Du kan tala inför en åhörarskara!
MARIE påminner sig roat sitt första försök att tala inför en större grupp. ”När jag hade kommit en liten bit in i mitt tal”, säger hon, ”svimmade jag!”
Även om Maries erfarenhet är extrem, illustrerar den motviljan många har mot att tala offentligt. Somliga betraktar det som ett öde värre än döden! Detta visades i en undersökning, där man frågade: ”Vad fruktar du mest för?” Som förväntat kom ”höjder”, ”ekonomiska problem”, ”flygning”, ”allvarlig sjukdom” och ”döden” högt upp på listan. Men allra högst av dem alla, som första sak, stod ”att tala inför en grupp”!
Även ryktbara bibliska män gav uttryck åt inledande rädsla för att tala offentligt. ”Jag förstår inte att tala”, sade Jeremia. ”Jag är för ung.” (Jeremia 1:6) Mose reaktion inför sitt uppdrag var: ”Jag är ingen talför man. Sänd . . . vilken annan du vill.” (2 Moseboken 4:10, 13) Likväl blev både Jeremia och Mose framträdande vältalare, som talade inför bemärkta ledare och stora folkskaror.
Detsamma kan hända dig. Offentlig talekonst är en latent förmåga som vem som helst kan utveckla. Du kan övervinna fruktan för att tala inför publik genom att tillämpa följande förslag:
1. Sätt ingen stämpel på dig
”Jag är för blyg.” ”Jag är för ung.” ”Jag är för gammal.” ”Jag är för osäker.” Det är exempel på självtagna stämplar. De hindrar dig från att nå mål som är ganska uppnåeliga.
Stämplar blir ofta självuppfyllande profetior. Den som till exempel ger sig själv stämpeln ”blyg” kommer att stänga dörren för möjligheter som utmanar blygheten. Detta uppträdande övertygar honom i sin tur om att han verkligen är blyg. Därigenom skapas ett kretslopp genom vilket han handlar enligt och förstärker sin självtagna stämpel. En psykolog konstaterar: ”Om man tror att man inte kan göra någonting, . . . kommer man att handla så och även bli sådan.”
Doktor Lynne Kelly vid Hartforduniversitetet i USA påstår att blyghet kan vara en inlärd reaktion. Vad vi lär oss kan vi lära oss av med. Detsamma gäller om osäkerhet, rampfeber och andra hinder för offentlig talekonst.
2. Låt nervositeten arbeta för dig
En skådespelerska som varit verksam i många år blev en gång tillfrågad om hon efter åratal av erfarenhet fortfarande kände sig nervös inför en föreställning. ”Javisst”, sade hon. ”Jag har fortfarande fjärilar i magen inför varje föreställning. Men under årens gång har jag lyckats lära dem att flyga i formering.”
Syftet är alltså att behärska nervositeten, inte att utesluta den helt och hållet. Varför det? Därför att inte all nervositet är dålig. Det finns två slags nervositet. Ett kommer sig av bristande förberedelse. Men det andra är mer positiv ängslan. Det slaget av nervositet är bra för dig, därför att det kommer att förmå dig att göra ditt bästa. Den nervositeten visar helt enkelt att du intresserar dig för uppgiften. För att inskränka nervositeten till ett minimum kan du pröva följande:
Tänk på ditt föredrag som ett samtal i stället för ett tal. ”Det är bara vanligt tal”, säger veteranen Charles Osgood, ”och du talar hela tiden.” Kollektivt utgör åhörarskaran den person du samtalar med. Ibland kan det vara lämpligt att koppla av och le. Ju mer samtalsmässigt ditt sätt att tala är, desto mer avslappnad kommer du att vara. Ibland kräver emellertid stoffet och tillfället en mer formell, allvarlig och till och med dynamisk ton.
Kom ihåg att publiken är på din sida! Också när nervositet kommer till synes, är de flesta bland åhörarna medkännande. Betrakta därför publiken som din vän. Den önskar att du skall lyckas! Tänk på den som dina gäster och dig själv som värden. I stället för att tänka att åhörarna skulle få dig att känna dig väl till mods bör du säga dig själv att du som värden skall se till att de känner sig väl till mods. Att du vänder på situationen på det sättet kommer att hjälpa dig att lindra din nervositet.
Koncentrera dig på ditt budskap, inte på dig själv. Tänk på dig själv som ett telegrambud som helt enkelt avlämnar ett telegram. Telegrambudet ägnas föga uppmärksamhet; det är telegrammet mottagaren vill ha. Så är det också när du frambär ett budskap till en åhörarskara. Strålkastarljuset gäller förnämligast budskapet, inte dig. Ju mer entusiastisk du är beträffande budskapet, desto mindre ängslig kommer du att vara beträffande dig själv.
Ät inte för mycket i förväg. En yrkesmässig talare minns att han åt en kraftig måltid innan han höll ett tal på två timmar. Beträffande talet påminner han sig: ”Blodet, som skulle ha varit i hjärnan, var nere i magen och brottades med biffen och potatisen.” En stor middag kan vara din värste fiende, när du träder fram inför en åhörarskara. Se likaledes upp med vad du dricker. Koffein kan göra dig nervös. Alkohol kommer att förslöa dina sinnen.
Du kanske alltid får en känning av ökad nervositet, när du börjar tala inför en åhörarskara. Men med erfarenhet kommer du att finna att denna inledande nervositet inte är något mer än detta — inledande nervositet, som kommer att försvinna kort efter det att du börjar tala.
3. Förbered dig!
”Ett tal är en resa med ett syfte, och kursen måste vara fastställd”, sade Dale Carnegie. ”Den som inte utgår någonstans ifrån kommer vanligtvis ingen vart.” För att komma någonstans måste du vara väl förberedd. Gåvan att ha ett välsmort munläder är ingen gåva för dina åhörare. Hur kan du alltså bära dig åt för att förbereda dig?
Forska och sålla. Slarva inte med forskningen. ”Enda sättet att känna sig väl till mods framför en åhörarskara är att du vet vad du kommer att tala om”, säger kommuniceringsexperten John Wolfe. Bli expert i ditt ämne. Samla mycket mer upplysning än du möjligtvis kan använda. Sålla sedan ditt stoff, så att du skiljer ”agnarna” från ”vetet”. Inte ens ”agnarna” kommer att vara bortkastade — det stoffet kommer att skänka ökad tillförsikt åt dig beträffande de upplysningar du gör bruk av.
Tänk. Ät, sov och andas ditt ämne. Fundera hit och dit på det under alla lediga småstunder under dagen. ”Tänk på det i sju dagar; dröm om det i sju nätter”, sade Dale Carnegie. Aposteln Paulus tillrådde Timoteus: ”Ge ständigt akt på dig själv och på din undervisning.” Men innan Paulus sade detta, gav han uppmaningen: ”Begrunda dessa ting; gå upp i dem.” Ja, en god talare är först en god begrundare. — 1 Timoteus 4:15, 16.
Begrunda till dess vikten av ditt budskap och dess angelägna art övervinner din nervositet. Detta var vad som gjorde det möjligt för Jeremia att säga om sitt budskap: ”Då blev det i mitt hjärta som om där brann en eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig för att uthärda den, men jag kunde det inte.” (Jeremia 20:9) Och detta kom från samme man som först sade om sitt uppdrag: ”Jag förstår inte att tala.”
Ta hänsyn till dina åhörare. Ta på dig dina mest presentabla kläder. Du måste också samla sådant stoff som passar dina åhörare. Ta därför hänsyn till hur de tänker: Vilka trosuppfattningar har de? Vad vet de redan om ditt ämne? Hur passar ditt stoff med deras dagliga liv? Ju mer du ställer dessa frågor, desto intensivare kommer åhörarna att lyssna och betrakta dina upplysningar som skräddarsydda för deras speciella behov.
Lägg manken till
Världen av i dag innehåller alla tänkbara medel till snabbkommunicering. Men ”i de flesta situationer”, konstateras det i boken Get to the Point (Kom till saken), ”är det effektivaste kommuniceringssättet människa till människa”. Ovanstående förslag bör hjälpa dig att klara av sådan kommunicering. I stället för att hålla igen i onödig fruktan kommer du att finna att du kan tala inför en åhörarskara!
[Ruta på sidan 22]
Nervlugnande övningar
När omständigheterna tillåter det kan följande övningar minska din nervositet, innan du träder upp inför en åhörarskara.
● Rör på fingrarna, skaka handlederna och armarna. Dra upp axlarna högt, låt dem sedan slappna. Upprepa detta flera gånger.
● Böj huvudet framåt, rör det sedan från sida till sida.
● Rör käken från sida till sida. Tänj ut munnen vidöppen.
● Humma mjukt och omväxla mellan en hög och en låg ton.
● Dra flera långsamma, djupa andetag.
[Ruta på sidan 23]
Förbättra framförandet
Anpassa dig efter åhörarskarans storlek: Med en större åhörarskara behöver du kraftigare röstvolym. Gesterna måste vara större och rösten mer energisk.
Gör rösten livfull. Tänk dig hur det skulle vara att spela ett musikinstrument som har bara en ton! Din röst är ditt instrument. Om ditt framförande är entonigt, monotont, kommer du att trötta ut dina åhörare.
Tänk på hållningen. En hopsjunken ställning ger intryck av likgiltighet. Stelhet ger ett intryck av ängslan. Sök komma i balans — avslappnad och vaken, men inte likgiltig eller spänd.
Gestikulera. Det är inte bara för att ge eftertryck. Genom gestikulering slappnas musklerna av, andningen förbättras, och rösten och nerverna blir lugnare.
Klä dig med blygsamhet. Det är du som överbringar budskapet, inte dina kläder. Åhörarnas uppfattning om hur du ser ut är lika viktig, om inte viktigare, än din egen.
Håll ögonkontakt. När du kastar en boll i ett spel i syfte att en annan spelare skall fånga den, tittar du för att se om den är uppfångad. Varje tanke i ditt tal är ett särskilt ”kast” till åhörarna. En ”uppfångning” anges genom deras reaktion — en nickning, ett leende, en uppmärksam blick. Håll god ögonkontakt för att förvissa dig om att dina tankar blir ”uppfångade”.