Bibelns syn

”Tuktans käpp” — Tillhör den en förgången tid?

”Dårskap är bunden vid en pojkes hjärta; det är tuktans käpp som kommer att avlägsna den långt bort från honom.” — Ordspråken 22:15.

”Varje fysisk bestraffning är känslomässig misshandel och bör inte godkännas.” — Föräldrar som vill vara anonyma.

ATT BIBELN talar om ”tuktans käpp” (”tuktans ris”, 1917) har lett till häftig debatt. Det kan man förstå, för varje år är det tusentals barn som dör som en direkt följd av att någon av deras föräldrar har misshandlat dem fysiskt. Detta är kanske orsaken till att en bibelkommentator säger att Bibelns godkännande av fysisk bestraffning bara är en ”kulturellt betingad uppfattning”.

Men det var inte kulturella uppfattningar som inspirerade Bibeln — det var Gud. (2 Timoteus 3:16) Är det den säger om ”tuktans käpp” orimligt, oresonligt? Det är viktigt att vi undersöker vad Bibeln säger om ”käpp” i olika sammanhang. Vi kan illustrera det med ett exempel: Om man har en massa lösa pusselbitar, kan man inte se vad pusslet föreställer. Det är först när man sätter ihop dem som man kan se hela bilden. Det är likadant med ”käppen”. Den är bara en av bitarna i pusslet. För att kunna se hela bilden måste vi passa in ”käppen” med andra principer i Bibeln som rör tuktan.

En balanserad syn

Är det fysisk bestraffning, och endast sådan, som Bibeln talar om? Fundera på följande råd:

• ”Utöva er faderliga myndighet utan att framkalla bitterhet hos edra barn.”

• ”Varen icke så stränga mot edra barn, att de bliva försagda.”

De här råden är mycket resonligare än Bibelns, kanske någon säger, men de är hämtade från Bibeln. Man kan läsa dem i Efesierna 6:4 (Hedegård) och i Kolosserna 3:21 (Åkeson).

Ja, Bibelns syn är resonlig. Bibeln erkänner att fysisk bestraffning vanligen inte är den effektivaste undervisningsmetoden. I Ordspråken 8:33 heter det: ”Lyssna till tuktan”, det sägs inte ”känn tuktan”. Och i Ordspråken 17:10 framhålls det att ”en förebråelse har djupare verkan på den som har förstånd än hundra slag på den enfaldige”. Dessutom rekommenderas förebyggande tuktan i 5 Moseboken 11:19, dvs. att man utnyttjar tillfälliga stunder till att ingjuta moraliska värderingar i sina barn. Bibelns syn på tuktan är alltså balanserad.

Vad är Bibelns innebörd i ordet ”käpp”?

Bibeln nämner ändå tuktans ”käpp”. (Ordspråken 13:24; 22:15; 23:13, 14; 29:15) Hur skall man förstå det uttrycket?

Ordet ”käpp” har översatts från det hebreiska ordet shẹ·vet. För hebréerna betydde shẹ·vet en pinne eller en stav, en sådan som herdarna använde. När det här talas om käppen av myndighet, talas det om kärleksfull vägledning, inte om rå brutalitet. — Psalm 23:4.

Shẹ·vet används ofta symboliskt i Bibeln som symbol av myndighet. (2 Samuelsboken 7:14; Jesaja 14:5) När det talas om föräldrarnas myndighet, åsyftar ”käppen” inte fysisk bestraffning enbart, utan alla former av tuktan, som i de flesta fall inte behöver vara fysisk. Enligt många kulturmönster är det i regel så att när fysisk tuktan ges, kanske i form av en lätt dask, ges den i allmänhet först sedan andra metoder har prövats utan framgång. I Ordspråken 22:15 heter det att ”dårskap är bunden vid (”häftar vid”, 1982; ”sitter djupt hos”, Bibelkommissionens översättning) en pojkes hjärta”, en pojke som får fysisk tuktan och då inte bara för någon liten okynneshandlings skull.

Hur bör tuktan ges?

När Bibeln talar om tuktan, förbinder den alltid tuktan med kärlek och mildhet, inte med vrede och brutalitet. Den duktige rådgivaren bör vara ”mild och vänlig mot alla, . . . i det han behärskar sig under onda förhållanden och med mildhet visar dem till rätta som inte är gynnsamt stämda”. — 2 Timoteus 2:24, 25.

Tuktan är därför inte ett medel som föräldrar kan använda för att ge utlopp åt sina känslor, utan den skall ges i undervisningssyfte. Den bör således lära barnet något, när det har handlat fel. Om man skulle ge barnet fysisk tuktan i vredesmod, lär sig barnet något som det inte borde lära sig. Tuktan tjänar då förälderns behov och inte barnets.

Det finns dessutom gränser för en verkningsfull tuktan. ”Jag [kommer] att bli tvungen att tukta dig i tillbörlig grad”, säger Jehova till sitt folk i Jeremia 46:28. Detta är särskilt viktigt att tänka på för den som till äventyrs ger fysisk tuktan. Den som slår eller ruskar ett mindre barn kan förorsaka hjärnskador eller rentav döden.a Om man går utöver det tänkta syftet med tuktan — att tillrättavisa och undervisa — kan tuktan leda till barnmisshandel.b

Bibeln är inte för misshandel

Innan Jehova tillrättavisade sitt folk sade han: ”Var inte rädd, . . . ’ty jag är med dig’.” (Jeremia 46:28) Tuktan får inte leda till att barnet känner sig övergivet. Barnet bör i stället känna att föräldern är med det, att föräldern älskar det, stöder det och vill uppmuntra det. I Ordspråken 29:15 heter det att ”käpp och tillrättavisning ger vishet”.

Tyvärr är det ett faktum att många i vår tid missbrukar ”käppen”, dvs. sin föräldramyndighet. Men därmed kan man inte säga att det är något fel på Bibelns balanserade principer. (Jämför 5 Moseboken 32:5.) När vi ser vad Bibeln säger om ”käppen”, ser vi att syftet med den är att lära barnen något, inte att misshandla dem. Bibeln visar i den här frågan, liksom i andra frågor, att den är ”nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet”. — 2 Timoteus 3:16.

[Fotnoter]

[Bildkälla på sidan 26]

The Bettmann Archive