Mänsklighetens längtan efter en ny värld

MÄNNISKORS längtan efter en ny värld har aldrig varit större än nu. De åttio senaste åren av krig, oroligheter, svältkatastrofer, farsoter, brott och miljöförstöring har varit som en mardröm. Mänskligheten vill glömma denna onda dröm och vakna upp till en ny och fredlig värld. Som en reaktion på denna önskan har världens ledande män börjat tala om att skapa en sådan värld.

Du har säkert hört eller läst tal av prominenta personer som tillkännagett att en ny värld nu står för dörren. Den amerikanske presidenten George Bush sade i ett tal i september 1991: ”I kväll, när jag ser hur demokratin på ett dramatiskt sätt brer ut sig över jorden, tänker jag att kanske — kanske är vi närmare denna nya värld än någonsin tidigare.”

Som bevis för att en ny värld är nära pekar nationernas ledare på slutet av det kalla kriget mellan Öst och Väst. Och världen tycks verkligen andas ut nu på grund av de nedrustningsåtgärder som vidtagits. Minskningen av kärnvapenarsenalerna stärker många människors hopp om en ny värld som kännetecknas av fred och säkerhet.

I april i år förklarade George McGhee, som var statssekreterare i utrikesdepartementet under John F. Kennedys tid som president: ”Vi står nu inför möjligheten — eller rättare sagt nödvändigheten — att dra upp riktlinjerna för en ny världsordning baserad på nya säkerhetsaspekter.” Han tillade: ”De mest lovande utsikterna till en ny och bättre världsordning kan, enligt min mening, åstadkommas genom att stärka den internationella gemenskapens band.”

McGhee sade att Frankrikes beslut att inställa alla kärnvapenprov fram till slutet av år 1992 var ”en invit till andra kärnvapenmakter att göra detsamma”. Han pekade också på de ryska ”initiativen i fråga om att minska kärnvapenarsenalerna och ge avkall på den nukleära beredskapen, som skapat en så prekär situation”.

Vid ett toppmöte i London i juli 1991 deklarerade sju av deltagarländernas statschefer att den gemensamma aktionen i samband med kriget vid Persiska viken ”tjänade som en bekräftelse på nationernas förmåga att samverka ’för att återställa internationell fred och säkerhet och bilägga konflikter’”.

Vad är det för slags ny värld?

Allt detta låter ju mycket uppmuntrande. Men fråga dig själv: Vad är det för slags ny värld nationerna hoppas kunna skapa? Är det en värld som är helt fri från vapen och krig?

McGhee svarar: ”Amerika måste bibehålla tillräckligt mycket vapenmakt för att kunna göra sin del i en eventuell gemensam militärinsats i framtiden eller få övertaget om krig blir oundvikligt.” De politiska ledarna förespråkar följaktligen inte total avrustning, och inte heller utesluter de att de kan komma att tillgripa vapenmakt, om, som McGhee uttryckte det, ”krig blir oundvikligt”. De styrande kan helt enkelt inte utlova en fredlig ny värld. De vet av erfarenhet att de inte kan skapa en sådan värld.

Se till exempel på det som har hänt den senaste tiden. Under rubriken ”Den nya världsordningen” skrev kolumnisten Anthony Lewis i The New York Times för 17 maj 1992: ”När jag såg på TV hur granaterna regnade över . . . [Sarajevo, Bosnien och Herzegovina] och hur civila skräckslagna kurade ihop sig, tänkte jag att civilisationen inte hade gått det minsta framåt sedan nazisternas bomber föll över Rotterdam. Just en skön ny världsordning!”

Men det är inte bara en fråga om att göra slut på krigen; det finns många andra problem som måste lösas om man skall kunna skapa en tillfredsställande ny värld. Tänk till exempel på de lömska miljögifter som långsamt håller på att fördärva luften, jorden och haven på vår planet, de mäktiga brottssyndikaten och narkotikakartellerna som berövar miljontals människor deras ägodelar och hälsa och den meningslösa förstöringen av regnskogarna, som bidrar till jorderosionen och så småningom leder till översvämningar som fördärvar växande grödor.

Ett annat problem som väntar på sin lösning är vågen av plågsamma fysiska sjukdomar, till exempel hjärtsjukdomar, cancer, aids, leukemi och diabetes — för att inte tala om sådana problem som fattigdom, hemlöshet, livsmedels- och vattenbrist, undernäring, analfabetism och förstöringen av ozonskiktet. Ja, listan kan göras nästan hur lång som helst. Alla dessa kritiska problem kan liknas vid tickande tidsinställda bomber. De måste desarmeras nu, innan de detonerar i en kedjereaktion av katastrofer som skulle kunna utplåna allt mänskligt liv. Kan människan upprätta en ny värld innan det är för sent?

Olika organisationer och sammanslutningar har i åratal gjort sitt bästa för att lösa jordens problem. Men trots detta har svårigheterna inte bara ökat, utan nya och mer komplicerade problem har dessutom tillkommit. Betyder då människans oförmåga att lösa alla dessa problem att mänsklighetens längtan efter en trygg och fridfull ny värld aldrig kommer att uppfyllas? Nej, det gör det inte! Vi skall nu se varför vi kan vara så säkra på det.