Bibelns syn
Godkänner Gud alla religiösa högtider?
Tjugo tusen rättrogna har samlats för att fira en speciell mässa på den öppna platsen i stadens centrum. När gudstjänsten är över börjar processionen. Skaran av tillbedjare har nu vuxit till 60.000 personer, som långsamt skrider fram på gatorna efter en bild av Nossa Senhora Aparecida, Brasiliens ”skyddshelgon”. När klockan slår tolv, hörs en skarp knall i närheten av kyrkan. Ett färgsprakande fyrverkeri tar sin början.
SÅDANA religiösa högtider med åtföljande processioner är vanligt förekommande i många länder. Men vad är det som får människor att ta del i dessa processioner? Tradition och trosnit är två av de viktigaste motiven för katoliker, buddister och många andra religionsutövare. En annan viktig faktor kan vara att dessa högtider, precis som i forna tider, ger tillfälle till nöje och avkoppling. I The World Book Encyclopedia heter det exempelvis beträffande förhållandena under medeltiden: ”Många religiösa högtider lade tonvikten vid rekreation. De gav människor en möjlighet att glömma vardagslivets bekymmer och problem.” Detsamma är ofta fallet i våra dagar. Staden Salvador i Brasilien, till exempel, är känd för sina folkliga religiösa högtider, i vilka mysticism och muntrationer blandas i olika ceremonier och fester som når sin kulmen i karnevalen. Men även om vissa religiösa processioner således är ganska uppsluppna tillställningar, finns det andra som är mer högtidliga till sin natur.
”Bland dem som åtföljde helgonbilden och prästerna var det några som sjöng på en psalm, medan andra tågade med under tystnad”, förklarar en besökare som bevittnat en typisk procession i Brasilien. ”Men det som främst präglade scenen var en allvarlig eller rentav sorgsen stämning, som om folkmassan bevistade en begravning.” Och en man vid namn Lúcio, som kommer från norra delen av Brasilien, säger: ”Precis som jag själv en gång gjorde, söker människor desperat efter ett botemedel eller en lösning på sina familjeproblem eller ekonomiska problem. Deras vördnad för ett ’skyddshelgon’ inbegriper ofta att de kysser helgonbilden, går uppför trappor på bara knäna eller vandrar långa sträckor med en sten på huvudet.”
Sådana självpåtagna offerhandlingar kan verka egendomliga för icke troende. De som tar del i dem tror naturligtvis att de behagar Gud, men gör de verkligen det? Bibeln hjälper oss att avgöra huruvida sådana religiösa högtider och processioner har Guds godkännande eller inte.
Behagar de Gud?
Historien visar att de forntida israeliterna firade såväl årliga som andra periodiska högtider. Dessa högtider var glädjande tilldragelser, och de var också till ära för Jehova Gud. (5 Moseboken 16:14, 15) I The Illustrated Bible Dictionary sägs det beträffande de högtider som firades på Bibelns tid: ”Den glädje som kom till uttryck var uppriktig och innerlig. Deras religiösa nit hindrade inte att de gladde sig åt timliga ting, som betraktades som gåvor från Gud.” Men trots att de firade dessa religiösa högtider, försummade både prästerna och folket i Israel sin andlighet. (Jesaja 1:15—17; Matteus 23:23) Hur var det då med de första kristna? Tog de del i religiösa processioner?
Även om Jesus Kristus firade vissa judiska högtider, anordnade varken han själv eller hans apostlar några religiösa processioner. Som det sägs i The Encyclopædia Britannica: ”Processioner tycks ha kommit på modet kort efter det att kristendomen officiellt erkänts som imperiets religion av Konstantin på 300-talet.” The World Book Encyclopedia förklarar likaså: ”Kyrkliga högtider [och deras processioner] övertog många hedniska sedvänjor och gav dem en ny innebörd.”
De kristna är på intet sätt förpliktade att ta del i sådana religiösa högtider och processioner. Aposteln Paulus skrev beträffande de högtider som de forntida israeliterna enligt Guds lag hade varit ålagda att fira: ”Låt . . . ingen döma er angående mat och dryck eller med avseende på en högtid eller en nymånefest eller en sabbat; dessa ting är nämligen en skugga av de ting som skall komma, men verkligheten tillhör Kristus.” (Kolosserna 2:16, 17) De kristna i Kolosse skulle alltså inte låta någon döma deras ställning inför Gud på grundval av högtidsfiranden som föreskrivits i den mosaiska lagen.
Något som är bättre än processioner
Att förknippa sin kristna övertygelse med vissa ritualer skulle för kolosserna ha inneburit ett steg tillbaka i tron. Paulus resonerade så här: Varför följa något som bara är en skugga av sanningen? Den verkliga sanningen finns hos Kristus. Att envist hålla fast vid en profetisk skuggbild är därför detsamma som att fördunkla den verklighet som dessa ting pekade fram emot. Varför det? Därför att, som Paulus sade, ”verkligheten tillhör Kristus”. Sådana religiösa sedvänjor är följaktligen inte någon del av den sanna kristendomen i våra dagar.
De kristna är därför inte längre förpliktade att följa dessa sedvänjor, trots att de är av gudomligt ursprung, och de bör definitivt undvika högtider av hedniskt ursprung, vilka ibland inbegriper bilddyrkan och uppsluppet festande. (Psalm 115:4—8) Aposteln Paulus sade varnande: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende. För vilken gemenskap har rättfärdighet och laglöshet? Eller vilken delaktighet har ljus med mörker? Och vilken samstämmighet finns mellan Kristus och Belial?” (2 Korinthierna 6:14, 15) Med andra ord: om vi vill behaga Gud, kan vi inte blanda sann tillbedjan med falsk. Hur skulle vi kunna ignorera Guds vilja och ändå behaga honom? — Matteus 7:21.
Nej, Gud godkänner inte hedniska religiösa högtider och de processioner som ofta förekommer vid sådana tillfällen. Guds ord har faktiskt förutsagt att allt sådant skall försvinna, tillsammans med alla andra sedvänjor som vanärar Jehova Gud. I Uppenbarelseboken 18:21, 22 förknippas falsk religion och dess ceremonier och sedvänjor med den hedniska staden Babylon. Vi läser där: ”En stark ängel lyfte upp en sten lik en stor kvarnsten och slungade den i havet och sade: ’Så skall Babylon, den stora staden, med ett snabbt kast slungas ner, och hon kommer aldrig mer att bli funnen. Och ljudet av sångare som ackompanjerar sig själva på harpa och av musiker och av flöjtblåsare och av trumpetare skall aldrig mer höras i dig.’” När du nu inser att babyloniska religiösa högtider inte behagar Gud, hur kommer du då att handla?
Tänk dig att du är på väg till ett viktigt mål och har råkat vilse. Om någon då vänligt talar om för dig hur du lyckligt och väl skall komma fram till din bestämmelseort, skulle du då inte vara tacksam över att du funnit den rätta vägen? Det förhåller sig på liknande sätt när det gäller religiösa högtider och processioner. När du nu fått reda på hur Gud ser på saken, varför då inte fortsätta att undersöka hans ord för att se vad som behagar honom? Att du tillämpar det som du fått lära dig från Bibeln kommer att hjälpa dig att få ett gott förhållande till Gud — något som är långt bättre än religiösa högtider och processioner. — Johannes 17:3.
[Bildkälla på sidan 20]
Påskprocession i 1800-talets Holland, Harper’s