmskörden
Matthew, som var 12 år, var ivrig att komma i gång. Han hade övat med selen. Förr om åren hade han hjälpt kvinnorna att samla ihop de nedhuggna grenarna, men nu skulle hans far låta honom klättra upp i låga träd. Han skulle få betalt för varje fruktklase han högg ner. Vad han egentligen var intresserad av var emellertid den spänning som klättringen gav, något som alla pojkar i byn såg fram emot med glädje.
När Matthew hörde trummandet rusade han ut ur byn tillsammans med sin far och de andra klättrarna. Här gällde det inte endast att skörda frukt, utan det var också fråga om tävling mellan rutinerade klättrare. Genom att klänga sig upp i de mer än 10 meter höga stammarna och sedan ytterligare 5 meter upp i kronor med stora fjäderliknande palmblad fick de visa upp sina färdigheter som klättrare.
Allt från såpa till vin
”Men varför all denna uppståndelse för ett palmträds skull?” kanske du undrar. Därför att man hade så stor nytta av denna mångsidiga växt. Morgonen efter skörden skilde man de olivstora palmfrukterna från fruktkolvarna. Sedan bereddes de kaliumrika fruktkolvarna för tillverkning av såpa. Merparten av frukten såldes för export, under det att det som blev kvar bereddes där i byn.
Matthew hade många gånger sett sin mamma koka frukten för att mjuka upp det fibrösa, yttre fruktköttet som täckte de hårda nötterna. På så vis kunde hon krama ur oljan ur de mjuka fibrerna med händerna. Sedan knäckte hon nötterna med stenar för att komma åt kärnorna, ur vilka hon fick fram palmkärnolja. Hon använde oljan till matlagning, som salva och som bränsle för lampor. De hårda skalen blev till bränsle i brasan.
Matthew kunde också ha visat ett annat praktiskt sätt att använda palmbladen — som taktäckningsmaterial. Han kunde ha dragit fingrarna längs mattan han låg på och visat att även den var gjord av palmblad. Man kunde fläta samman fibrer av bladstjälkarna till rep och väva dem till korgar eller fiskeredskap. Dessutom höll stängsel av palmblad djur borta från köksträdgårdarna. Jams växte på enkla ställningar av palmbladsstjälkar, och av palmbladens bladnerver gjorde man kvastar till att sopa bostaden.
Inte att undra på att byns äldre män noggrant övervakade detta att man skar ner palmblad! Om man urskillningslöst skar ner dem skulle träden kunna förlora sin produktivitet och rentav dö. Det var därför vävarfåglarna var så ovälkomna. De använde material från palmbladen för att väva sina bon, vilket orsakade att många träd dog.
Men även nedfallna träd tjänade sitt syfte. Vid de murkna trädstammarna växte svamp. Trädstammarna hyste även de stora skalbaggslarverna — brynta i palmolja en välsmakande och näringsrik måltid. Av växtsaften från hanblommans stjälk kunde man få åtskilliga liter palmvin. När växtsaften tappades från nyligen nedfallna eller ännu levande träd, fick man en läskande dryck. Den användes ofta till att göra ättika av och även kai-kai (ogogoro), en starkt alkoholhaltig dryck med ginsmak.
Nutida förbättringar
Mycket har förändrats sedan 1937. Människor som betalade skolgången med inkomsterna från palmolja har flyttat till de större städerna. Och den en gång så glädjefyllda palmskörden hör en svunnen tid till.
På större plantager använder man numera rationella metoder för att odla förädlade varieteter av palmen. De nya slagen är mer motståndskraftiga mot sjukdomar, mognar tidigare och ger större avkastning, och deras frukt växer nära nog vid marknivå, vilket underlättar skördearbetet. När man skördar de högre träden använder man särskilda knivar och plockningsredskap med långa skaft, vilket gör att man inte längre behöver klättra så mycket. De nyare metoderna är effektiva, men de ger naturligtvis inte den charm och spänning som den gamla skörden gav.
Man har även förbättrat bearbetningsmetoderna. Tunga maskiner i de stora bearbetningsanläggningarna knäcker lätt nötterna. Av rester från kärnorna gör man palmkärnkakor — en viktig ingrediens när man utfodrar boskap. De olika kvalitéerna av oljan används för att framställa livsmedel (som margarin, konfekt och glass) respektive icke ätbara produkter (som rengöringsmedel, ljus, parfym, kosmetika och smörjmedel till industrin). Dessutom har ättiksyran från palmvin tagits i bruk som koaguleringsmedel inom gummitillverkningen.
atthew har välkomnat de framsteg som gjorts sedan han, för många år sedan, var en liten pojke i Igboland. Under tiden har han även fått veta något annat om palmen. När han studerat Bibeln med Jehovas vittnen har han fått veta att Gud för länge sedan sade: ”Må jorden få gräs att spira upp, fröbärande växtlighet, fruktträd som enligt sina arter ger frukt.” (1 Moseboken 1:11, NW) När Matthew nu känner till hur palmen kom till, kan han mer än bara beundra och uppskatta detta tilltalande träd. Han kan lovprisa Jehova Gud, honom som skapat den användbara oljepalmen.
[Bild på sidan 20]
Ett av träden skördas
[Bildkälla]
Peter Buckley/Photo Researchers