Från våra läsare
Sexualupplysning Jag skriver för att tacka er uppriktigt för era artiklar ”Sexualupplysning — När och av vem?” (22 februari 1992) Jag har två barn och hade aldrig talat med dem om den saken. Jag fick själv aldrig någon sådan undervisning, och jag visste inte vad jag skulle säga dem eller hur jag skulle göra det. Men sedan jag läst de här artiklarna, hade jag ett separat samtal med varje barn. Det var en glädjande erfarenhet, en som ingen förälder borde gå miste om.
M. A. P., Spanien
Den här artikeln väckte inte anstöt, men förklarade klart och respektfullt hur vi kan undervisa våra barn. Tack för att ni hjälpte mig att få klart för mig att jag hade försummat att göra det. Jag rättade till saken tack vare den här underbara artikeln.
V. B., Frankrike
Jag är en kvinna på 25 år, och jag har nu lärt mig att sätta värde på Bibelns syn på sexualmoral. Otuktens så kallade behag är inte värt den oundvikliga förlusten av sinnesfriden. Trots att jag inte längre är barn eller tonåring, kände jag det som om jag fick värdefulla lärdomar av artiklarna.
S. H., Förenta staterna
Jag har aldrig tidigare i hela mitt liv läst någonting sådant. Det är utomordentligt att ni lär ut hur man kan ge sexualundervisning åt barnen, medan man samtidigt hjälper dem att ha höga moralvärderingar.
N. C., Italien
Jag är mor till två tonårsdöttrar. Jag har kunnat hålla underbara samtal med dem om alla aspekter på sexualitet. Men jag är också mor till två unga pojkar, 11 och 9 år gamla. Även om jag har dryftat sexualitet på ett generellt sätt med dem, har jag inte dryftat de kroppsliga förändringar de kommer att få uppleva. Nu i eftermiddags kom er underbara tidskrift med posten. Den kommer att hjälpa mig i gemenskapen med mina båda söner.
P. W., Australien
Som liten flicka hade jag stor nytta av att läsa den här tidskriften. Mina föräldrar visste inte hur de skulle ge oss passande sexualundervisning. Med Jehovas hjälp har jag lyckats undvika att avvika från Guds moralnormer. Men jag hoppas fortfarande att den här artikeln skall hjälpa föräldrar som inte har talat med sina barn angående sexualfrågor.
A. M., Mexico
Ert förslag att sexualundervisningen skall betraktas som en ”familjehemlighet” skulle olyckligtvis kunna resultera i stora svårigheter för en del av era läsare. Socialarbetare, lärare, sköterskor och andra fackutbildade är nu utbildade att hålla utkik efter tecken på övergrepp mot barn. När ett barn använder ordet ”hemlighet”, är det ett sådant tecken, eftersom många som begår sexualöverträdelser mot barn säger till barnen att hålla övergreppet som en hemlighet.
E. R. N., Förenta staterna
Ganska många läsare har riktat vår uppmärksamhet på detta, och vi är ledsna om vi har vållat någon oro bland läsare som är känsliga för frågan om sexuella övergrepp mot barn. Vi anser att det är en välgrundad oro. För att undvika möjliga missförstånd torde det vara bäst om föräldrarna beskriver sexualfrågorna som varande ”privata” i stället för ”hemliga”. — RED.